Bouppteckning efter Kjerstin Bengtsdotter från nedbrunna Vänga Rättaregården

 Idag råkade jag ramla på en riktigt sorlig bouppteckning. Bouppteckningen efter hustrun Kierstin Bengtsdotter i Vänga Rättaregården som dog 1805 av ålderdomskrämpor, 68 år gammal. 

I samma veva som hustrun dog brann boningshuset ned, och allt som finns kvar att anteckna i bouppteckningen är förbränt koppar- och järnskrot.

Ladugården verkar dock har klarat sig i branden, då både redskap och djur finns antecknade i bouppteckningen.

Kierstins make, Måns Larsson, bor efter branden hos sin måg och granne Gustaf Hufvudsson.

Silfver
Conante penningar som befunnits duglige 10 riksdaler
6 lod förbränd dito 1 riksdaler 16 skilling
2 lisspund förbränd Koppar 6 riksdaler 32 skilling
½ lisspund kopparslantar 2 riksdaler

Jernsaker
1 jerngryta 30 skilling
1 dito mindre 20 skiling
1 påtta 8 skilling
1 bråpanna 4 skilling
1 jernstör 12 skilling
6 yxor 32 skilling
3 löfhackor 6 skilling
2 spadar 4 skilling
2 par byglar 4 skilling
af diverse förbrända saker 4 lisspund jern 2 riksdaler
1 jernskodd kiärra 2 riksdaler

Creatur
1 hwitgrå häst 8 riksdaler
1 röd oxe 6 riksdaler
1 rödhielmat mindre oxe 5 riksdaler
1 brun ko 4 riksdaler
1 svartbryn qviga 2 riksdaler
4 får 3 riksdaler

Hundar i kyrkan?

Nu för tiden är det väl på gränsen att man får ta med hunden in på kyrkogården, men år 1850 hade man större problem än så i Borås. Protokollet från sockenstämman den 3 juni 1850 med Borås Stad och Torpa socken berättar följande:

§ 10
"Med anledning deraf att åtskillige personer medtaga hundar i Kyrkan, hvaraf oljud uppkommer och andakten störes,  beslutades, att i Borås Tidning låta införa en allwarlig uppmaning till dem som ega hundar, att under Gudstjensterne hålla desamma hemma."

Borstbinderskan Olga Cecilia Eliasdotter

Tillfällighetsfynd är ju mina favoritfynd (även om just det här mest var ett sorligt fynd) och just det här gjorde jag i en bouppteckning från 1918.I Olga Cecilia Eliasdotters bouppteckning såg jag att det både fanns en stor mängd olika borstar, men också flera olika verktyg som användes vid borstbindning. En av Hedareds borstbindare, alltså!

Hon dog dock ganska ung, knappt 36 år gammal, och bodde då på fattigstugan i Hedared, och jag bestämde mig för att leta reda på lite mer information om henne. Först och främst, varför bodde hon på fattigstugan vid en så låg ålder?

Olga Cecilia Eliasdotter föddes 1882 i Hedared Skattegården där hennes föräldrar Elias Johansson och Brita Kristina Olausdotter ägde ett 1/16-dels hemman.

Mamman Britta Kristinas föräldrar var också de ägare till en gård i Hedared Skattegården och så hade också Elias föräldrar varit tidigare. Det var denna gård Elias övertog någon gång runt 1860.

1876 gift Elias och Britta Kristina sig och på Hedared Skattegården föddes nu döttarna Alma Alida (1876), Emma Fredrika (1878), Betty Charlotta (1880) och så till sist Olga Cecilia (1882).

1883 hände så något som gjorde att det började gå utför med familjen. Vad vet vi dock inte. Men 21/11 1883 fick familjen lämna gården och istället bli fattighjon på sockenstugan.

Efter knappt 3 år på sockenstugan lämnar Elias resten av familjen. För Amerikat. Om han gjorde det i tanken att tjäna pengar och sedan återvända till Hedared eller om tanken var att familjen skulle komma efter vet vi inte. Fadern återvände dock aldrig. Resten av familjen blev kvar i Hedared, med undantag för dottern Alma som också hon reste till Amerika. I bouppteckningen efter Olga Cecilia sägs systern Alma vara boende på ”obekant ort i Amerika”. Fadern nämns överhuvudtaget inte, kanske hade man börjat inse att han inte skulle komma tillbaks?

Systrarna Emma och Betty lämnar så småningom sockenstugan medan Olga Cecilia stannar kvar där tillsammans med modern Brita Kristina. Under hela perioden Britta Kristina bor på sockenstugan finns omnämnandet om maken med;  ”Gift med Elias Johansson som vistas i Amerika”.

I husförhörslängden från 1895-1905 är en ny kolumn ifylld för Olga Cecilia, kolumnen för Yrke/Stam eller Lyte; Blind. Först nu får vi alltså reda på en av orsakerna till att Olga Cecilia fortfarande bor kvar på fattigstugan upp i vuxen ålder.

1910 dör modern Brita Kristina, 60 år gammal, av lunginflammation.

Och från 24 februari 1911 och fram till sin död 1918 bor faktiskt Olga Cecilia helt själv i sockenstugan. Den siste på sockenstugan förutom henne själv, fattighjonet Johannes Henriksson, dog detta datum, och sedan fick alltså Olga ha sockenstugan för sig själv. I husförhörslängden uppges hon vara Korgmakeriarbetare, medans ägodelarna i bouppteckning på alla sätt tyder på att hon varit borstbindare.Tillgångarna i bouppteckningen var inte speciellt många:

Bordbinderiverktyg 3 kr
10 klädesborstar, 4 hattborstar, 1 skoborste, 1 hårborste, 2 cykelborstar 20 kr
Diverse andra borstar 15 kr
Diverse borstmaterial 5 kr
En hammar, 2 tänger, en sax 1 kr
Ett fickur 3 kr
5 Kaffeskedar 1 kr
1 Koffert 50 öre
2 handväskor, en låda, en portmonnä 1 kr
En hängmatta 2 kr
Diverse linne 5 kr
Den aflidnas gångkläder 25 kr
Diverse 1 kr

Hon hade också 158 kr och 95 öre i kontanter och innestående pensionsmedel hos Fattigvårdsrådet på 17 kr och 10 öre. Dessutom var G Eriksson i Eriksgården skyldig henne 25 kr.

Tillsammans hade hon alltså tillgångar på 283 kr och 55 öre, vilket kan tyckas vara ganska ok för denna tid. Skulderna översteg dock tillgångarna. Utöver utgifter för begravning, bouppteckning mm hade hon en stor skuld till Hedareds fattigkassa på 985 kr och 3 öre. Tillsammans uppgick skulderna till 1.095 kr och 3 öre.

Det som systern Emma alltså fick ärva (den enda systern som man alltså visste var hon fanns vid tillfället) var en brist i boet på 811 kr och 48 öre. Vad Emma tyckte om sin till Amerikat ”bortflydda” far och syster kan man bara gissa.

Sockenstugan i Hedared finns fortfarande kvar, åk gärna och titta på den. Sväng in vid affären i Hedared, fortsätt någon kilometer så ligger sockenstugan sedan på vänster sida vägen, ganska nära Östra Valsjön.

Uppgifterna är hämtade från Bouppteckningar (www.arkivdigital.se) och från husförhörslängder och begravningslängder (sok.riksarkivet.se).

Majstångsbacken

Tack vare en karta från 1703 vet vi att de boende vid Hällereds säteri i Sandhult firade någon form av midsommar redan i början av 1700-talet, och troligtvis ännu tidigare än så.

Majstångsbacken finns inte längre kvar. Kullen och den röstäckta åkern på kartan schaktades bort i samband med byggnationen av det nya testbanan i Hällered, Aztazero.

En skog av Cladonia!

I skogen finns ett släkte av små, små lavar vid namn Cladonia, eller på svenska bägarlav. Alla de här små lavarna blommar men på många av dem kan det vara svårt att se med blotta ögat, då blomningen sker i nästan exakt samma färg som själva laven. Dock finns det undantag!

Den här vackra kochenillbägarlaven fann jag när jag satte 

mig och fikade i kanten av torvtagen på Tänge mosse.

Och lite längre bort dök det upp en hel skog av Cladonia!

Röda granen

Hemma i skogen finns en gran som kallas för Röda granen, detta pga att dess skott är röda! Eller i alla fall var. Granen har nu många år på nacken och blir inte så röd längre. Dock har den ynglat av sig lite här och där så det går fortfarande att se de speciella granarna med dess på våren chockrosa och senare röda skott.

Den ursprungliga granen står kvar bort i skogen, 

men nuförtiden är det tyvärr inte så mycket med den....

En gång i tiden var den till och med 

naturminnesmärke och fridlyst.

Bautasten Tämta

Precis invid Sävens strand i Tämta finns flera fornlämningar, bl.a. en hällkista, en stor rest sten,en domarring, en stensättning och flera mindre resta stenar.

I riksantikvarieämbetets inventering kan man läsa att traditionen berättar om en "kung Gallen" som här blev upphunnen och ihjälslagen av sina fiender efter en strid på Norske hed.

Rest sten vid Sävens strand

Läs mer:
Riksantikvarieämbetet, rest sten och domarring
Riksantikvarieämbetet, hällkista

I 15 självförsörjande på potatis i år (1942)

Artikel i BT Fredagen den 3 Juli 1942:

I 15 självförsörjande på potatis i år

Älvsborgs regemente blir nästa säsong självförsörjande ifråga om potatis och vitkål, och det vill ju inte säga så litet, när man använder omkring 200 ton potatis per år i regementets kök. Man har nämligen odlat potatis och köksväxter på stora områden, som icke användas för övningsändamål. Fälten sträcka sig, om än icke i obruten följd, ända från Kristiansfält och ut till Bockaryd.

Redan förra året började regementet odla, men då inskränkte man sig till en mindre potatisodling. Vid Bockaryd satte I15 1.200 kg på vall. En del tvivlande röster anmälde sig, när kasernunderofficeren fanjunkare E Fredriksson, lät sätta plogen i jorden, och man menade, att det icke skulle gå att odla potatis på vall. Såsom varande skåning kände fanjunkare Fredriksson emellertid väl till de olika möjligheterna att odla potatis, och han skred till verket med den optimism, som erfarenheten skänker. Resultatet blev gott och uppmuntrade till utökade odlingar och i år har fanjunkare Fredriksson blifvit en verklig storodlare. Från sin hemtrakt, Kristianstads län, har han införskaffat omkring 35.000 kg potatis, som plöjts ned på vall och nu kommit upp och håller på att växa som bäst. Herr Fredriksson räknar med att man i höst skall få skörda ca 220 ton potatis, vilket mer än väl täcker regementets behov. Det som blir över torde gå till någon annan fördelning.

Man har vidare satt 15.000 kålplantor och sått 15 kg rotfruktsfrö och 3 kg morotsfrö. Det bör bli ett bra tillskogg till matsedeln frampå hösten. I varje fall kommer vitkålen att räcka väl till, ty så mycket kål har man aldrig brukat göra åt i regementsköket.

I sällskap med kasernunderofficeren gjorde BT´s medarbetare häromdagen en rundtur kring odlingarna, varvid kunde konstateras, att det växte och frodades efter alla konstens regler. Jorden på regementsområdet tycktes lämpa sig mycket bra för odling. Den har legat i träda i många år och är av god kvalitet, varför det växer bra. Plöjningen vållade heller inga större svårigheter.

I närheten av regementets kök träffa vi på en av odlingarna. Här stå morötterna i prydliga sängar och växa raskt. Vi färdas genom stallgrindarna ned mot Varbergsvägen, och fanjunkare Fredriksson visar på det ena fältet efter det andra med kålrötter och potatis, som ligga på lämpliga platser å området, där solen har fritt spelrum. På andra sidan Osdals ladugård börja de verkligt stora fälten .Här finns potatis och långa sängar med morötter samt det stora fältet med vitkålsplantor, där ett par mannar äro sysselsatta med att kupa jorden och konstgödningen intill plantorna, som stå saftiga och kraftiga, lovande prima huvuden. På en del av fälten är potatisen redan färdigkupad och står snart i blom, på andra åter har blasten icke hunnit så långt. Dessbättre har frosten icke vållat några skador på växten.

Ett stycke längre bort, på vänster hand mellan landsvägen och ån, ligger det största potatisfältet, där man satt röda potatis. Här äro ett 10-tal man, handräckningsmanskap och samvetsömma, i färd med att kupa och rensa. Solen steker och pojkarnas brunbrända ryggar glänsa av svett. Det är varmt att syssla med hackan en sådan här skön sommardag. Man pojkarna ha nära till ån, och de kunna trösta sig med att rekryterna framme på kaserngården ha det ännu svettigare där de marschera fram och åter. På de övriga fälten äro också några mannar i farten, sammanlagt förfogar herr Fredriksson över ett 20-tal man för sina odlingar. När det blir fråga om potatisens upptagning ämnar man emellertid använda sig av maskin, ty det skulle givetvis ta åtskillig tid att ta upp all potatisen för hand.

Närmare Bockaryd ligga ytterligare ett par potatisfält upp mot järnvägen. På ett par kala hörn av området, som icke lämpar sig för odling, har man planterat 4000 granplantor, vilka trivas gott. Det bör bli ett par vackra skogsdungar med tiden. Vid Bockaryd har man även i år satt potatis på det i fjol uppodlade området.

Trummesjön i solnedgång

Trummesjön i Sandhult

 

 

Vår på Mölarps ö

 

 

 

 

Strövtåg i hembygden

 

 

 



Vänga mosse i vinterskrud

Begravningsmat i Tämta socken

"I dag skall Martin i jorden, se på de dukade borden,
ack vilken glädje och ack vilken fröjd.
Och får vi int’ peppar och kringlor, så har vi väl brännvin och semlor,
det gör detsamma, blott själen är nöjd."

Så låter en mycket (i mitt tycke) makaber begravningspolska från Gotland. I texten nämns några av de "rätter" som intogs på begravningen.

Några få av de bouppteckningar jag läst igenom (från Vedens härad) har tagit upp kostnaden för den förtäring som inköpts till begravningen. Tack vare detta kan vi få en liten inblick i vad som åts till begravningarna här i trakten.

Från januari 1842 finns en bouppteckning bevarad efter "inhuses enkan Kattarina Svensdotter i Malrud af Tämta socken". Den mat som nämns under rubriken begravningskostnad är: 1 skäppa råg, 6 kannor brännvin samt därutöver kött, smör, fisk och ost.

I bouppteckningen efter "gamle avskedade soldaten Lars Jerskräck" på Stavabacke, även detta i Tämta socken, finns följande antecknat under begravningskostnader: 3 kannor brännvin, 1 halv skäppa råg, 1 fjärding ärtor, 1 fjärding malt, 6 marker ost, 2 marker smör, 2 marker fisk samt kött och fläsk för 32 skilling. Lars Jerskräcks bouppteckning är från september 1843.

Källare, Bäckaryd

Bilder från den lilla, men fantastiska källaren i Bäckaryd. En källare med inbyggd sprithylla!

   

   

   

Västindien vid Viskan

För några år sedan såg jag platsen Västindien nämnd i någon husförhörslängd från Borås, men hade då inte en aning om vart detta skulle ha legat. Någon gång i vintras hade Borås Tidning en artikel om industriområdet Simonsland som nu ska göras om till textilmuseum, textilhögskola m.m.

I artikeln berättades att Västindien var en del av det område vi idag kallar Simonsland.

Tanken var att Västindien skulle bli en del av detta nya textila centrum, men efter undersökningar framkom att huset var alltför "inpregnerat" av olika gifter, bl.a. asbest och kvicksilver, för att kunna renoveras och sparas.

När jag skriver detta i början av oktober år 2011 har grävskopan precis tagit sitt första bett av Västindien...

När husets historia tager sin början är oklart. Ada Damm berättar dock i sin bok "Borås och Sjuhäradsbygden" att Västindien i mitten av 1800-talet var en "liten, rödmålad byggnad".

                Sedermera byggdes det stenhus som fram till oktober 2011 legat ungefär mittemot gamla järnvägsstationen Borås Övre.
  

Trots att en stor del av området varit fabriksområde har det faktiskt bott en ganska stor skara människor där.  Mellan åren 1830 till 1910 har ca 400 människor bott på Västindien. Drygt hälften av dessa har varit i arbetsför ålder, och de allra flesta har troligen arbetet på någon av alla fabriker i området. Troligtvis fick även deras barn tidigt hjälpa till i arbetet vid fabrikerna.  I de fabriksårsberättelser som finns sparade för Borås stad finns en kolumn för "arbetare under 18 år".

Talis Qualis

Vem i hela världen döper sin son till Talis Qualis? Och vad betyder det?

År 1891 föds iallafall pojken som döps till Talis Qualis Sixten Rydén. Fadern heter Johan Rydén och modern Hulda Amalia Andersson. Pojken föds i Västerlanda men familjen flyttar sedermera till Borås där fadern Johan blir maskinarbetare.

Talis Qualis betyder såvitt jag förstått det hela rätt: "Som det är". Men varför döpa sin son till "Som det är"?

Kanske togs namnet efter skalden, författaren och journalisten C.V.A. Strandberg (1818-1877) som använde sig av pseudonymen Talis Qvalis. C.V.A. Strandberg skrev bl.a. Kungssången (Ur svenska hjärtans djup...). I övrigt verkar han ha varit mycket revolutionär och skrev ett flertal sånger och dikter som manade till krig, främst mot grannen Ryssland. Kanske var denne man populär i det Rydénska hemmet och även den som gav dem idén till sonens underliga namn? Vem vet...

 

Äspholmen/Hällered - igen

Jag har tidigare i bloggen nämnt Äspholmens ödegård, strax norr om Sandhult. Äspholmens ödegård ligger inom det område där SP/Chalmers med största sannolikhet kommer att bygga en biltestbana, en "ASTA" (Active Safety Test Area).

Idag (22/9 2011) har Borås stad beslutat att säga ja till det planprogram som tagits fram ang. testanläggningen. Under vintern kommer en detaljplan att tas fram. Beslut angående densamma tas i februari 2012.

En första arkeologisk utredning gjordes av Lödöse museum 2009/2010. I denna rapport nämns att en förundersökning bör komma till stånd. Länsstyrelsen nämner i en samrådshandling från senhösten 2010 att en konsekvensbeskrivning bör göras, samt att anläggningen bör anpassas så att fornlämningar bevaras.

Under hösten 2010 har någon form av undersökning gjorts av ett fåtal av de hundratals röjningsrösen (i trakten kallade hackerör) som finns i området. Vad man kommit fram till här har vet jag ännu inte.

                        

Två av de undersökta röjningsrösena.

Kan man hoppas på att en undersökning även görs av det

 gravröse som ligger emellan Göksholmen och Äspholmen?

Här kan du läsa det arbete om Äspholmens ödegård som jag skrev för några år sedan då jag läste kulturhistoria vid Borås Högskola.

Här finns den arkeologiska undersökningen från Lödöse museum.

Planprogram taget i Borås kommunfullmägtige 22/9 2011. Här kan du också läsa om vad som framkommit i samråden med olika myndigheter m.fl.

    

Betande kor, Sköttning

Betande kor, Sköttning, Bredared

Malryds strand

Utsikt över Malsjön från Malryds strand.

Väst om Säven

Västra sidan av Säven är ett av mina favoritområden både när det gäller att gå i skogen, fiska, sola och bada.
Här finns stora granskogar, blandat med små områden av lövskog. Traken är mycket kuperad och vart du än går så är det backe upp och backe ner som gäller.
Här finns flera välbevarade gårdar med öppna ängslandskap, ännu betade av både kor och får.
Här finns massvis med små klippor perfekta för både sol och bad.

Bilderna är tagna från norr till söder längs Sävens västra sida.  Årred, Anhult, Nabben, Hulvik samt Sandvik ligger i Nårunga socken. Sandviksås, Nabbasvedjor samt Östra Boda ligger i Tämta socken.

Årred Lillegården

Highland Cattle, Årred Lillegården 

Anhult

Ättestupa, Anhult

Vid Nabben kan man bada i guldfärgat vatten!

Vacker lövskog mellan Ålleholm och Nabben

Vacker tallskog mellan Ålleholm och Nabben

Litet skär utanför Hulvik

Brant nedförsbacke mot Sandvik!

Sandvik

Stora hagmarker som hålls öppna av betande får

Sandviks udde

Ett av de betande fåren!

Vacker stenmur vid Sandviksås

Den mycket välskötta gården Nabbasvedjor!

Med en fantastisk dubbeldörr!

Sävens vågor, Hackeviken

Utsikt mot Tämta från Bryggeviken

Min favoritklippa, Östra Boda

Emils favoritklippa, Östra Boda

Östra Boda, utsikt mot Vänga

Östra Boda, kartlav

Östra Boda, Lammö till höger