fredag 20 juni 2014

Majstångsbacken

Tack vare en karta från 1703 vet vi att de boende vid Hällereds säteri i Sandhult firade någon form av midsommar redan i början av 1700-talet, och troligtvis ännu tidigare än så.


Majstångsbacken finns inte längre kvar. Kullen och den röstäckta åkern på kartan schaktades bort i samband med byggnationen av det nya testbanan i Hällered, Aztazero.

lördag 7 juni 2014

Skansen Hultet

Under kriget låg min farfar en kort tid i Häljebol, nordost om Charlottenberg. Längs vägen mellan Häljebol och Stråket låg Skans 153 Hultet.















Inne i Häljeboda visade sedan några bybor vägen till denna
ladugård som var en av alla förläggningar i området!


Utdrag ur några brev som min farfar Artur skrev i Häljeboda till min farmor:


? April 1941, Häljeboda
"Vi har ett strålande vårväder häruppe, solen skiner så snön är väl snart borta.
I går kväll hade det ordnats kabaré av militärer för oss som jag var och tittade på, det var alla tiders bra förstår du, när dom sjöng eller spelade några känsliga bitar då gick mina tankar direkt till mitt lilla pyre, det var precis som jag kände att du och jag har mycket att vänta av livet när du och jag en gång får leva som andra människor. Och idag har vi bara skidvallning på programmet och det är ju snart gjort, för övrigt kommer jag att vara hemma i tältet resten av dagen, nu tror jag att du kan få en inblick i hurudan min påsk varit utan dej."


19/4 1941, Häljeboda
"Det var ju roligt att höra ni hade roligt i påskas. Jag förstår att snön snart är borta därhemma eftersom du säger att det regnar så dant, men du skall se att det är ej så mycket bättre här, visserligen regnar det inte men det är lenväder så det är så slaskigt på vägarna så.
I går så fick vi byta tältplats en bit och så fick vi trädgolv i tälten så nu börjar det bli riktigt skapligt, förut så gungade ju vattnet nästan under oss."


29/4 1941, Häljeboda
"Jag skall nu försöka skriva några rader till dej, i karbidlampans sken, jag går nämligen eldvakt en timma."


1 maj 1941, Häljeboda
Tack för ditt kära brev som jag fick i går. Ja, nu har det blivit 1 maj också så tiden lider iväg, vi har idag ett strålande vårväder, solen den flödar i all sin glans. Det är den andra gången som jag ligger ute första maj, få se hur det blir nästa år, hoppas att få vara hemma hos dej då, för annars blir det allt för tråkigt, den som lever får se. I går kväll var vi ute hela bataljonen på litet underhållning, vi hade majbål, sång, deklamation och tal, det var ju rätt så bra fast nog tyckte man att det var rätt så hårt att vara tvungen att vara så långt borta ifrån dej.
Ikväll får vi opp en liter renat så det är ju meningen att vi skall ha en liten fest, vi har ju litet mat också, sill, smör och bröd o.s.v. Vi är ju fyra stycken så du behöver ej befara att vi skall bli luriga, det hade ju varit bättre om vi haft det som igår, men det går ju ikväll också, hoppas det blir roligt."


7 maj 1941, Häljeboda
"Vi har ju haft ett strålande väder häroppe hela tiden men nu några dagar har det varit dåligt med det och idag har det snöat.
Du tyckte det var dåligt med blåsippor hörde jag, häroppe har det varit fullt i backarna, åtminstone i fjorton dar, så vi kanske haft lika fin vår häroppe."



Läs mer om Skansen Hultet på Wikipedia

onsdag 21 maj 2014

En skog av Cladonia!

I skogen finns ett släkte av små, små lavar vid namn Cladonia, eller på svenska bägarlav. Alla de här små lavarna blommar men på många av dem kan det vara svårt att se med blotta ögat, då blomningen sker i nästan exakt samma färg som själva laven. Dock finns det undantag!

Den här vackra kochenillbägarlaven fann jag när jag satte 
mig och fikade i kanten av torvtagen på Tänge mosse.

Och lite längre bort dök det upp en hel skog av Cladonia!



söndag 18 maj 2014

Röda granen

Hemma i skogen finns en gran som kallas för Röda granen, detta pga att dess skott är röda! Eller i alla fall var. Granen har nu många år på nacken och blir inte så röd längre. Dock har den ynglat av sig lite här och där så det går fortfarande att se de speciella granarna med dess på våren chockrosa och senare röda skott.





Den ursprungliga granen står kvar bort i skogen, 
men nuförtiden är det tyvärr inte så mycket med den....


En gång i tiden var den till och med 
naturminnesmärke och fridlyst.



torsdag 27 mars 2014

Över stock och sten vid Storsjön

Under det dryga året som Storsjön var sänkt var det inte bara husruiner som steg upp över vattenytan. Stubbar, rötter och stenar som legat under vatten i ungefär 100 år gick nu att beskåda mer ingående.


 Den här skönheten finns numera hemma hos mig.








 Ett odlingsröse stiger upp ur sjön.


 Italien? Eller en drake?

Spår av järn minner om de järnframställningsplatser 
som funnits vid sydvästra delarna av sjön


 


Slagg

En jobbarkompis till mig hittade en sten med fossil i!
Tack för bilden, Håkan!






fredag 21 mars 2014

Bautasten Tämta

Precis invid Sävens strand i Tämta finns flera fornlämningar, bl.a. en hällkista, en stor rest sten,en domarring, en stensättning och flera mindre resta stenar.

I riksantikvarieämbetets inventering kan man läsa att traditionen berättar om en "kung Gallen" som här blev upphunnen och ihjälslagen av sina fiender efter en strid på Norske hed.

Rest sten vid Sävens strand

Läs mer:
Riksantikvarieämbetet, rest sten och domarring
Riksantikvarieämbetet, hällkista



fredag 21 februari 2014

I 15 självförsörjande på potatis i år (1942)

Artikel i BT Fredagen den 3 Juli 1942:


I 15 självförsörjande på potatis i år

Älvsborgs regemente blir nästa säsong självförsörjande ifråga om potatis och vitkål, och det vill ju inte säga så litet, när man använder omkring 200 ton potatis per år i regementets kök. Man har nämligen odlat potatis och köksväxter på stora områden, som icke användas för övningsändamål. Fälten sträcka sig, om än icke i obruten följd, ända från Kristiansfält och ut till Bockaryd.

Redan förra året började regementet odla, men då inskränkte man sig till en mindre potatisodling. Vid Bockaryd satte I15 1.200 kg på vall. En del tvivlande röster anmälde sig, när kasernunderofficeren fanjunkare E Fredriksson, lät sätta plogen i jorden, och man menade, att det icke skulle gå att odla potatis på vall. Såsom varande skåning kände fanjunkare Fredriksson emellertid väl till de olika möjligheterna att odla potatis, och han skred till verket med den optimism, som erfarenheten skänker. Resultatet blev gott och uppmuntrade till utökade odlingar och i år har fanjunkare Fredriksson blifvit en verklig storodlare. Från sin hemtrakt, Kristianstads län, har han införskaffat omkring 35.000 kg potatis, som plöjts ned på vall och nu kommit upp och håller på att växa som bäst. Herr Fredriksson räknar med att man i höst skall få skörda ca 220 ton potatis, vilket mer än väl täcker regementets behov. Det som blir över torde gå till någon annan fördelning.

Man har vidare satt 15.000 kålplantor och sått 15 kg rotfruktsfrö och 3 kg morotsfrö. Det bör bli ett bra tillskogg till matsedeln frampå hösten. I varje fall kommer vitkålen att räcka väl till, ty så mycket kål har man aldrig brukat göra åt i regementsköket.

I sällskap med kasernunderofficeren gjorde BT´s medarbetare häromdagen en rundtur kring odlingarna, varvid kunde konstateras, att det växte och frodades efter alla konstens regler. Jorden på regementsområdet tycktes lämpa sig mycket bra för odling. Den har legat i träda i många år och är av god kvalitet, varför det växer bra. Plöjningen vållade heller inga större svårigheter.

I närheten av regementets kök träffa vi på en av odlingarna. Här stå morötterna i prydliga sängar och växa raskt. Vi färdas genom stallgrindarna ned mot Varbergsvägen, och fanjunkare Fredriksson visar på det ena fältet efter det andra med kålrötter och potatis, som ligga på lämpliga platser å området, där solen har fritt spelrum. På andra sidan Osdals ladugård börja de verkligt stora fälten .Här finns potatis och långa sängar med morötter samt det stora fältet med vitkålsplantor, där ett par mannar äro sysselsatta med att kupa jorden och konstgödningen intill plantorna, som stå saftiga och kraftiga, lovande prima huvuden. På en del av fälten är potatisen redan färdigkupad och står snart i blom, på andra åter har blasten icke hunnit så långt. Dessbättre har frosten icke vållat några skador på växten.

Ett stycke längre bort, på vänster hand mellan landsvägen och ån, ligger det största potatisfältet, där man satt röda potatis. Här äro ett 10-tal man, handräckningsmanskap och samvetsömma, i färd med att kupa och rensa. Solen steker och pojkarnas brunbrända ryggar glänsa av svett. Det är varmt att syssla med hackan en sådan här skön sommardag. Man pojkarna ha nära till ån, och de kunna trösta sig med att rekryterna framme på kaserngården ha det ännu svettigare där de marschera fram och åter. På de övriga fälten äro också några mannar i farten, sammanlagt förfogar herr Fredriksson över ett 20-tal man för sina odlingar. När det blir fråga om potatisens upptagning ämnar man emellertid använda sig av maskin, ty det skulle givetvis ta åtskillig tid att ta upp all potatisen för hand.

Närmare Bockaryd ligga ytterligare ett par potatisfält upp mot järnvägen. På ett par kala hörn av området, som icke lämpar sig för odling, har man planterat 4000 granplantor, vilka trivas gott. Det bör bli ett par vackra skogsdungar med tiden. Vid Bockaryd har man även i år satt potatis på det i fjol uppodlade området.