fredag 1 januari 2016

Borstbinderskan Olga Cecilia Eliasdotter

Tillfällighetsfynd är ju mina favoritfynd (även om just det här mest var ett sorligt fynd) och just det här gjorde jag i en bouppteckning från 1918.I Olga Cecilia Eliasdotters bouppteckning såg jag att det både fanns en stor mängd olika borstar, men också flera olika verktyg som användes vid borstbindning. En av Hedareds borstbindare, alltså!

Hon dog dock ganska ung, knappt 36 år gammal, och bodde då på fattigstugan i Hedared, och jag bestämde mig för att leta reda på lite mer information om henne. Först och främst, varför bodde hon på fattigstugan vid en så låg ålder?
Olga Cecilia Eliasdotter föddes 1882 i Hedared Skattegården där hennes föräldrar Elias Johansson och Brita Kristina Olausdotter ägde ett 1/16-dels hemman.
Mamman Britta Kristinas föräldrar var också de ägare till en gård i Hedared Skattegården och så hade också Elias föräldrar varit tidigare. Det var denna gård Elias övertog någon gång runt 1860.
1876 gift Elias och Britta Kristina sig och på Hedared Skattegården föddes nu döttarna Alma Alida (1876), Emma Fredrika (1878), Betty Charlotta (1880) och så till sist Olga Cecilia (1882).
1883 hände så något som gjorde att det började gå utför med familjen. Vad vet vi dock inte. Men 21/11 1883 fick familjen lämna gården och istället bli fattighjon på sockenstugan.
Efter knappt 3 år på sockenstugan lämnar Elias resten av familjen. För Amerikat. Om han gjorde det i tanken att tjäna pengar och sedan återvända till Hedared eller om tanken var att familjen skulle komma efter vet vi inte. Fadern återvände dock aldrig. Resten av familjen blev kvar i Hedared, med undantag för dottern Alma som också hon reste till Amerika. I bouppteckningen efter Olga Cecilia sägs systern Alma vara boende på ”obekant ort i Amerika”. Fadern nämns överhuvudtaget inte, kanske hade man börjat inse att han inte skulle komma tillbaks?
Systrarna Emma och Betty lämnar så småningom sockenstugan medan Olga Cecilia stannar kvar där tillsammans med modern Brita Kristina. Under hela perioden Britta Kristina bor på sockenstugan finns omnämnandet om maken med;  ”Gift med Elias Johansson som vistas i Amerika”.
I husförhörslängden från 1895-1905 är en ny kolumn ifylld för Olga Cecilia, kolumnen för Yrke/Stam eller Lyte; Blind. Först nu får vi alltså reda på en av orsakerna till att Olga Cecilia fortfarande bor kvar på fattigstugan upp i vuxen ålder.
1910 dör modern Brita Kristina, 60 år gammal, av lunginflammation.
Och från 24 februari 1911 och fram till sin död 1918 bor faktiskt Olga Cecilia helt själv i sockenstugan. Den siste på sockenstugan förutom henne själv, fattighjonet Johannes Henriksson, dog detta datum, och sedan fick alltså Olga ha sockenstugan för sig själv. I husförhörslängden uppges hon vara Korgmakeriarbetare, medans ägodelarna i bouppteckning på alla sätt tyder på att hon varit borstbindare.Tillgångarna i bouppteckningen var inte speciellt många:
Bordbinderiverktyg 3 kr
10 klädesborstar, 4 hattborstar, 1 skoborste, 1 hårborste, 2 cykelborstar 20 kr
Diverse andra borstar 15 kr
Diverse borstmaterial 5 kr
En hammar, 2 tänger, en sax 1 kr
Ett fickur 3 kr
5 Kaffeskedar 1 kr
1 Koffert 50 öre
2 handväskor, en låda, en portmonnä 1 kr
En hängmatta 2 kr
Diverse linne 5 kr
Den aflidnas gångkläder 25 kr
Diverse 1 kr
Hon hade också 158 kr och 95 öre i kontanter och innestående pensionsmedel hos Fattigvårdsrådet på 17 kr och 10 öre. Dessutom var G Eriksson i Eriksgården skyldig henne 25 kr.
Tillsammans hade hon alltså tillgångar på 283 kr och 55 öre, vilket kan tyckas vara ganska ok för denna tid. Skulderna översteg dock tillgångarna. Utöver utgifter för begravning, bouppteckning mm hade hon en stor skuld till Hedareds fattigkassa på 985 kr och 3 öre. Tillsammans uppgick skulderna till 1.095 kr och 3 öre.
Det som systern Emma alltså fick ärva (den enda systern som man alltså visste var hon fanns vid tillfället) var en brist i boet på 811 kr och 48 öre. Vad Emma tyckte om sin till Amerikat ”bortflydda” far och syster kan man bara gissa.
Sockenstugan i Hedared finns fortfarande kvar, åk gärna och titta på den. Sväng in vid affären i Hedared, fortsätt någon kilometer så ligger sockenstugan sedan på vänster sida vägen, ganska nära Östra Valsjön.
Uppgifterna är hämtade från Bouppteckningar (www.arkivdigital.se) och från husförhörslängder och begravningslängder (sok.riksarkivet.se).


söndag 25 oktober 2015

Arboga stad 1770

I jakten på min eventuella anfader Jacob Hellsing bläddrade jag igenom Arboga stadsförsamlings mantalslängd från 1770. Mantalslängden var ovanligt välskriven och lättläst och som vanligt snöade jag in på helt andra grejer än det jag verkligen letade efter.

 I mantalslängden finns mängder med uppslag till framtida forskning:

I staden finns en tobaksfabrikör Abraham Hafwerberg, tre tobaksspinnare, en tobaksarbetare, en tobaksspinnarlärling och en tobaksbodbetjänt trots att endast 3 herrar i staden, smedåldermannen Jonas Prisbergm tunnbindaren Jonas Lillja och skepparen Jacob Damin, säger sig nyttja tobak.

Tre perukmakare finns i staden nämligen Israel Gillbom, Petter Holmberg och Jan Bergman. Även en perukmakaränka, nämligen Petter Sigs änka, nämns i mantalslängden. Vid denna tidpunkt finns bara två hattmakare i staden, Anders Hellberg och Petter Pettersson! Är vi kanske inne perukmodets storhetstid?

Skolrektor Jacob Hwasser nämns i mantalslängden som suspenderad och utfattig. Av vilket skäl blev man suspenderad i slutet av 1700-talet? Här hade det varit intressant att få läsa vidare i skolans egna protokoll, för att om möjligt få reda på vad som låg bakom denna suspendering.

En stor mängd järndragare sägs arbeta i staden. Men vad är då en järndragare? Järndragaren var helt enkelt en person som hjälpte till att transportera eller ibland helt enkelt bära järn. Till Arboga inkom en stor mängd järn bl.a. från Bergslagen. En stor mängd "åkare" antecknas i Arbogas mantalslängd. Troligtvis arbetade ett flertal av dessa med att transportera järn med häst och vagn från Bergslagen och ner till Arboga. Järnet lastades på båtar och transporterades sedan till bl.a. Stockholm. Även dessa båttransporter gör stort avtryck i mantalslängden. I staden fanns år 1770 hela 29 skeppare, 17 sjömän och 4 "jagtbyggare"!

I mantalslängden nämns också flera "besökare", nämligen Johan Söderbeck, Petter Beckman, Jan Heidman, Anders Ramstedt och Lars Barckstedt. Enligt Rötter är besökare ett annat ord för tulltjänsteman. Kanske hade även denna stora mängd tulltjänstemän någon koppling till järnets väg genom Arboga?

Som sagt, många intressante grejer att forska vidare på.


Nedan följer en avskrift av mantalslängden för Arboga stad 1770.



Nordan Ån

Westra Qvarteret
1 Tullskrifvaren von Platen, fattig
3 Tobaksspinnare Johan Åberg
2 Trädgårdsdräng Eric Kiempe
4 Snickare Carl Hedgren, fattig
5 Borgare Mars Hörnström
5 Handelsman Salomon Belitz6 Afskedad Tullskrifware Anders Rosdahl
7 Borgare Tohmas! Norström
8 Organist Per Oxelberg8 Stadswaktmästare Fredric Seef, utfattig
9 Kopparslagare Georg Fritz
9 Gesäll Hans Dÿbeck
10 Sämskmakare Jonas Husberg, utan näring, gammal och fattig
10 Skomakare Johan Sandberg, utfattig
10 Carl Reuterstedt, niuter fattigpenning
10 Sadelmakare Magnus Elgsten, niuter fattigpening
10 PipbruksFabriquer Carl Fredric Dÿring, utfattig, utan tillgång
11 Borgare Ahlbecks Encka12 Rådman Swen Bornander
12 Skrifware Nils Stenberg
12 Skrifware N Wretlind
12 Handelsman Petter Siöstedt
13 Bokbindare Johan Berg
13 Hushållerska Stina Fröberg
14 StadsCasseur Anders Litzberg
14 Skrifware Petter Ekmarck
14 Rådman Samuel Moberg
14 Skrifware Abraham Brantner
14 Medicine Doctor Nils Gahn
15 Apotequare Jan Sandberg, fattig
15 Barnmorska Sofia Wetterman
15 Byggmästaren N Hÿlens Enckas dotter

lördag 25 april 2015

Röjningsrösen omkring Hulebo by

Under hösten 2014 läste jag en orienteringskurs i GIS vid Karlstad Universitet.

Jag valde då att som projektarbete göra en inventering och inmätning med gps utan alla de röjningsrösen som finns omkring min hemby Hulebo i Sandhults socken.

Ungefär 6 hektar inventerades och drygt 500 röjningsrösen mättes in. Hela rapporten kan du läsa här.

onsdag 22 oktober 2014

Brodthagens blommor

Jag blir bara mer och mer imponerad av alla de lantmätare som kartlade Sverige under 1600- och 1700-talen. En av mina favoriter är Peter Brodthagen som inte bara gjorde vackra och mycket intressanta kartor, utan dessutom lade stor möda på att också göra vackra kompassrosor, något som jag gärna tittar lite extra efter.

Peter Brodthagen var lantmätare i Älvsborgs län i slutet av 1600-talet.

Här följer ett knippe av hela eller delar av hans vackra kompassrosor.

 Alanäs, Mossebo socken, 1702

 Algrena, Ölsremma socken, 1702

 Ängasjö, Östra Frölunda socken, 1703

 Berg, Tranemo socken, 1702

 Berg, Tranemo socken, 1702

 Björstorp, Ljungsarp socken, 1700

Fläred, Strängsered socken 1701
 
 Gränd, Ljushults socken, 1699
 
 Gunntorp, Grönahög socken, 1700

  Gunntorp, Grönahög socken, 1700

 Hukkula, Timmele socken, 1695

 Hukkulla, Timmele socken, 1695

 Humlered, Strängsered, 1700

 Kärrabo, Marbäck socken, 1701

 Knätte, Knätte socken, 1700

 Är det Medusa mitt i bilden, tro?
Knestorp, Dalstorp socken, 1702

 Knestorp, Dalstorp socken, 1702

 Mossebo, Håcksviks socken, 1698

 Ods skog, Od med flera socknar, 1695

 Öja, Vartofta-Åsaka socken, 1701

 Öja, Vartofta-Åsaka socken, 1701

 Öjelunda, Norra Åsarp socken, 1700

Sålared, Timmele socken, 1701

Skäremo, Håcksviks socken, 1698

 Smula, Smula socken, 1700

 Smula, Smula socken, 1700

 Stensered, Marbäcks socken, 1696

 Toppbo, Tvärred socken, 1699

 Toppbo, Tvärred socken, 1699

 Tyggestorp, Tranemo socken, 1702

 Tyggestorp, Tranemo socken, 1702

 Vrängebo, Mjöbäcks socken, 1698

Som vanligt, alla kartor och mer info om dem kan du hitta på Lantmäteriets site Historiska kartor.


tisdag 7 oktober 2014

Skärmarboda

I somras besökte jag det nya naturreservatet i Skärmarbodabergen norr om Örebro. Men området som sådant är absolut inte nytt! I samband med att isen drog sig bort efter sista istiden skapades det steniga och blockiga lilla berget. Bland alla stora stenar och block finns nästan 200 grottor! Flera olika vandringsleder finns i olika delar av området. Åk hit! Området är väl värt ett besök!

(Jag var på en kommunal skrivarkurs förra veckan där vi fick lära oss att varje människa bör (i skriven text) använda högst 5 utropstecken under hela sitt liv. Nu har jag avverkat fyra av dem på en gång. Men det var det värt! Och där kom det femte...)










 





Här finns kartor och koordinater till alla grottor. (Alla som än så länge är funna, man hittar dock nya hela tiden)
Länsstyrelsens hemsida om Skärmarbodabergen.

onsdag 24 september 2014

Finland tur och retur

År 1742, i slutet av april eller möjligtvis i början av maj, vandrade de fem soldaterna Erik Apelroth, Sven Asp, Bengt Månsson Giösman, Torsten Hedenberg och Nils Sällman iväg från Sandhult till soldatmönstringen i Stockholm den 13/5 1742.

Soldaterna var unga, Erik Apelroth, som tjänstgjorde för soldatroten i Näs, var född 1720, alltså enbart 22 år gammal och hade vid färden till Stockholm hunnit ha soldattjänsten i Näs i ungefär ett halvår. Sven Asp tjänstgjorde på Äspholmens rote och var född 1719. Även Sven hade varit soldat i knappt ett halvår. För Torsten Hedenberg saknas födelseår, men han hade blivit antagen som soldat i Bäckabo samma vår som vandringen mot Stockholm och var antagligen inte så gammal han heller.

Bengt Månsson Giösman från Götsereds soldattorp var lite äldre. Han var född år 1695 och alltså 47 år gammal. Han hade hunnit tjänstgöra 26 år som soldat. Nils Sällman var 48 år gammal och hade varit soldat i 20 år på Sandareds soldattorp.

Vid mönstringen i Stockholm blev alla fem kommenderade till galläreskadern, Apelroth, Asp, Giösman och Hedenberg hamnade på galären Lustig och Sällman på galären Johannes. Galläreskadern låg vid denna tid i Finland, men var inte inblandade i några strider i Hattarnas ryska krig som pågick 1741-1743 mellan Sverige och Ryssland.

Månaderna går och den 28 november plockar prästen i Sandhult fram sina kyrkböcker för att göra några noteringar. Vi kan där tydligt läsa följande:
* Soldaten Bengt Jössman. Död i Finlandh
* Soldaten Nils Sellman. Död i Finland.
* Soldaten Sven Asp. Död i Finland.
Apelroth och Hedenberg nämns inte i dödboken, men i soldatrullorna framkommer det att även de mötte samma öde.

Men vad hände då på galärerna? De var ju inte med i några stridigheter? En fältpräst, vid namn Tiburtius, besökte en av galärerna 1742 och skrev ner följande: "Ner i rummet på galären var horribelt osnyggt. Soldaterna hade rödsoten, så att tågvirket, golv och sängar, ja, allt var nedsmutsat med blodig träck, och en gruvlig stank, så att jag undrade, huru någon man kunde bliva vid liv, och ändå frågade ingen efter rengöring, så att det såg ut, som allt med flit befordrades till undergång".

Flera tusen sjömän tros ha dött av sjukdomar under de här krigsåren. Ca 260 man från Älvsborgs regemente avled. Hela fartyg avsattes som s.k. sjukskepp, Sven Asp och Bengt Giösman uppges ha dött på ett sjukskepp.

Här kan du läsa Tiburtius hela "Historia om finska kriget åren 1741 och 1742".



fredag 20 juni 2014

Majstångsbacken

Tack vare en karta från 1703 vet vi att de boende vid Hällereds säteri i Sandhult firade någon form av midsommar redan i början av 1700-talet, och troligtvis ännu tidigare än så.


Majstångsbacken finns inte längre kvar. Kullen och den röstäckta åkern på kartan schaktades bort i samband med byggnationen av det nya testbanan i Hällered, Aztazero.