Ragnar Lodbrok i Rommehed!

 I Polisunderrättelser från Måndagen den 25 april 1927 hittar jag information om den häktade Karl Ragnar Lodbrok Vilhelmsson-Karlsson. En livs levande Ragnar Lodbrok 1927!

Om Ragnar Karlsson, som är hans tilltalsnamn, berättas att den efterlyste Ragnar Karlsson, vars fullständiga namn är Karl Ragnar Lodbrok Vilhelmsson-Karlsson, född 15/9 1896 i Falun, kyrko- och mantalsskriven i Rommehed, Stora Tuna socken, har 16/4 av landsfiskalen i Kramfors anhållits och hörts om brottet, men därvid förnekat, att vare sig han eller brodern Olof Karlsson, som även kallar sig Vilhelmsson, gjort sig skyldig till bedrägligt förfarande, varför efterlysningen å bröderna Karlsson återkallas.

Vad det var för bedrägligt förfarande han och brodern eventuellt ägnat sig åt får undersökas en annan gång. Man kan ju fundera över hur det kom sig att föräldrarna gav Ragnar sina mycket speciella mellannamn. 

Gruvarbeterskan Brita Andersdotter

 I bläddrandet igenom bouppteckningar från Nora och Hjulsjö bergslags häradsrätt ramlade jag på hustrun Brita Andersdotter från Dalkarlsberget som uppgavs ha dött  i en olyckshändelse i Långgruvan i Dalkarlsberget.

I dödboken angavs att hon "föll från stegsträckan vid nedgåendet i LångGrufwan wid Dalkarsberget", vilket måste betyda att hon var en av de kvinnor som arbetade inom gruvindustrin i Bergslagen. Olyckan hände den 16 oktober 1795.

Jag letade vidare i husförshörlängder och vigsellängder och insåg snabbt att Britta, 28 år gammal, bara fem dagar innan dödsolyckan, den 11 oktober 1795, hade gift sig med sin make drängen Lars Larsson från Gamla Viker. 

Det är svårt att ta till sig den ofattbara tragiken som utspelade sig i Dalkarlshyttan denna ödets dag, den 16 oktober 1795.

Jag fann på google en skrift om kvinnorna i Bergslagens gruvor, med fokus på Nora bergslag, för den som vill läsa mer om detta.

Elak jord

 Visst ni att motsatsen till god jord är elak jord?

    Från en karttext över Tolsbörds hemman i Järnboås 1760.

Blommande kartbeskrivning från Odensvi socken 1688

Visst är det vackert!?!

Utsnittet är från en karta över Odensvi Socken från år 1688l. Så här vackra är knappast dagens kartor! Lantmätaren och kartritaren heter Jonas Carlsteen. Carlsteen var ordinarie lantmätare mellan 1680 och 1702. 

Rutan under den rosa kronan (om jag minns rätt så var väl rött och rosa "manliga" färger vid denna tid), med de brinnande bergen, är måhända Jonas Carlstens tolkning av Västmanlands landskapsvapen.

Hela texten lyder som följer:

GEOGRAPHISCH DELINEATIONS
Book
Hwar utinnan är författat heela Wässmannelandz Province, 1) Hwar Sockn för sig, med dess egentelige tillydan, och ombegrepne Rösegång, sambt derinnom-liggiande Kyrkior, Capell, Byar och hemman, af hwad Natur de helst wara må, och till sine särdeles Carractere uthmärkt, och från hwarannan åtskillde Item alla Siögar, uddar, öyar, hollmar, åhar, Strömar, bäckar, och der uthinnan bygdebruk, hyttor, Masugnar, Miöhl och Sågeqwarnar, Jembwähl alla grufwor, namnkunnige berg, högar och Moras, J dess rätta loco proprio satte, Tillyka alla Land och Sochnar i hwart lähn eller fougderÿ, uthi ett Cort af mindre format Transporterade som Specifica län effter lähn här inbundna finnas. Hwilke berörde Lähn Cort sedan Roz:tio uthi ett General LandtCort (främbst inbundet) författade finnas. Alltsammans i Underdåhnigst föllie af Kongl May:t allernådigste förordning och undfången Special Jnstruction, eftter ytterste förmågo så nätt, noga och heel Punctuelt afsatt, lÿka som woro dett Geometrisce Delinierat och till den i Januarÿ Anno 1688 wederbörligen förfärdigatt. 
Jonas Carlsteen

Jag kan inte låta bli att också klippa in den vackra "teckenförklaringen" över alla olika slags hemman och industrier med mera på kartan.

Och slutligen, i förstoring, tecknet för "Tullar på Landet", som här utvisar den dåvarande tullen mellan Lundby och Solberga gårdar i Odensvi.

 

Carl med Guds Nåde...

Vilken kung hade egentligen längst titel?

Kung Karl XIs titel återfinns i en Dagsvärksindelning för Kungsör och Strömsholm från 1750-1751 (!)

Bouppteckning efter Kjerstin Bengtsdotter från nedbrunna Vänga Rättaregården

 Idag råkade jag ramla på en riktigt sorlig bouppteckning. Bouppteckningen efter hustrun Kierstin Bengtsdotter i Vänga Rättaregården som dog 1805 av ålderdomskrämpor, 68 år gammal. 

I samma veva som hustrun dog brann boningshuset ned, och allt som finns kvar att anteckna i bouppteckningen är förbränt koppar- och järnskrot.

Ladugården verkar dock har klarat sig i branden, då både redskap och djur finns antecknade i bouppteckningen.

Kierstins make, Måns Larsson, bor efter branden hos sin måg och granne Gustaf Hufvudsson.

Silfver
Conante penningar som befunnits duglige 10 riksdaler
6 lod förbränd dito 1 riksdaler 16 skilling
2 lisspund förbränd Koppar 6 riksdaler 32 skilling
½ lisspund kopparslantar 2 riksdaler

Jernsaker
1 jerngryta 30 skilling
1 dito mindre 20 skiling
1 påtta 8 skilling
1 bråpanna 4 skilling
1 jernstör 12 skilling
6 yxor 32 skilling
3 löfhackor 6 skilling
2 spadar 4 skilling
2 par byglar 4 skilling
af diverse förbrända saker 4 lisspund jern 2 riksdaler
1 jernskodd kiärra 2 riksdaler

Creatur
1 hwitgrå häst 8 riksdaler
1 röd oxe 6 riksdaler
1 rödhielmat mindre oxe 5 riksdaler
1 brun ko 4 riksdaler
1 svartbryn qviga 2 riksdaler
4 får 3 riksdaler

Grankista byggd år 1674 Kållared Borgstena

 Ibland har man tur, och hittar saker man inte alls väntat sig att hitta. Jag råkade bläddra förbi en bouppteckning efter bonden Andreas Hansson från Kållared i Borgstena från år 1822, och såg något jag aldrig sett i en bouppteckning förr; en kista av gran där man angett tillverkningsåret! Kistan ska ha "förferdigats" 1674, och var vid bouppteckningen 148 år gammal! Undrar om den finns kvar idag?