Borgmästare Johan Börgessons klagan (Råda/Sunnemo, Värmland)

1661 skickade Borgmästaren Johan Börgesson i Karlstad en skrivelse till Älvdals häradsting, som den gången hölls i Sörby i Råda Socken. Vad han egentligen vill, tycks egentligen inte framgå av skrivelsen/ärendet. Han nämner att han varit tvungen att köpa mark i Råda (idag i Sunnemo) själv för att kunna uppföra en masugn, och nämner att många andra bruksägare fått mark från Kronan. Kanske är det detta han vill, eller vill han kanske att detta ska leda till att han ska betala lägre skatt? Allt som framgår är egentligen att han vill att nämnden ska skriva under på hans klagan om hur besvärligt det är att driva en masugn i skogsmarkerna i Värmland.

Vilket som, skrivelsen/ärendet blir en fantastisk insyn i hur han själv uppfattade förhållandena vid masugnen i Tutemo i Råda socken (idag Sunnemo socken) och vid hamrarna i Ransäter socken.

"Näst lät Borgmestaren, Wäl Johan Börgesson i Carlstadh, Klageligen andraga huru beswärligit thet haffuer fullit och faller honom att uprätta och widh macht hålla sitt Massungz bruk widh Tutemo i Rådha sochn och thetta häradh, och hambrars widh Ransäter i Öffre Wllerudh Sochn och Kylsshäradh, Nämbl att han icke är bleffuen någon thera bygningzställe mächtigh aff Cronan för inthett, såsom en part andre brwkzförwaltare, uthan hafuer måst lösa bägge uthaff Skattebönderne, som them ägde, och widh hyttan icke Kunnat nå större widd, än ther hyttan står och Malm och Kohl liggia uppå, the andra hafue godhe lägenheter i Skogh och Täppor. Wägen emellan samma hytta och NordMarckzgruffuan i Bergzlagen som sträcker sigh in moot fyra myl genom willa öknen öffuer höga bergh och StenKlippor och diupa dalar, eftter han ey lägligare Kunde läggias haffuer aldrigh warit rögd och giord uthan aff honom medh öffuermåtton stoor bekostnadh, emädan ingen far eller färdas elliest ther fram, uthan han och hans fördzlebönder, och faller honom så myckit dyrare, först att hålla then widh macht, som han åhrligen måste medh sitt egit folck och bekostnadh förfärdiga Broarna som förfalla, rödia undan, ther Skogen wäxer igen, eller faller i honom aff starck Windh, och Kiöran sampt trampan up, enär han skall först begynna Kiöras eftter Jwl, och myckin snöö är fallin, som alltydh skeer så långt nord och han elliest går igen aff yhrwäder. Sedan att förskaffa malmen ther fram fuller och dyrare thet lassen äre mäst een tridingh och stundom halffparten mindre till tyngden, än annorstädes, och Kosta doch lyka myckit huar myl, allt förty wägen är så backigh, dälpigh och grafuigh, thet att förekomma, thessföruthan twänne folck iämpt och sampt hållas, så länge malmKiörslen påstår. Elliest måte han en halff myl längre bort eftter allt sitt lym och Stä??e. Them som körslorna giöra, måste han alltydh borga löhnen en winter föruth iu så myckit, som then för redha penningar kan Komma att Kiöra, så frampt han skall Kunna bringa them ther till. Thenne malmen Kan icke blåsas i Tackiern then winter han framKommer för Jisskraft, uthan om Sommaren näst eftter, och Tackiernet åter ey föras till hambrarna för än winteren ther eftter, för wägen är 2 ¼ myl lång, och man skall öffuer try watn och tw landh, för än han Kommer fram. Icke Kan heller StångJernet samma winter thet tillsmydes, föras till Carlstadh, the fem mylen, theremellan äre, therföre att och ther faller gemeent Stoor Snöö, och fåå färdas then wägen uthan om Sommaren öffuer tree watn och twänne Edh. Att nå? stoort beswär och Kostnadh, så thes wpwachtningh och driffuande som många långe och mödesamme therföre giörande resor ifrån huus och heem, ther han will föreKomma skadhan som gemensligen lydes myckin, när han är antingen thet ena eller andra ifrån. Begärandes thet samptlige Rätten, som skulle wäll Kunnigt wara, att allt thetta sigh så i sanningh förehadhe, wille för särdeles orsaker skull medhdeela honom sitt Bewys ther om under häradz Signete. Så emedan ingen wiste något här emoot att säya, uthan huadh i inlagan lythet wydare och annorledes Kan wara infördt, som här uthelycht är: Så bewilliades thet thetta skulle så i pennan fattat bliffua, honom under häradz Jnseglet medhdeelt."

Handstilsvackerhet i Värmland

 Tja, nån gång borde man ju lära sig att skriva så här vackert:

Fransk kolare i Värmlands bergslag

Jag har än så länge hittat två tingsmål från Värmlands bergslag som handlar om en fransk kolare.

Det första är troligtvis från år 1635 (alla domböcker under perioden anger inte inte årtal, men några tingsprotokoll för året därpå är angivna till år 1636) Målet är mycket kortfattat och lyder endast:

Eller Legrand een fransos Kollare hade slaget och hugget een Kollare dräng, Nills Peersson widh nampn, sackfellte derföre till sine 5 daler och betala Leikaren.

Det andra målet är från år 1657 och lyder:

Näst slötz, thet Gustaff Börgesson i Carlstadh skulle förbindas widh sine 40 marker att sätia wp någon skygård emellan sigh och Brattefors, ther fransöske Kohlaren hade bodt, innan ther om blifwer ransakat och dömbdt.

Kanske handlar det om samma kolare i båda målen? 

Fällda björnar och vargar i Värmlands bergslag 1648 - 1651

 Från Wermlands Bergzlaghs lagmansrätt år 1651:

"Näst witnade Nämpnden, thet effterskreffne Personer hade fält i förlupne åhr så många Skadediur, som fölger, nämbliga: Christopher Jönsson i Sundsiöen 2 gamble och 1 Wng Biörn Åhr 1648, Peder Örjansson i Örlinden 1 gammal Biörn, Christopher Jönsson i Sunsiöen 2 gambla och 2 Wnga Biörnar, Nils Bertilsson widh Skålkiärshyttan 1 gammal Biörn, Erich Nilsson widh Gamble Croppan 2 wargar, Clemet Joensson widh Klockaretorpet 1 Wargh, Anders Thoresson 1 Warg, Bengt Hiulmakare på Croppan 1 Wargh och Anders Hansson i Lundh 1 Wargh åhr 1649. Christopher Jönsson i Sundsiöen medh Nordmarkzhytte Bergzmännen 3 gambla Biörnar, Nils Erichzson på Henekehyttan 3 Wnga Biörnar, Nils Bertilsson widh Skålkiärshyttan, 2 gamble och 3 Wnga Biörnar, Nils Bertilsson widh Skålkiärshyttan, 2 gambla och 3 Wnga Biörnar, Swen Håkonsson i Horsiöen 1 gammal Biörn, Jöns Persson i Brattefors medh sine grannar 1 gammal och 2 Wnga Biörnar, Jöns Matthzson i Elgsiöen 1 gammal Biörn och Anders Hendrichzson i Läggesundet 1 gammal Biörn Åhr 1650. Jöns Matthzson i Elgsiöen 1 gammal Biörn åhr 1651."

Dråparen Store Jacob från Gräsmark

 I jakten på mina egna anfäder i Värmland, ramlar jag ideligen över andra människor som på olika sätt satt sina spår i domböckerna.

Vid Lagmansrätten januari 1649 togs fallet upp om finnen och dråparen Store Jacob Pedersson som bland annat slog ihjäl sin egen bror Lille Jacob Pedersson i Ängen i Sundh (Sunne) socken, numera i Gräsmarks socken.

Mycket mer är inte att orda om här, allt man önskar veta om bröderna och mycket mer finns att läsa i själva målet:

"Samma dagh Stäldtes för Rätten Store Jacob Pedersson en finne, som för thetta haffuer warit boendes här i Häradet wthj Engen i Sundh Sochn å Skatte, här sammastädes jämpte annat bedriffuiet twänne Dråp, och sedan han therföre på en tydh haffuer hållit sigh wndan på Skogarna, omsyder bliffuin wthj ofrydh sin fängzlat, och wardt nu å tinge aff åthskillige personer för åthskillige bruth anKlagat, effter som föllier. 

Först framKom en Finska widh nampn Karin Olufzsdotter i Popetorpet i Sundh Sochn, och gaff Klageligen tillKenna, huru som bemeldte Store Jacob hade för fyra Åhr sedan nu om Wårfrwdagzlöthe slagit ihiäl hennes Man Lars Larsson, som elliest Kallades Popelasse, och althenstundh Dråparen ey bleff någon tydh för än nu grypin, så lätt hon för tw Åhr sedan intala sigh om förlykningh, att hon inthet skulle stå effter hans Lyff, och han wille therföre giffua henne Ottetiyo Rykzdaler, men han hade ther på aldrigh mehre wthgiffuit, än Tiugu fem Rykdzler, huarken till hennes Mans Jordefärd, som skulle aff Dråparen wara bekendt j Carlstadh, eller elliest. Och thetta giorde hon aff stoor fattigdom, att hon inthet hade att hielpa sigh medh, och är en gammal quinna, som inthet Kan och förmå förtiena sigh brödh. 

Store Jacob nekte inthet till bemeldte Dråp, wthan widergick thet, seyandes så wara tillgångit, att han öffuertalde bemelde PopeLasse, thet han skulle fölgia honom halffannan Myl bordt effter Halm, och när the woro hemKompnde medh Halmen till Engen, ther han Store Jacob bodde, och hade ther fått maat tillhopa, så ock druckit en Stundh, fordrade PopeLasse för omaket en rågat Skeppa Rågh, men han Jacob wille icke giffua mehr än en brädde Skäppa, och förty bödh then andre tagha Halmen till sigh och betalan. Begynte så ther medh byta ord hwar medh annan och lyktades inthet bättre, än när PopeLasse reste sigh wp emot honom medh en Knyff, tå war han redhe medh sin, och skar then andre i Bwken, ther aff han dödde andre dagen, thet för fyra åhr sedan skedde. Medan han Kom på flychten, och war ofredigh, fan han för godt förlyka sigh medh Målsäganden, och förthenskull tillsade henne Ottetiyo Rykzdaler, och gaff genast fem och Tiugu men icke en fyrk mehra antingen ther wppå, eller för Lägerstadhen. Jngen, som sågh huru tillgick, loffuer mehr än hustru Karin Simonsdotter, huilken haffuer warit dråparens Broders hustru och nu är hans Åklagare för thet han sedan hade slagit honom ihiäl. Thenne hustru Karin berättade, att trätan emellan PopeLasse och Store Jacob begyntes om forslelönen, att som hennes Man Lille Jacob wille styra till godha medh rådande, att Brodren Store Jacob skulle låta PopeLasse få thet han begärdte, tå suarede PopeLasse: Skiöt inthet om, fast iagh är lythen och han stoor, så skall iagh lickwäl tagha i hoop medh honom. Reste så PopeLasse sigh wp medh en bar Knyff, och för än han fick wända sigh åth Store Jacob eller giorde någon skadha, hade Store Jacob öffuer bordet skurit then andra i buken, så att Tarmarna gingo wth, och han leffde icke längre sedan än ifrån Soolgladningen på then ene, och till Mårgonen på then andra dagen. Påffuel Larsson i Långenääs säger sigh straxt wara tyt fordrat, att hielpa förbinda then sargade, medan han leffde, och haffua inthet annat sedt och hördt, eller elliest förnummit, än berättat är. 

Sedan begynte bemeldte Karin Simonsdotter Klaga, huru som thenne Store Jacob hade också dräpit sin halffbroder och hennes förre Man, Lille Jacob Pedersson i Oluffzmässas ett Åhr sedan, thet så tillgångit war. Störe Jacob Kom en Lögerdah heem till them i Engen och satte sigh till att dricka medh Lille Jacob, när the bleffuo något rusige, gick hon medh Lille Jacob sin man wthj en Bodh att liggia. Straxt Kom store Jacob effter, sparkade på Bodhdören, och mante Brodren  wth att slås medh sigh, Kallandes honom HoorWnge och seyandes, att ther han icke fingo honom wth, skulle han skiuta honom ihiäl igenom Bodhdören, eller brännan wp i Bodhen. När Store Jacob hade så låtit en stund, gick han ifrån Bodhen. Straxt war Lille Jacob färdiger effter hennes inrådh att giffua sigh wndan, medh en Bössa på Axlen. Tå han war Kommen ett lytet stycke ifrån gården in wthj Trädzgärdet, Kom Store Jacob så fast springandes effter öffuer Sädesgärdet, att han nådde Lille Jacob medh yxan widh örat, i thet han Kastade henne effter honom öffuer gärdzgården, doch lätt icke bliffua ther medh, whtan sprang i samma furie och wille öffuer gården, togh Lille Jacobs Bössa, och först slogh honom ther medh för huffwudet, så att hiernan gick wth och han föll till Jorden, sedan stegh han bort till en stoor Steen och slogh bössan några resor ther emoot, att både Stock och Pypa gingo sönder, löpandes ther medh åth Skogen och sedan åth Norige. Han hade ock för inne wthj Stuffuun slagit sönder en Kokegryta och Tw fönster. Effter thetta, som skedde om en Lögerdagz Affton, bars Lille Jacob in aff gårdzfolcket, och leffde icke längre än till Söndagz Mårgonen. 

Store Jacob nekte inthet till gerningen eller någon aff företälde omständigheeter, wthan sade sigh haffua giordt altså, aff orsaak, att bägge theras Fader hade mäst bygdt wp thet Hemmanet Engen, och nu effter hans dödh, nöt thet Lille Jacob till godho och icke han. Ther förtröt honom, och wille antingen haffua en förlykningh, för sin förmente rättighheet, nämbliga 20 Rd så kunda han see sigh om på annat ställe, eller then andre skulle wndan för honom, och han wille besittian. Men Brodern Lille Jacob wille inthet förstå ther till, effter som han förebar sigh haffua stadt Hemmanet aff them, så rådde ther om, nämbliga Superintendenten Mr Swen Benedicti. Anders Nilsson i Engen witnade, att när han war Kommen wthur Smidian om Lögerdagz Middagen, medh Stephan Lassesson widh Sälsiöen, och the sampt hustrun Anderses sutto och fingo maat inne wthj Stuffuun, tå Kom store Jacob ther in wthur Bastuffuun, och frågade huilken thet war, som skreek på honom. The som förestutto swarade samptligen, att the hörde inghen Menniskia ropa. Och effter the befruchtade, at thet skulle bliffua ondt aff, så skyndade the sigh wth och wndan, och altså wiste inthet the huru sedan tillgick, för än Brodern war slagin. Påwel Larsson i Långenäs Kom tyt sedan tumultet och slaget war öffuerståndit, och sågh att yxen hade drabbat widh wänstre Tinningen och Bössan twärt öffuer Pannan och hiernan wera wthgången. Ther effter Kom Oluff Fratzson i Vlffsiöen i Sundh Sochn fram, och Klagade, att när Store Jacob war i Jwlhelgen Kommen wthur Norige hyt in på Skogen, och thet Kunnogades i Sochnen, war han Oluff medh några andra, effter befalningz till att tagan fast, och fick aff Store Jacob try Knyffslagh i Armen, ther aff han haffuer stoor wånda, begärandes Bårdskärare Löhn och skiäl för sin Sweda och Wärck sampt Syslars försummelse. Store Jacob sade inthet ther till ney, wthan bekendet, menandes sålunda Kunna giöra sigh löös, och slippa sin Koos. 

Sidst angaffz bemeldte Store Jacob för thet han skulle wara en förrymbd Soldat. Ther till han suarade sålunda, at han bleff Åhr 1630 wptecknat ibland the sielffskreffna, som man Kallar, aff Wälb herr Åke Hansson Wlffsparre, för thet han inthet Kom tillstädes på Wthskriffningen, men fadren skaffade honom breff aff Sal Wälb Herr Johan Pontusson Delagardie på näste munstringh i Örebroo, att han skulle wara fry för Knechtetiensten, huilket Breff skal wara i Norige, ther han haffuer wthj sin ofrydh hafft sitt tilhåldh. Och när Landzhöffdingen Wälb Oluff Stake skreff senast medh öffuersten Sal Wälb Thomas Thomesson, är han åter på nytt wpsatt worden för sielffskriffuin, effter han inthet Kom tillstädes. På näste Munstring i Christinehambn comparerade han såsom andre, och dreef på han skulle Komma löös, brukandes till förespråkare för sigh en finne benämpnd LångSimon, och som ther rymbde tädan, bleff han Jacob satt i handKloffuerna, och skulle ther haffua giffuit en benämpnd Jonas Nilsson i Årgänge 30 Rd att tillställa Commissarierne för han skulle slippa, såsom han ock slapp Otta dagar effter i Carlstadh, doch wthan Pass eller Breff. Och sedan haffuer han inthet warit fordrat någon wägh. 

Effter thenne håldne Ransakningh togh Rätten alle thesse Målen i betänKiande, och sedan han hade them, som nogast skee Kunde, öffuerlagdt, bleff äntligen medh alles rådh och samtycke slutit och dömbdt, effter som fölger, nämbliga Emedan Store Jacob haffuer frywilligt, så för wthan om, som nu å Tinget, bekendt och widergått; Först att han haffuer hemma i sitt hws aff brådom skildnat, rätt som PopeLasse (aff Lekamen och Krops förleek swagare, och wthan för bordet stadd) reste sigh wp medh Knyff, föreKommit medh sitt Kniffslagh i samme Popelasses Brwk, så illa att honom äre Tarmarna wthgångne, och han dagen effter dödh bleffuen, Ty bör Store Jacob för thenne gerningh, lyka som för öffuerdådigt Williadråp, hälst effter han i ofrydh sin fången är, giffua Lyff för Lyff, effter thet 2 Cap Dråp Will LL. Sedan att han Store Jacob haffuer Oträngder icke allenast hemma i gården hoos sin helffbroder Lille Jacob Pedersson begynt träta på honom Lille Jacob slagit sönder hans fönster och Gryta, och mant honom medh oqwädin och hoot wth, till att slåås medh sigh, wthan ock wthom gården öffuerdådigt och omänneskeligen öffuerfallit honom på flygande foot, först medh YxeKastande emoot Tynningen och sedan Bösseslagh för huffwudet eller Pannan, att Hiernan är wthgången, och han dagen effter dödh bliffuin, och än ther wthöffuer slagit sönder hans Bössa: Ty bör honom Store Jacob för Nidingzwärket, på Fönster, Gryta och Bössa böta 40 marker och betala skadhan, såsom gode män then mäta Kunna, effter thet 25 Cap Byg B LL men för Nidingzwärket på sin Kötzlige HalfBroder straffas till lyffuet, såsom skils i höghmålom, effter thet 15 Cap Dråp Wil LL. Och för thet tredie, att han Store Jacob haffuer huggit Oluff Frantzson i Wlffsiöen Tree Kniffslagh i Armen: Ty skall han Store Jacob böta för 3 Kiötsåår 18 marker effter thet 10 Cap Sår Will LL. Huad thet widhKommer, att Store Jacob sägz wara en förrymbd Soldat, ther på haffuer Rätten ey Kunnat resolvera för Mangen aff Bewys. Doch altsådant wthj wnderdånigheet heemstäldt then Högl Kongl Hoffrätten till hans wydare förKlarningh."

By ström i Åmot år 1423 (Värmland)

 Ibland (eller rätt så ofta faktiskt) hittar man små oväntade fynd i domböckerna.

I 1641 års dombok för Jösse härad i Värmland (renoverade domböcker) får vi redan på vem som ägde en ström i Åmot så tidigt som år 1423! Hela målet följer nedan, men sammanfattat får vi reda på att 218 år före målet i Jösse härad, 1641, sålde Catharina Bengtsdotter och Catharina Amundzdotter strömmen till "en widh nampn Tord Harek.

Än framkom Wälb Giöstaff Bratt till Wyk, och kiärade till Öffuen i Byy, om en Qwarneström på Åmoth ägor hwilken häffdades Wnder Byy, att emedhan samma Åmoth war hans frälsegård, och Strömmen på thes ägor lågh: dy kunde han och kännas widh honom. Theremot Öffuen förswarade sigh ther medh, att han och hans förfädher huar efter annan hade på bemelte Ström et gammalt Breff, skriffuit för 218 Åhr sedan, hwilket innehölt, att Catharina Bengtsdotter och Catharina Amundzdotter haffua såldt samma Ström åth en widh nampn Tord Harek, ther på Öffuen medh sine Förfädher haffua altydh brukat Strömen Wnder N Byy, hwarföre han och dömbdes Öffuen till som så gammal häffd och Breff på honom hadhe.

Ragnar Lodbrok i Rommehed!

 I Polisunderrättelser från Måndagen den 25 april 1927 hittar jag information om den häktade Karl Ragnar Lodbrok Vilhelmsson-Karlsson. En livs levande Ragnar Lodbrok 1927!

Om Ragnar Karlsson, som är hans tilltalsnamn, berättas att den efterlyste Ragnar Karlsson, vars fullständiga namn är Karl Ragnar Lodbrok Vilhelmsson-Karlsson, född 15/9 1896 i Falun, kyrko- och mantalsskriven i Rommehed, Stora Tuna socken, har 16/4 av landsfiskalen i Kramfors anhållits och hörts om brottet, men därvid förnekat, att vare sig han eller brodern Olof Karlsson, som även kallar sig Vilhelmsson, gjort sig skyldig till bedrägligt förfarande, varför efterlysningen å bröderna Karlsson återkallas.

Vad det var för bedrägligt förfarande han och brodern eventuellt ägnat sig åt får undersökas en annan gång. Man kan ju fundera över hur det kom sig att föräldrarna gav Ragnar sina mycket speciella mellannamn.