onsdag 25 december 2013

Juhola finngård

Juhola gård, även kallad Juhola finngård, är en av tre gårdar i hemmanet Östra Mulltjärn norr om Östmark i nordvästra Värmland. Gården blev kulturreservat år 2001, och sedan dess har stora arbeten lagts ned på att återskapa det kulturlandskap som tidigare fanns runt gården.

Gården anlades i mitten av 1700-talet av den från Finland invandrade släkten Oinonen.

I de flesta skrifter som finns om Juhola nämns att gården i början av 1900-talet sköttes av de 11 ogifta syskonen Jonsson.

Detta är dock en sanning med modifikation. Men vi backar tillbaka något och börjar historien med syskonen Jonssons far, Jon Hindricksson.

Jon var 18 år gammal då hans styvfar, Hindrik Siffridsson, "afhände sig sjelf lifvet" genom att skära halsen av sig. Jon fick då snabbt och antagligen mycket oväntat ta över gården. Samma år, 1837, gifte han sig med Maria Ersdotter från en av granngårdarna i Östra Mulltjärn. Redan detta första år föddes deras första dotter, Anna.

Det är Jon och Marias barn som sedan under mycket lång tid kom att sköta Juhola gård. 12 barn föddes på gården:
Anna f. 1837
Hindrick f. 1839
Erik f. 1842
Jon f. 1843
Anders f. 1846
Olof f. 1848
Maria f. 1850
Kajsa f. 1853
Marit f. 1855
Mathea f. 1857
Johannes f. 1859
Edla Wilhelmina f. 1862

Två av barnen, Olof och Marit, dog som mycket små. Jon och Kajsa dog vid 25 respektive 16 års ålder, båda av nervfeber, idag kallat tyfus.
Det äldsta av barnen, dottern Anna, var den enda som lämnade gården för att gifta sig. 1862 flyttade hon till Röjdoset och gifte sig med Jon Henriksson där.

Fadern Jon avled våren 1885 och efter hans död var det alltså de 7 återstående syskonen Erik, Henrik, Anders, Maria, Mathea, Johannes och Edla Wilhelmina som brukade gården. Modern Maria dog 1896.

Den siste av syskonen på gården blev Johannes, även kallad Jussi. Han dog 1839, 79 år gammal.

Med tiden började både åker- och ängsmarker runt gården att växa igen. Ett mycket stort åker- och ängsområde norr om gården blev till slut till storskog.


Karta från år 1890 visar alla de åker- och
ängsmarker som fanns vid denna tid.
 
Ett flygfoto ur boken "Tradition i trä" från år 2002 visar att hela det
stora åker- och ängsområdet norr om gården är helt igenväxt av tät barrskog.
 
Sedan fotot ovan togs har stora arbeten lagts ned på att återskapa de gamla åker- och ängsmarkerna som nu återigen är öppna!
 
Myrtegar sydväst om gården.

Ängsmarkerna norr om gården är nu åter öppna!
 
Den stora åkern öster om boningshuset, på Värmlandsfinska
kallad Gask i betydelsen svedjan.
 
Rester av lada vid Bohuspeldo; norra åkern.
 
Framför huset den lilla åkern Erginpeldo; Eriks åker.
 
Boningshuset med rökstuga och svenskstuga.
Rökstugan är troligtvis uppförd runt år 1740.
 
Gårdstunet på Juhola
 
 
Loftbodarna är från ca 1750 och 1801.

 
 
Ladugården är troligtvis från år 1775.
 
 
Läs mer om Juhola:
 
 
 
 


torsdag 12 december 2013

Potater och kokta lingon

"Sjukdoms frequensensen var störst ibland den fattigare folk-klassen, som led brist på sund och tillräcklig föda, då många lefde nästan endast af potater och kokta lingon."

Årsberättelser för provincialläkare finns att läsa i Medicinhistoriska databasen som är en verklig guldgruva. Som syns ovan skriver läkarna inte enbart om sjukdomsfall i trakten utan även om vad som kunde ligga bakom. Samuel Elmlund som skrivit meningen ovan var provincialläkare i Borås med omnejd i mitten av 1800-talet och var en av de provincialläkare som skrev både om hur väderlek och tillgång till föda och gröda påverkade människorna, men även hur de mycket långa arbetstider som exempelvis hemsömmerskor och hemväverskor hade starkt påverkade dessa kvinnors hälsa.