Skäggared revisited

Någon gång under de allra första åren på 1900-talet kom Rydboholmsbolaget i Viskafors fram till att de behövde mer kraft till sina fabriker.

Sedan nästan 100 år tillbaks fanns fastigheten Skäggared i Seglora i bolagets ägo. På fastigheten fanns ett stort område som bl.a. bestod av 7 små sjöar som man bestämde sig för att dämma upp och därefter alltså leda vattnet ned mot fabrikerna i Viskafors.

Runt år 1908/1909 hade man byggt klart dammfästet och de små sjöarna "Yxxasiön, Hällegrimmen, Lillasiön, Booa- eller Skiäggaresiön, Jupasiön (senare kallad Mörkasjön), Hangesiön" samt en mindre tjärn på gården Självareds utmark blev nu en enda stor sjö, sedermera kallad Storsjön.

I och med detta försvann gården Skäggared samt några torpställen ner under Storsjöns yta.

Under sommaren 2012 skall bl.a. dammfästet renoveras och Storsjön sänks nu sakta. Än så länge är den sänkt med ca 3-4 meter men skall fram emot juni vara sänkt med hela 7 meter!

Och sakta, sakta håller nu gårdens Skäggareds åkrar på att åter ta sig upp över vattenytan!

Gården Skäggareds åkrar börjar nu smyga sig upp ovanför vattenytan!

Kan man hoppas på att åkrarna får ligga kvar över ytan

såpass länge  att de åter börjar grönska?

En ruin med tydlig stenfot syns i kanten av åkern.

Skäggareds boningshus skall enligt uppgift ha flyttats ned till

Rydboholm strax innan sjöarna dämdes upp.

Ett odlingsröse ser dagens ljus för första gången på mycket länge...

 

Tegel funnet längs en av de gamla stigarna.

Norr om gården finns lämningar av en järnframställningsplats.

På flera ställen runtom gården finns små slagghögar.

Det går nu åter att vandra på den gamla vägen

mellan gårdarna Lida och Skäggared.

Den äldsta bevarade kartan över gården Skäggared är från år 1700. Här berättas bl.a. att åkrarna består av mager sandjord som "under tårckåhr gifwer stoor misswäxt". Det anges också att man varit tvungen att lägga igen flera av sina åkrar då man inte haft gödsel nog till dem alla. Som positivt får dock nämnas att "på dätta hemmanet hafwer en lång tÿdd warit flitiga åboer".

Mantalslängden från denna tid visar att de tre åboerna, d.v.s. ägarna, hette Anders, Anders och .... Anders!

Skäggareds gård anno 1700. De rosafärgade 

(No. 2) områdena är de brukade åkrarna.

De gröna (No. 3) är ödelagda åkrar, ödelagda p.g.a. gödselbrist.

År 1814 ritades en ny karta över Skäggared. Detta gjordes i samband med att det blev en ny ägare, brukspatron Lindberg från Viskafors, till gården.

Vid denna tid är tonen något negativare. Här skrivs att "husen äro förfallne så i Man- som Ladugården". Vidare "åkern består av moe och grusjord, mycket tårr och hård". Ängen, d.v.s. all den mark där man slog hö till vinterfoder åt djuren var mossig och överväxt med ljung och bärris. De 12 små fåren man hade fick vinterfödas enbart med ljung och löv.

Vägen till gården anges vara "swåraste skogs- eller bygdeväg".

I denna karttext berättas också hur de tidigare ägarna betalt sina "Kronoutskylder" och skatter, nämligen mestadels genom att tillverka kol till "Wiskaforss Bruk och Manufacturvärk". "Qvinfolken" tillverkade linnevävnader.

Då patron Lindberg köpte gården fick de gamla ägarna bo kvar som landtbor, d.v.s en form av arrendatorer. De två gamla ägarna hette Anders Jansson och Hindrick Danielsson. Hindrick Danielsson väljer dock ganska omgående att flytta till Värmland och Anders Jansson får endast vara arrendator på gården några få år innan patron Lindberg bestämmer sig för att bruka gården själv med hjälp av drängen Andreas Persson Lås med familj samt pigan Johanna Andersdotter. Anders Jansson med familj bor sedan kvar som undantagsfolk på gården.

Skäggared anno 1814. Kanske förleds man att tro att arrendatorerna

bodde vackert och pittoreskt intill stranden av Skäggaredssjön.

Karttexterna berättar dock att både hus och ladugård vid denna tid är förfallna.

Åkrarna är torra och hårda och ängarna överväxta med ljung och bärris.

Häradskartan ritades i våra trakter mellan åren 1890 och 1897. Vid denna tid brukas gården av arrendatorn Lars Petersson med familj. Efter Lars död år 1902 tar sonen Linus över arrendet. Linus gifter sig med torpardottern Augusta Charlotta Andersdotter född och uppväxt på torpet Holmen tvärs över den lilla Skäggaredssjön. Linus och Augusta Charlotta blir också de sista arrendatorerna på Skäggareds gård. De bor kvar med sina barn fram till den 21 november år 1906 då de flyttar till Wiskarhult Lillegården i Kinnarumma.

En kort tid på hösten 1907, från 20 augusti till 13 december bor stenarbetaren Carl Oskar Andersson från Gerdhem med familj på Skäggared. Kanske var han med och byggde upp dammfästet till den stora dammen som strax efteråt gjorde att Skäggareds gård försvann ned under vattenytan? Som nämnts tidigare flyttades boningshuset på gården ned till Rydboholm efter att alla avflyttat.

Häradskartan från år 1890-97

Måste ni kolla på fornlämningar heeeela tiden???

Vaaaa???

Jaja...