onsdag 18 februari 2026

Politisk väderlek

 Tja, det här är ju en aspekt av förra sekelskiftets olika val som jag tidigare inte funderat över. Men det finns säkerligen många fler liknande förhållanden som kan styra olika val i landet.

Ur Elfsborgs läns annonsblad från 1890 (1890-09-12).

"Landsorten
Politisk väderlek. Med wal af riksdagsman i Hammarkinds och Skärkindskretsen i Östergötland lär det förhålla sig så, att walets utgång beror på wäder och wind. Är det östanwäder, då blir det en frihandlare, men är det westanwäder, då blir det en protektionist.

Saken är den, att kretsens valmän dels äro fattiga fiskare, dels bönder. Walen pläga hållas under bästa fisketiden: - är då winden westlig, så stanna fiskargubbarna ute wid sina nät och låta bönderna wälja en tullwän; män är winden östlig, så fara dem hem och rösta på en frihandlare."


fredag 7 november 2025

Borgmästare Johan Börgessons klagan (Råda/Sunnemo, Värmland)

1661 skickade Borgmästaren Johan Börgesson i Karlstad en skrivelse till Älvdals häradsting, som den gången hölls i Sörby i Råda Socken. Vad han egentligen vill, tycks egentligen inte framgå av skrivelsen/ärendet. Han nämner att han varit tvungen att köpa mark i Råda (idag i Sunnemo) själv för att kunna uppföra en masugn, och nämner att många andra bruksägare fått mark från Kronan. Kanske är det detta han vill, eller vill han kanske att detta ska leda till att han ska betala lägre skatt? Allt som framgår är egentligen att han vill att nämnden ska skriva under på hans klagan om hur besvärligt det är att driva en masugn i skogsmarkerna i Värmland.

Vilket som, skrivelsen/ärendet blir en fantastisk insyn i hur han själv uppfattade förhållandena vid masugnen i Tutemo i Råda socken (idag Sunnemo socken) och vid hamrarna i Ransäter socken.

"Näst lät Borgmestaren, Wäl Johan Börgesson i Carlstadh, Klageligen andraga huru beswärligit thet haffuer fullit och faller honom att uprätta och widh macht hålla sitt Massungz bruk widh Tutemo i Rådha sochn och thetta häradh, och hambrars widh Ransäter i Öffre Wllerudh Sochn och Kylsshäradh, Nämbl att han icke är bleffuen någon thera bygningzställe mächtigh aff Cronan för inthett, såsom en part andre brwkzförwaltare, uthan hafuer måst lösa bägge uthaff Skattebönderne, som them ägde, och widh hyttan icke Kunnat nå större widd, än ther hyttan står och Malm och Kohl liggia uppå, the andra hafue godhe lägenheter i Skogh och Täppor. Wägen emellan samma hytta och NordMarckzgruffuan i Bergzlagen som sträcker sigh in moot fyra myl genom willa öknen öffuer höga bergh och StenKlippor och diupa dalar, eftter han ey lägligare Kunde läggias haffuer aldrigh warit rögd och giord uthan aff honom medh öffuermåtton stoor bekostnadh, emädan ingen far eller färdas elliest ther fram, uthan han och hans fördzlebönder, och faller honom så myckit dyrare, först att hålla then widh macht, som han åhrligen måste medh sitt egit folck och bekostnadh förfärdiga Broarna som förfalla, rödia undan, ther Skogen wäxer igen, eller faller i honom aff starck Windh, och Kiöran sampt trampan up, enär han skall först begynna Kiöras eftter Jwl, och myckin snöö är fallin, som alltydh skeer så långt nord och han elliest går igen aff yhrwäder. Sedan att förskaffa malmen ther fram fuller och dyrare thet lassen äre mäst een tridingh och stundom halffparten mindre till tyngden, än annorstädes, och Kosta doch lyka myckit huar myl, allt förty wägen är så backigh, dälpigh och grafuigh, thet att förekomma, thessföruthan twänne folck iämpt och sampt hållas, så länge malmKiörslen påstår. Elliest måte han en halff myl längre bort eftter allt sitt lym och Stä??e. Them som körslorna giöra, måste han alltydh borga löhnen en winter föruth iu så myckit, som then för redha penningar kan Komma att Kiöra, så frampt han skall Kunna bringa them ther till. Thenne malmen Kan icke blåsas i Tackiern then winter han framKommer för Jisskraft, uthan om Sommaren näst eftter, och Tackiernet åter ey föras till hambrarna för än winteren ther eftter, för wägen är 2 ¼ myl lång, och man skall öffuer try watn och tw landh, för än han Kommer fram. Icke Kan heller StångJernet samma winter thet tillsmydes, föras till Carlstadh, the fem mylen, theremellan äre, therföre att och ther faller gemeent Stoor Snöö, och fåå färdas then wägen uthan om Sommaren öffuer tree watn och twänne Edh. Att nå? stoort beswär och Kostnadh, så thes wpwachtningh och driffuande som många långe och mödesamme therföre giörande resor ifrån huus och heem, ther han will föreKomma skadhan som gemensligen lydes myckin, när han är antingen thet ena eller andra ifrån. Begärandes thet samptlige Rätten, som skulle wäll Kunnigt wara, att allt thetta sigh så i sanningh förehadhe, wille för särdeles orsaker skull medhdeela honom sitt Bewys ther om under häradz Signete. Så emedan ingen wiste något här emoot att säya, uthan huadh i inlagan lythet wydare och annorledes Kan wara infördt, som här uthelycht är: Så bewilliades thet thetta skulle så i pennan fattat bliffua, honom under häradz Jnseglet medhdeelt."

lördag 6 september 2025

Handstilsvackerhet i Värmland

 Tja, nån gång borde man ju lära sig att skriva så här vackert:


fredag 25 juli 2025

Fransk kolare i Värmlands bergslag

Jag har än så länge hittat två tingsmål från Värmlands bergslag som handlar om en fransk kolare.

Det första är troligtvis från år 1635 (alla domböcker under perioden anger inte inte årtal, men några tingsprotokoll för året därpå är angivna till år 1636) Målet är mycket kortfattat och lyder endast:

Eller Legrand een fransos Kollare hade slaget och hugget een Kollare dräng, Nills Peersson widh nampn, sackfellte derföre till sine 5 daler och betala Leikaren.

Det andra målet är från år 1657 och lyder:

Näst slötz, thet Gustaff Börgesson i Carlstadh skulle förbindas widh sine 40 marker att sätia wp någon skygård emellan sigh och Brattefors, ther fransöske Kohlaren hade bodt, innan ther om blifwer ransakat och dömbdt.

Kanske handlar det om samma kolare i båda målen? 


söndag 8 juni 2025

Fällda björnar och vargar i Värmlands bergslag 1648 - 1651

 Från Wermlands Bergzlaghs lagmansrätt år 1651:

"Näst witnade Nämpnden, thet effterskreffne Personer hade fält i förlupne åhr så många Skadediur, som fölger, nämbliga: Christopher Jönsson i Sundsiöen 2 gamble och 1 Wng Biörn Åhr 1648, Peder Örjansson i Örlinden 1 gammal Biörn, Christopher Jönsson i Sunsiöen 2 gambla och 2 Wnga Biörnar, Nils Bertilsson widh Skålkiärshyttan 1 gammal Biörn, Erich Nilsson widh Gamble Croppan 2 wargar, Clemet Joensson widh Klockaretorpet 1 Wargh, Anders Thoresson 1 Warg, Bengt Hiulmakare på Croppan 1 Wargh och Anders Hansson i Lundh 1 Wargh åhr 1649. Christopher Jönsson i Sundsiöen medh Nordmarkzhytte Bergzmännen 3 gambla Biörnar, Nils Erichzson på Henekehyttan 3 Wnga Biörnar, Nils Bertilsson widh Skålkiärshyttan, 2 gamble och 3 Wnga Biörnar, Nils Bertilsson widh Skålkiärshyttan, 2 gambla och 3 Wnga Biörnar, Swen Håkonsson i Horsiöen 1 gammal Biörn, Jöns Persson i Brattefors medh sine grannar 1 gammal och 2 Wnga Biörnar, Jöns Matthzson i Elgsiöen 1 gammal Biörn och Anders Hendrichzson i Läggesundet 1 gammal Biörn Åhr 1650. Jöns Matthzson i Elgsiöen 1 gammal Biörn åhr 1651."

fredag 6 juni 2025

Dråparen Store Jacob från Gräsmark

 I jakten på mina egna anfäder i Värmland, ramlar jag ideligen över andra människor som på olika sätt satt sina spår i domböckerna.

Vid Lagmansrätten januari 1649 togs fallet upp om finnen och dråparen Store Jacob Pedersson som bland annat slog ihjäl sin egen bror Lille Jacob Pedersson i Ängen i Sundh (Sunne) socken, numera i Gräsmarks socken.

Mycket mer är inte att orda om här, allt man önskar veta om bröderna och mycket mer finns att läsa i själva målet:

"Samma dagh Stäldtes för Rätten Store Jacob Pedersson en finne, som för thetta haffuer warit boendes här i Häradet wthj Engen i Sundh Sochn å Skatte, här sammastädes jämpte annat bedriffuiet twänne Dråp, och sedan han therföre på en tydh haffuer hållit sigh wndan på Skogarna, omsyder bliffuin wthj ofrydh sin fängzlat, och wardt nu å tinge aff åthskillige personer för åthskillige bruth anKlagat, effter som föllier. 

Först framKom en Finska widh nampn Karin Olufzsdotter i Popetorpet i Sundh Sochn, och gaff Klageligen tillKenna, huru som bemeldte Store Jacob hade för fyra Åhr sedan nu om Wårfrwdagzlöthe slagit ihiäl hennes Man Lars Larsson, som elliest Kallades Popelasse, och althenstundh Dråparen ey bleff någon tydh för än nu grypin, så lätt hon för tw Åhr sedan intala sigh om förlykningh, att hon inthet skulle stå effter hans Lyff, och han wille therföre giffua henne Ottetiyo Rykzdaler, men han hade ther på aldrigh mehre wthgiffuit, än Tiugu fem Rykdzler, huarken till hennes Mans Jordefärd, som skulle aff Dråparen wara bekendt j Carlstadh, eller elliest. Och thetta giorde hon aff stoor fattigdom, att hon inthet hade att hielpa sigh medh, och är en gammal quinna, som inthet Kan och förmå förtiena sigh brödh. 

Store Jacob nekte inthet till bemeldte Dråp, wthan widergick thet, seyandes så wara tillgångit, att han öffuertalde bemelde PopeLasse, thet han skulle fölgia honom halffannan Myl bordt effter Halm, och när the woro hemKompnde medh Halmen till Engen, ther han Store Jacob bodde, och hade ther fått maat tillhopa, så ock druckit en Stundh, fordrade PopeLasse för omaket en rågat Skeppa Rågh, men han Jacob wille icke giffua mehr än en brädde Skäppa, och förty bödh then andre tagha Halmen till sigh och betalan. Begynte så ther medh byta ord hwar medh annan och lyktades inthet bättre, än när PopeLasse reste sigh wp emot honom medh en Knyff, tå war han redhe medh sin, och skar then andre i Bwken, ther aff han dödde andre dagen, thet för fyra åhr sedan skedde. Medan han Kom på flychten, och war ofredigh, fan han för godt förlyka sigh medh Målsäganden, och förthenskull tillsade henne Ottetiyo Rykzdaler, och gaff genast fem och Tiugu men icke en fyrk mehra antingen ther wppå, eller för Lägerstadhen. Jngen, som sågh huru tillgick, loffuer mehr än hustru Karin Simonsdotter, huilken haffuer warit dråparens Broders hustru och nu är hans Åklagare för thet han sedan hade slagit honom ihiäl. Thenne hustru Karin berättade, att trätan emellan PopeLasse och Store Jacob begyntes om forslelönen, att som hennes Man Lille Jacob wille styra till godha medh rådande, att Brodren Store Jacob skulle låta PopeLasse få thet han begärdte, tå suarede PopeLasse: Skiöt inthet om, fast iagh är lythen och han stoor, så skall iagh lickwäl tagha i hoop medh honom. Reste så PopeLasse sigh wp medh en bar Knyff, och för än han fick wända sigh åth Store Jacob eller giorde någon skadha, hade Store Jacob öffuer bordet skurit then andra i buken, så att Tarmarna gingo wth, och han leffde icke längre sedan än ifrån Soolgladningen på then ene, och till Mårgonen på then andra dagen. Påffuel Larsson i Långenääs säger sigh straxt wara tyt fordrat, att hielpa förbinda then sargade, medan han leffde, och haffua inthet annat sedt och hördt, eller elliest förnummit, än berättat är. 

Sedan begynte bemeldte Karin Simonsdotter Klaga, huru som thenne Store Jacob hade också dräpit sin halffbroder och hennes förre Man, Lille Jacob Pedersson i Oluffzmässas ett Åhr sedan, thet så tillgångit war. Störe Jacob Kom en Lögerdah heem till them i Engen och satte sigh till att dricka medh Lille Jacob, när the bleffuo något rusige, gick hon medh Lille Jacob sin man wthj en Bodh att liggia. Straxt Kom store Jacob effter, sparkade på Bodhdören, och mante Brodren  wth att slås medh sigh, Kallandes honom HoorWnge och seyandes, att ther han icke fingo honom wth, skulle han skiuta honom ihiäl igenom Bodhdören, eller brännan wp i Bodhen. När Store Jacob hade så låtit en stund, gick han ifrån Bodhen. Straxt war Lille Jacob färdiger effter hennes inrådh att giffua sigh wndan, medh en Bössa på Axlen. Tå han war Kommen ett lytet stycke ifrån gården in wthj Trädzgärdet, Kom Store Jacob så fast springandes effter öffuer Sädesgärdet, att han nådde Lille Jacob medh yxan widh örat, i thet han Kastade henne effter honom öffuer gärdzgården, doch lätt icke bliffua ther medh, whtan sprang i samma furie och wille öffuer gården, togh Lille Jacobs Bössa, och först slogh honom ther medh för huffwudet, så att hiernan gick wth och han föll till Jorden, sedan stegh han bort till en stoor Steen och slogh bössan några resor ther emoot, att både Stock och Pypa gingo sönder, löpandes ther medh åth Skogen och sedan åth Norige. Han hade ock för inne wthj Stuffuun slagit sönder en Kokegryta och Tw fönster. Effter thetta, som skedde om en Lögerdagz Affton, bars Lille Jacob in aff gårdzfolcket, och leffde icke längre än till Söndagz Mårgonen. 

Store Jacob nekte inthet till gerningen eller någon aff företälde omständigheeter, wthan sade sigh haffua giordt altså, aff orsaak, att bägge theras Fader hade mäst bygdt wp thet Hemmanet Engen, och nu effter hans dödh, nöt thet Lille Jacob till godho och icke han. Ther förtröt honom, och wille antingen haffua en förlykningh, för sin förmente rättighheet, nämbliga 20 Rd så kunda han see sigh om på annat ställe, eller then andre skulle wndan för honom, och han wille besittian. Men Brodern Lille Jacob wille inthet förstå ther till, effter som han förebar sigh haffua stadt Hemmanet aff them, så rådde ther om, nämbliga Superintendenten Mr Swen Benedicti. Anders Nilsson i Engen witnade, att när han war Kommen wthur Smidian om Lögerdagz Middagen, medh Stephan Lassesson widh Sälsiöen, och the sampt hustrun Anderses sutto och fingo maat inne wthj Stuffuun, tå Kom store Jacob ther in wthur Bastuffuun, och frågade huilken thet war, som skreek på honom. The som förestutto swarade samptligen, att the hörde inghen Menniskia ropa. Och effter the befruchtade, at thet skulle bliffua ondt aff, så skyndade the sigh wth och wndan, och altså wiste inthet the huru sedan tillgick, för än Brodern war slagin. Påwel Larsson i Långenäs Kom tyt sedan tumultet och slaget war öffuerståndit, och sågh att yxen hade drabbat widh wänstre Tinningen och Bössan twärt öffuer Pannan och hiernan wera wthgången. Ther effter Kom Oluff Fratzson i Vlffsiöen i Sundh Sochn fram, och Klagade, att när Store Jacob war i Jwlhelgen Kommen wthur Norige hyt in på Skogen, och thet Kunnogades i Sochnen, war han Oluff medh några andra, effter befalningz till att tagan fast, och fick aff Store Jacob try Knyffslagh i Armen, ther aff han haffuer stoor wånda, begärandes Bårdskärare Löhn och skiäl för sin Sweda och Wärck sampt Syslars försummelse. Store Jacob sade inthet ther till ney, wthan bekendet, menandes sålunda Kunna giöra sigh löös, och slippa sin Koos. 

Sidst angaffz bemeldte Store Jacob för thet han skulle wara en förrymbd Soldat. Ther till han suarade sålunda, at han bleff Åhr 1630 wptecknat ibland the sielffskreffna, som man Kallar, aff Wälb herr Åke Hansson Wlffsparre, för thet han inthet Kom tillstädes på Wthskriffningen, men fadren skaffade honom breff aff Sal Wälb Herr Johan Pontusson Delagardie på näste munstringh i Örebroo, att han skulle wara fry för Knechtetiensten, huilket Breff skal wara i Norige, ther han haffuer wthj sin ofrydh hafft sitt tilhåldh. Och när Landzhöffdingen Wälb Oluff Stake skreff senast medh öffuersten Sal Wälb Thomas Thomesson, är han åter på nytt wpsatt worden för sielffskriffuin, effter han inthet Kom tillstädes. På näste Munstring i Christinehambn comparerade han såsom andre, och dreef på han skulle Komma löös, brukandes till förespråkare för sigh en finne benämpnd LångSimon, och som ther rymbde tädan, bleff han Jacob satt i handKloffuerna, och skulle ther haffua giffuit en benämpnd Jonas Nilsson i Årgänge 30 Rd att tillställa Commissarierne för han skulle slippa, såsom han ock slapp Otta dagar effter i Carlstadh, doch wthan Pass eller Breff. Och sedan haffuer han inthet warit fordrat någon wägh. 

Effter thenne håldne Ransakningh togh Rätten alle thesse Målen i betänKiande, och sedan han hade them, som nogast skee Kunde, öffuerlagdt, bleff äntligen medh alles rådh och samtycke slutit och dömbdt, effter som fölger, nämbliga Emedan Store Jacob haffuer frywilligt, så för wthan om, som nu å Tinget, bekendt och widergått; Först att han haffuer hemma i sitt hws aff brådom skildnat, rätt som PopeLasse (aff Lekamen och Krops förleek swagare, och wthan för bordet stadd) reste sigh wp medh Knyff, föreKommit medh sitt Kniffslagh i samme Popelasses Brwk, så illa att honom äre Tarmarna wthgångne, och han dagen effter dödh bleffuen, Ty bör Store Jacob för thenne gerningh, lyka som för öffuerdådigt Williadråp, hälst effter han i ofrydh sin fången är, giffua Lyff för Lyff, effter thet 2 Cap Dråp Will LL. Sedan att han Store Jacob haffuer Oträngder icke allenast hemma i gården hoos sin helffbroder Lille Jacob Pedersson begynt träta på honom Lille Jacob slagit sönder hans fönster och Gryta, och mant honom medh oqwädin och hoot wth, till att slåås medh sigh, wthan ock wthom gården öffuerdådigt och omänneskeligen öffuerfallit honom på flygande foot, först medh YxeKastande emoot Tynningen och sedan Bösseslagh för huffwudet eller Pannan, att Hiernan är wthgången, och han dagen effter dödh bliffuin, och än ther wthöffuer slagit sönder hans Bössa: Ty bör honom Store Jacob för Nidingzwärket, på Fönster, Gryta och Bössa böta 40 marker och betala skadhan, såsom gode män then mäta Kunna, effter thet 25 Cap Byg B LL men för Nidingzwärket på sin Kötzlige HalfBroder straffas till lyffuet, såsom skils i höghmålom, effter thet 15 Cap Dråp Wil LL. Och för thet tredie, att han Store Jacob haffuer huggit Oluff Frantzson i Wlffsiöen Tree Kniffslagh i Armen: Ty skall han Store Jacob böta för 3 Kiötsåår 18 marker effter thet 10 Cap Sår Will LL. Huad thet widhKommer, att Store Jacob sägz wara en förrymbd Soldat, ther på haffuer Rätten ey Kunnat resolvera för Mangen aff Bewys. Doch altsådant wthj wnderdånigheet heemstäldt then Högl Kongl Hoffrätten till hans wydare förKlarningh."


torsdag 1 maj 2025

By ström i Åmot år 1423 (Värmland)

 Ibland (eller rätt så ofta faktiskt) hittar man små oväntade fynd i domböckerna.

I 1641 års dombok för Jösse härad i Värmland (renoverade domböcker) får vi redan på vem som ägde en ström i Åmot så tidigt som år 1423! Hela målet följer nedan, men sammanfattat får vi reda på att 218 år före målet i Jösse härad, 1641, sålde Catharina Bengtsdotter och Catharina Amundzdotter strömmen till "en widh nampn Tord Harek.

Än framkom Wälb Giöstaff Bratt till Wyk, och kiärade till Öffuen i Byy, om en Qwarneström på Åmoth ägor hwilken häffdades Wnder Byy, att emedhan samma Åmoth war hans frälsegård, och Strömmen på thes ägor lågh: dy kunde han och kännas widh honom. Theremot Öffuen förswarade sigh ther medh, att han och hans förfädher huar efter annan hade på bemelte Ström et gammalt Breff, skriffuit för 218 Åhr sedan, hwilket innehölt, att Catharina Bengtsdotter och Catharina Amundzdotter haffua såldt samma Ström åth en widh nampn Tord Harek, ther på Öffuen medh sine Förfädher haffua altydh brukat Strömen Wnder N Byy, hwarföre han och dömbdes Öffuen till som så gammal häffd och Breff på honom hadhe.



torsdag 21 juli 2022

Ragnar Lodbrok i Rommehed!

 I Polisunderrättelser från Måndagen den 25 april 1927 hittar jag information om den häktade Karl Ragnar Lodbrok Vilhelmsson-Karlsson. En livs levande Ragnar Lodbrok 1927!

Om Ragnar Karlsson, som är hans tilltalsnamn, berättas att den efterlyste Ragnar Karlsson, vars fullständiga namn är Karl Ragnar Lodbrok Vilhelmsson-Karlsson, född 15/9 1896 i Falun, kyrko- och mantalsskriven i Rommehed, Stora Tuna socken, har 16/4 av landsfiskalen i Kramfors anhållits och hörts om brottet, men därvid förnekat, att vare sig han eller brodern Olof Karlsson, som även kallar sig Vilhelmsson, gjort sig skyldig till bedrägligt förfarande, varför efterlysningen å bröderna Karlsson återkallas.

Vad det var för bedrägligt förfarande han och brodern eventuellt ägnat sig åt får undersökas en annan gång. Man kan ju fundera över hur det kom sig att föräldrarna gav Ragnar sina mycket speciella mellannamn. 




onsdag 2 februari 2022

Gruvarbeterskan Brita Andersdotter

 I bläddrandet igenom bouppteckningar från Nora och Hjulsjö bergslags häradsrätt ramlade jag på hustrun Brita Andersdotter från Dalkarlsberget som uppgavs ha dött  i en olyckshändelse i Långgruvan i Dalkarlsberget.

I dödboken angavs att hon "föll från stegsträckan vid nedgåendet i LångGrufwan wid Dalkarsberget", vilket måste betyda att hon var en av de kvinnor som arbetade inom gruvindustrin i Bergslagen. Olyckan hände den 16 oktober 1795.

Jag letade vidare i husförshörlängder och vigsellängder och insåg snabbt att Britta, 28 år gammal, bara fem dagar innan dödsolyckan, den 11 oktober 1795, hade gift sig med sin make drängen Lars Larsson från Gamla Viker. 

Det är svårt att ta till sig den ofattbara tragiken som utspelade sig i Dalkarlshyttan denna ödets dag, den 16 oktober 1795.

Jag fann på google en skrift om kvinnorna i Bergslagens gruvor, med fokus på Nora bergslag, för den som vill läsa mer om detta.



tisdag 11 januari 2022

Elak jord

 Visst ni att motsatsen till god jord är elak jord?

    Från en karttext över Tolsbörds hemman i Järnboås 1760.

tisdag 23 november 2021

Blommande kartbeskrivning från Odensvi socken 1688


Visst är det vackert!?!

Utsnittet är från en karta över Odensvi Socken från år 1688l. Så här vackra är knappast dagens kartor! Lantmätaren och kartritaren heter Jonas Carlsteen. Carlsteen var ordinarie lantmätare mellan 1680 och 1702. 

Rutan under den rosa kronan (om jag minns rätt så var väl rött och rosa "manliga" färger vid denna tid), med de brinnande bergen, är måhända Jonas Carlstens tolkning av Västmanlands landskapsvapen.

Hela texten lyder som följer:


GEOGRAPHISCH DELINEATIONS
Book
Hwar utinnan är författat heela Wässmannelandz Province, 1) Hwar Sockn för sig, med dess egentelige tillydan, och ombegrepne Rösegång, sambt derinnom-liggiande Kyrkior, Capell, Byar och hemman, af hwad Natur de helst wara må, och till sine särdeles Carractere uthmärkt, och från hwarannan åtskillde Item alla Siögar, uddar, öyar, hollmar, åhar, Strömar, bäckar, och der uthinnan bygdebruk, hyttor, Masugnar, Miöhl och Sågeqwarnar, Jembwähl alla grufwor, namnkunnige berg, högar och Moras, J dess rätta loco proprio satte, Tillyka alla Land och Sochnar i hwart lähn eller fougderÿ, uthi ett Cort af mindre format Transporterade som Specifica län effter lähn här inbundna finnas. Hwilke berörde Lähn Cort sedan Roz:tio uthi ett General LandtCort (främbst inbundet) författade finnas. Alltsammans i Underdåhnigst föllie af Kongl May:t allernådigste förordning och undfången Special Jnstruction, eftter ytterste förmågo så nätt, noga och heel Punctuelt afsatt, lÿka som woro dett Geometrisce Delinierat och till den i Januarÿ Anno 1688 wederbörligen förfärdigatt. 
Jonas Carlsteen



Jag kan inte låta bli att också klippa in den vackra "teckenförklaringen" över alla olika slags hemman och industrier med mera på kartan.


Och slutligen, i förstoring, tecknet för "Tullar på Landet", som här utvisar den dåvarande tullen mellan Lundby och Solberga gårdar i Odensvi.



 

onsdag 15 september 2021

Carl med Guds Nåde...

Vilken kung hade egentligen längst titel?

Kung Karl XIs titel återfinns i en Dagsvärksindelning för Kungsör och Strömsholm från 1750-1751 (!)



söndag 2 maj 2021

Bouppteckning efter Kjerstin Bengtsdotter från nedbrunna Vänga Rättaregården

 Idag råkade jag ramla på en riktigt sorlig bouppteckning. Bouppteckningen efter hustrun Kierstin Bengtsdotter i Vänga Rättaregården som dog 1805 av ålderdomskrämpor, 68 år gammal. 

I samma veva som hustrun dog brann boningshuset ned, och allt som finns kvar att anteckna i bouppteckningen är förbränt koppar- och järnskrot.

Ladugården verkar dock har klarat sig i branden, då både redskap och djur finns antecknade i bouppteckningen.

Kierstins make, Måns Larsson, bor efter branden hos sin måg och granne Gustaf Hufvudsson.

Silfver
Conante penningar som befunnits duglige 10 riksdaler
6 lod förbränd dito 1 riksdaler 16 skilling
2 lisspund förbränd Koppar 6 riksdaler 32 skilling
½ lisspund kopparslantar 2 riksdaler

Jernsaker
1 jerngryta 30 skilling
1 dito mindre 20 skiling
1 påtta 8 skilling
1 bråpanna 4 skilling
1 jernstör 12 skilling
6 yxor 32 skilling
3 löfhackor 6 skilling
2 spadar 4 skilling
2 par byglar 4 skilling
af diverse förbrända saker 4 lisspund jern 2 riksdaler
1 jernskodd kiärra 2 riksdaler

Creatur
1 hwitgrå häst 8 riksdaler
1 röd oxe 6 riksdaler
1 rödhielmat mindre oxe 5 riksdaler
1 brun ko 4 riksdaler
1 svartbryn qviga 2 riksdaler
4 får 3 riksdaler



tisdag 30 mars 2021

Grankista byggd år 1674 Kållared Borgstena

 Ibland har man tur, och hittar saker man inte alls väntat sig att hitta. Jag råkade bläddra förbi en bouppteckning efter bonden Andreas Hansson från Kållared i Borgstena från år 1822, och såg något jag aldrig sett i en bouppteckning förr; en kista av gran där man angett tillverkningsåret! Kistan ska ha "förferdigats" 1674, och var vid bouppteckningen 148 år gammal! Undrar om den finns kvar idag?



fredag 26 mars 2021

Ellensdal eller Vikaryds slott Alingsås

För ett halvår sedan visste jag inte att det fanns några slott i Alingsås överhuvudtaget. Nu vet jag att det funnits tre! (Dock, jag kände till Nolhaga, men hade inte riktigt uppfattat det som ett slott...)

Idag finns två av slotten kvar, Nolhaga och Bryngenäs.

Av en slump fick jag på facebook se foton på ett slott kallat Ellensdal, ett slott jag aldrig hört talas om tidigare. Och jag är verkligen en kulturhistorienörd, så det förvånade mig lite att jag aldrig hört talas om det. 

gammalt foto på slottet Ellensdal
                           Fotot är en skärmdump från Tradera

Ellensdal, också kallat Vikaryd eller Veckaryd byggdes omkring 1880 af Axel Edvin Dickson, bror till James Fredrik Dickson på Tjolöholm. I Göteborgs Weckoblad från hösten 1891 kan man läsa att det "snarare är en medeltida riddarborg än en hufvudbyggnad på ett landtgods, som herr Dickson låtit uppföra åt sig". I bouppteckningen efter Axel Edvin kan vi utläsa vilka rum som fanns i slottet: Stora ingången, arbetsrummet, nedre hallen med trappan och korridoren, salongen, stora matsalen, lilla matsalen, öfre hallen, öfre korridoren, biblioteket, öfre förmaket, biljardsalen, stora sängkammaren, fruns sängkammare, toalettrum, badrum, barnkammare, lekrum, skolrum, 5 gästrum och 1 gästkammare, strykrum, tjänarerummet, ungkarlsrum och bönsal.

Axel Edvin Dickson bodde här tillsammans med hustru Ellen Nancy Maria Bratt och barnen James Iwan Axel, Olof Elis, Eleonore Elise Beatrice och Harald Axel Engelbert.

Axel Edvin Dickson var medlem i Blåbandsföreningen och startade bland annat en egen Blåbandsförening på Ellensdal. I tidningarna kan man utläsa att han var en ivrigt föreläsare och att han faktiskt höll föreläsningar på slottet för bland annat olika Blåbandsföreningar, Medodistförsamlingar, Epworthföreningen, Frälsningsarmén, Missionsföreningar och Godtemplarloger. 

Jag hittade slottet på en gammal karta från cirka 1890 och jag och min mor bestämde oss för att åka och titta på ruinerna. Väl där insåg vi varför slottet och dess ruiner kanske inte så kända. Bilvägen dit är uppskyltad med infart förbjuden och någon "kringel"-skylt finns inte heller utmed den stora bilvägen. Vi fick traska någon kilometer för att komma fram till platsen för slottet.


Men, väl framme, insåg man snabbt att slottet har legat fantastiskt vackert med utsikt över Mjörn! Ett litet lusthus och en badstuga fanns kvar, men i övrigt var allt lagt i ruiner. På vägen dit träffade vi på en äldre dam som berättade att slottet rivits på 1940-talet, då det var dåligt byggt och svårt att värma upp och underhålla.

I Svenska Dagbladets årsbok från 1946 hittade jag dock ytterligare en anledning till slottets rivning: Hembiträdesbristen! Jag har aldrig tidigare hört talas om att en byggnad rivits på grund av svårigheter att hitta bra hembiträden, men det fick mig iallafall att dra på smilbanden. Den korta texten i årsboken lyder som följer: "Västgötaslott skrotades ned. Hembiträdesbristen och de höga skatterna var bidragande orsak till att änkefru Nancy Dickson beslöt att för rivning sälja Vikaryds slott, som hennes make byggt på 1880-talet. För lösöret fick hon 80.000 kronor och för slottet, som beräknades innehålla 500.000 tegelstenar, betalades på ett bräde 50.000 kronor. Rivningen skulle vara klar och tomten avröjd senast den 1 juni 1848.

Bilderna får tala för sig själva! Platsen är väl värd ett besök och som ni ser är utsikten och omgivningarna också mycket vackra!






















onsdag 25 april 2018

Vådaskjutning på bröllop i Ripsa

Ibland ramlar man på helt osannolika och oförväntade grejer i de gamla kyrkböckerna. Jag var egentligen på jakt efter dödsdatumet för en av mina anfäder i Ripsa, då jag istället hittade den här dödsattesten från år 1796:


Renskriven lyder texten så här: "Maii 13. Inhyses Mannens Eric Nilssons hustru Maria Jönsdotter i Wärma, af wåda ihjälskuten på et Bröllop uti Svista och Lid Sochn af Sonen derstädes. 56 år."

Jag googlade årtalet och sökte på bröllop Lid socken, men fick inga träffar, så den här händelsen återstår för någon att följa upp i domböckerna. Vem är hugad?

söndag 7 maj 2017

Mord i Risveden - Ett drama i skogsbygden

I går körde jag igenom Risveden på min färd mellan Älvängen och Borås. Det var länge sen jag åkte där, och en rolig nyhet var att man satt upp små skyltar med lokala namn på sjöar, bäckar, huljer, hålor, backar o mycket annat längs vägen.

När jag kom hem sökte jag på Risveden på tidningar.kb.se och ramlade direkt på ett intressant drama som utspelade sig i Risveden år 1896.

Texten är hämtad från "Tidning för Wenersborgs Stad och län", Måndagen den 23 November 1896:


Ett drama i skogsbygden

Långt in på det mörkade av Risveden, en half mil från närmaste bygd, hölls i torsdags ting.
Domare, nämnd och menighet hade att färdas till fots på eländiga skogsvägar, så långt dessa räckte, och sedan i båt för att nå fram till den utlysta tingsplatsen, torpet Kindsjöholme, beläget på en landtunga, kringfluten av den hästskoformade Kindsjön.

Torpet, som lyder under Kilanda säteri, har ursprunligen varit skogvaktareboställe och innehades sedan många år tillbaka af pensionerade förre skogvaktaren Erik Krisoffersson, som, sjelf 76 år gammal, bebodde detsamma jämte sin 44-åriga dotter Johanna Gustafva.
Stället hade icke haft just det allra bästa namn om sig.

Fadern och dottern lefde i oenighet med hvarandra. Gubben var på de senare åren temligen orkeslös, men hade bibehållit sinnelaget ganska oberördt af årens tyngd samt var bland annat känd som en oförbätterligt stor svärjare.

Dotter Gustafva var en i psykologiskt hänseende mera intressant personliget, som synes ha utövat en mystisk dragsningskraft på en stor del af ortens manliga befolkning, under det att qvinnorna för henne hyste känslor av svartsjuka, blandade med respekt.

Liten till växten, mörkt hår och mörka, skelande ögon, uppnäst och skrynklig i ansigtet - så beskrifves hennes utseende. Dertill inbunden och dyster till sinnet och hvarken öfverdrifvet snygg eller noga med sitt yttre - då är det väl en gåt, att Gustafvas byrålådor voro fullproppade av kärleksbref och att den ene efter den andre täflade om att bli fästman i huset.

Skogstorpets undangömda och svårtillgängliga läge hindrade icke, att friare uppträdde från när och fjärrran.

En ung man, endast 21 år gammal, som blifvit fångad i den 40-åriga qvinnans garn, kom ej med lifvet derifrån. Frisk och rask gick han en afton upp till torpet, sjuknade under natten och dog innan dagens inbrott.

Polis- och läkareundersökningen lemnade intet säkert reslutat ifråga om dödsorsaken - torpets och dess invånares rykte förbättrades icke genom händelsen.

I våras kom en ensam vandrare dit. Han var obekant på orten och kände icke vare sig gubben Kristoffersson eller Gustafva. Om sig sjelf upplyste han endast, att han hette Ernst och skulle vara från Göteborg. Efter fyra dagars vistelse i torpet var han Gustafvas fästeman; han lemnade derpå platsen men uppehöll sig en veckas tid i närheten af Kattleberg, innan han begaf sig i väg uppåt Upland, hvarifrån han underhöll korrespondens med sin fästmö i Kindsjötorpet.

Emellertid inföll tiden för höbergningen, och en yngre man från grannsocknen Skepplanda vidtalades att hjelpa till därmed.

Hans namn var Carl Oskar Andreasson, gemenligen endast kallad Oskar. Han var känd för att i rusigt tillstånd hafva ett ytterst svårt och vildsint lynne.

Oskar kom upp till Kindsjöholm och syntes trifvas der. Så hade han yttrat till gubben Kristoffersson, att "här skulle jag vilja stanna" o.d.

Den 13 juli på e.m. arbetade Oskar med att räfsa ihop slaget hö i stänger ute på ett litet gärde ett stycke till venster om gården, under det att gubben slog gräset nere på en lycka till höger om gården. Från ingendera platsen kunde man till följd av markens beskaffenhet se fram till gårdsplanen mellan boningshuset och logen.

Gustafva var sysselsatt med att bära fram det torra höet till logen.

För att komma in på logen måste hon passera ett slags brygga av slanor, som voro lagda horisontelt från en afsats på gården till logdörren.

Från bryggan till marken derunder var något öfver 1 ½ meter högt, och under bryggan låg en större rundkullig gråsten.

Enligt Oskars och gubbens enstämmiga uppgift hade båda tillsammans med Gustafva druckit kaffe på e.m. och därefter gått ut igen till arbetet. Oskar hade dessutom af Gustafva fått ett glas konjak.
När de varit ute och arbetat omkring en half timme, hade Oskar, efter hvad han sjelf säger, gått fram till gården för att se hvad Gustafva hade för sig.

Han fick då se henne ligga under logbryggan med hufvudet mot stenen och höbördan öfver sig, sanslös och blodig i hufvudet.

Oskar försökte lyfta upp henne, men lade henne åter ned, då hon efter ett oartikulerat ljud och en svag rörelse med ena handen gaf upp andan.

Han sprang nu efter fadern, som genast kom upp till dotterns lik, som de båda männen inburo i ett rum i huset.

Det tog någon tid, innan en qvinna från ett granntorp hann anlända för att taga hand om liket, och det tog ännu längre tid för att få bud till ortens kronolänsman.

Dödsfallet, som af såväl Oskar som Kristoffersson omtalades såsom orsakadt genom Gustafvas fall från bryggan mot stenen derunder, anmäldes för kronolänsman Lundgren på Billingsdal först dagen derpå.

Länsman Lundgren begaf sig genast till Kindsjöholm och fick der höra samma berättelse om förloppet, som Oskar och gubben afgifvit förut.

Men en enda blick på liket och platsen, der det fans, var nog för den erfarne polismannen för att se, att så hade det icke tillgått vid Gustafvas död, som Oskar och gubben berättat.

Å likets hufvud fanns ett krossår vid venstra tidningen, som kunde ha åstadkommits genom ett fall från bryggan mot stenen. Men dessutom funnos i hufvudet fem andra sårnader, delvis med skarpa kanter.

Den fortsatta undersökningen gaf vid handen, att den hufvudduk, som Gustafva haft på sig, var söndertrasad och på ett ställe genomskuren med något skarpt verktyg, och slutligen uttalades vid läkarebesigtningen, att dödsorsaken varit qväfning, orsakad genom strypning.

Länsman Lundgrens misstanke, att ett mord förlåg, vann således bekräftelse, och han fortsatte med all ifver efterforskningarna.

Sålunda konstaterades, att ingen menniska mer än de tre varit synlig vid torpet den dag Gustafva mördades; å torpet funnos tre yxor, men den ena, en handyxa, var försvunne. Oskar hade på qvällen, samma dag mordet begicks, fått reda på hvar Gustafva hade haft konjak förvarad, och hade berusat sig, så att han blef vild och sprang omkring med en yxa, ropande. "här är mitt vapen" o.s.v. och huggande i föremål, som stodo i vägen.

Han qvarstannade ända fram till 20 juli i torpet, men då tog länsman Lundgren honom med sig för att förrätta förhöret framme på länsmansbostället.

Under vägen dit åkte Länsman Lundgren och en person till i ett åkdon, och Oskar Andreasson körde ensam i en kärra bakom. Vid en sväng af vägen passade han på att stanna, hoppade ur kärran och gaf sig tid att binda hästen, innan han tog skogen fatt och försvann.

Då Länsman Lundgren ej hörde kärran bakom sig längre, vände han om och fann kärran tom och fågeln bortflugen.

Oskar Andreasson greps ej förr än den 31 juli i Göteborg. Under tiden hade han ströfvat omkring och dels besökt släktingar boende i Östad, som uppmanat honom att sjelf överlemna sig i rättvisans händer, och dels hade han under några dagar legat i skogarne, lifnärande sig med vilda bär.

Om det under så egendomliga förhållanden begångna mordet ha undersökningar förut hållits vid olika rättegångstillfällen, då så väl gubben Kristoffersson, hvilken till en början tillkallats som målsegande, men som under målets gång af allmänna åklagaren tilltalades som misstänkt för delaktighet i mordet på dottern, som äfven Oskar Andreasson, hvilken efter sin rymning häktats såsom skäligen misstänkt, envist fasthållit hvad de förut uppgifvit, endast med ändring derutinnan, att de nu övertygade att Gustafva omkommit genom annans förvållande och ej genom olyckshändelse.

Men de vidhålla, att ingendera af dem haft sin hand med i spelet.

För att rättens ledamöter skulle få tillfälle att bättre sätta sig in i de yttre förhållandena på mordplatsen, hade länsman Lundgren begärd, att ting måtte hållas på Kindsjötorpet.

Vid detta rättegångstillfälle vanns ingen annan ny underrättelse, än att den försvunna handyxar hittats undanstucken under en hop bråte uppe på vinden till boningshuset.

Såväl Kristoffersson som häktade Oskar Andreasson vidhöllo sitt nekande. Oskar Andreasson yrkade att bli på fri fot försatt kunde icke bifallas.

Den förut omtalade fästmannen till Gustafva hade man fått något bättre reda på. Han uppehåll sig nu under namn af muraren Ernst Andreasson uppe i Upland och hade instämts som vittne. Han kom dock ej, men i stället kom ett bref, deruti han säger sig sakna medel att resa den långa vägen, men att "han gerna skulle vilja se sin fästmös mördare, som orsakat honom det hårdaste slag, som någonsin drabbat honom".

Målet är på åklagarens begäran åter uppskjutet."

fredag 28 oktober 2016

Hundar i kyrkan?

Nu för tiden är det väl på gränsen att man får ta med hunden in på kyrkogården, men år 1850 hade man större problem än så i Borås. Protokollet från sockenstämman den 3 juni 1850 med Borås Stad och Torpa socken berättar följande:

§ 10
"Med anledning deraf att åtskillige personer medtaga hundar i Kyrkan, hvaraf oljud uppkommer och andakten störes,  beslutades, att i Borås Tidning låta införa en allwarlig uppmaning till dem som ega hundar, att under Gudstjensterne hålla desamma hemma."

söndag 10 juli 2016

Vackert alnemått på karta från Tjusterby i Sunne

I jakten på en finngård i Sunne ramlade jag på det här vackra alnemåttet på en karta från Tjusterby i Sunne. Kartan är från 1784. Hela kartan hittar du under fliken historiska kartor på Lantmäteriets hemsida.

fredag 1 januari 2016

Borstbinderskan Olga Cecilia Eliasdotter

Tillfällighetsfynd är ju mina favoritfynd (även om just det här mest var ett sorligt fynd) och just det här gjorde jag i en bouppteckning från 1918.I Olga Cecilia Eliasdotters bouppteckning såg jag att det både fanns en stor mängd olika borstar, men också flera olika verktyg som användes vid borstbindning. En av Hedareds borstbindare, alltså!

Hon dog dock ganska ung, knappt 36 år gammal, och bodde då på fattigstugan i Hedared, och jag bestämde mig för att leta reda på lite mer information om henne. Först och främst, varför bodde hon på fattigstugan vid en så låg ålder?
Olga Cecilia Eliasdotter föddes 1882 i Hedared Skattegården där hennes föräldrar Elias Johansson och Brita Kristina Olausdotter ägde ett 1/16-dels hemman.
Mamman Britta Kristinas föräldrar var också de ägare till en gård i Hedared Skattegården och så hade också Elias föräldrar varit tidigare. Det var denna gård Elias övertog någon gång runt 1860.
1876 gift Elias och Britta Kristina sig och på Hedared Skattegården föddes nu döttarna Alma Alida (1876), Emma Fredrika (1878), Betty Charlotta (1880) och så till sist Olga Cecilia (1882).
1883 hände så något som gjorde att det började gå utför med familjen. Vad vet vi dock inte. Men 21/11 1883 fick familjen lämna gården och istället bli fattighjon på sockenstugan.
Efter knappt 3 år på sockenstugan lämnar Elias resten av familjen. För Amerikat. Om han gjorde det i tanken att tjäna pengar och sedan återvända till Hedared eller om tanken var att familjen skulle komma efter vet vi inte. Fadern återvände dock aldrig. Resten av familjen blev kvar i Hedared, med undantag för dottern Alma som också hon reste till Amerika. I bouppteckningen efter Olga Cecilia sägs systern Alma vara boende på ”obekant ort i Amerika”. Fadern nämns överhuvudtaget inte, kanske hade man börjat inse att han inte skulle komma tillbaks?
Systrarna Emma och Betty lämnar så småningom sockenstugan medan Olga Cecilia stannar kvar där tillsammans med modern Brita Kristina. Under hela perioden Britta Kristina bor på sockenstugan finns omnämnandet om maken med;  ”Gift med Elias Johansson som vistas i Amerika”.
I husförhörslängden från 1895-1905 är en ny kolumn ifylld för Olga Cecilia, kolumnen för Yrke/Stam eller Lyte; Blind. Först nu får vi alltså reda på en av orsakerna till att Olga Cecilia fortfarande bor kvar på fattigstugan upp i vuxen ålder.
1910 dör modern Brita Kristina, 60 år gammal, av lunginflammation.
Och från 24 februari 1911 och fram till sin död 1918 bor faktiskt Olga Cecilia helt själv i sockenstugan. Den siste på sockenstugan förutom henne själv, fattighjonet Johannes Henriksson, dog detta datum, och sedan fick alltså Olga ha sockenstugan för sig själv. I husförhörslängden uppges hon vara Korgmakeriarbetare, medans ägodelarna i bouppteckning på alla sätt tyder på att hon varit borstbindare.Tillgångarna i bouppteckningen var inte speciellt många:
Bordbinderiverktyg 3 kr
10 klädesborstar, 4 hattborstar, 1 skoborste, 1 hårborste, 2 cykelborstar 20 kr
Diverse andra borstar 15 kr
Diverse borstmaterial 5 kr
En hammar, 2 tänger, en sax 1 kr
Ett fickur 3 kr
5 Kaffeskedar 1 kr
1 Koffert 50 öre
2 handväskor, en låda, en portmonnä 1 kr
En hängmatta 2 kr
Diverse linne 5 kr
Den aflidnas gångkläder 25 kr
Diverse 1 kr
Hon hade också 158 kr och 95 öre i kontanter och innestående pensionsmedel hos Fattigvårdsrådet på 17 kr och 10 öre. Dessutom var G Eriksson i Eriksgården skyldig henne 25 kr.
Tillsammans hade hon alltså tillgångar på 283 kr och 55 öre, vilket kan tyckas vara ganska ok för denna tid. Skulderna översteg dock tillgångarna. Utöver utgifter för begravning, bouppteckning mm hade hon en stor skuld till Hedareds fattigkassa på 985 kr och 3 öre. Tillsammans uppgick skulderna till 1.095 kr och 3 öre.
Det som systern Emma alltså fick ärva (den enda systern som man alltså visste var hon fanns vid tillfället) var en brist i boet på 811 kr och 48 öre. Vad Emma tyckte om sin till Amerikat ”bortflydda” far och syster kan man bara gissa.
Sockenstugan i Hedared finns fortfarande kvar, åk gärna och titta på den. Sväng in vid affären i Hedared, fortsätt någon kilometer så ligger sockenstugan sedan på vänster sida vägen, ganska nära Östra Valsjön.
Uppgifterna är hämtade från Bouppteckningar (www.arkivdigital.se) och från husförhörslängder och begravningslängder (sok.riksarkivet.se).