Mandus den sluge...

Inför förberedelserna av årets orienteringsavslutning letar jag igenom mina hyllor efter tidigare års ideer. Och hittar en dikt i en låda. Men va? Har jag verkligen skrivit detta? O ja, det har jag ju faktiskt, även om det var många år sen och jag nu har glömt bort det.

Eftersom dikten har mycket stor koppling till skogen så får den väl hänga med in på denna sidan...

Om dikten verkar väldigt underlig emellanåt så beror det på att den består av ett stort antal ledtrådar och gåtor...

Jag hastar nedför Troppes berg på lång dags färd mot natt.
Fort, så att länsman den lee ej kan få mig fatt.
Slänger bytet på ryggen och ger mig av i hast,
för Mandus den sluge kan ingen få fast.

En tjuvjägares vardag är full av bestyr,
med bytet på ryggen jag långt bort i skogen flyr.
Inälvorna får Mickel den röde äta opp,
jag går nu mot ljusen för att länsman villa bort.
När ljusen slocknat jag följer den lilla porlande,
den tar mig till den stora brusande,
Nordan är min gamla flottningså,
svår att ta sig över, men jag finner nog nån råd.

Bort, bort jag flyr uppför berg, klack och rygg.
En klok gumma mig spått: jag skall få hjälp med min dygd.
En man vars namn är Bob och som bor flera mil härifrån
skall leda mig rätt nu när mörkret sänkes över ån.
Bob sägs vara en man med mången klok devis.
Jag följer nu hans led - en favorit i repris.

Fasiken, länsman har fortfarande inte tappat takten.
Får ta mä'n på en svängom i skogen så att han ger upp jakten.
Näe, länsman är en skitstövel, mä sånna ska en sig inte befatta,
han har mungipera neråt å ögena ä matta.
En ska hålla sig till folk som mi käring Britta,
ho ler ständigt, på henne jag älskar att titta.

Strax är jag och jycken framme vid min gamla koja,
den börjar bli förfallen, men över sånt kan man inte sig oja.
Dags för en sup och en stund vid brasan,
sen raskt iväg för att få länsman från hasan.

Britta, mi käring, ho väntar därhemma.
Väntar på kött för att få slippa lavgröten den slemma.
Kokt kråka det åt vi igår,
men imorrn uppå bordet det står:
Rådjur mä rönnbärsgele
och så en liten sup därte'.
Tänk om en också kunde hitta sig en liten abbore eller öring,
kanska jag tar ett var runt tjärnen framöver.

Snart är jag hemkommen och byn ska då få veta
att jag nedlagt ett rådjur med bössan min heta.
"Amandus på Berget" blir en storslagen karl!
Med kött uppå bordet och hö i bal om bal!

Oh, ett irrbloss gnistrar till.
Eller kanske jag börjar nicka till.
En sup jag tagit och skum blev världen,
det gnistrande leder mig vidare på färden.
Efter en stund kvicknar jag till och ser inget mera gnistrande,
då vandrar jag istället 190.000.000 mm Ö för att komma vidare.

Kvista, min trogna, hon följer mig var dag,
uti jaktens mödor hon funnit behag.
Hon skallar och spårar,
snart en hare hon dårar
Pang! ett skott går av,
en hare i en för tidig grav...

Om en kanske skulle ta och sälja sig en skank
av mitt rådjur och tjäna mig en slant.
100 Riksdaler kan jag kanske få för't,
om inte länsman hinner upp mig, för då är det kört.

Jag vandrar vidare 23 grader mot strömmen,
kryssar mig fram och är halvvägs in i drömmen.
Går sen NO längs den starka tills den svaga tar vid,
följer den, är snart hemma, slut på dagens strid.

Jag går nu söderut på min väg Risa-Johns gamla väg,
i över ett halvt sekel han knegade här.
Bar sten efter sten efter sten efter sten,
sprängde, och svusch!, sten fastnade högt upp i gren...

Jag vandrar försiktigt tills vägen tar sin ände,
den leder mig till elden och mången god frände.
Först en stund i goda vänners lag,
med soppa och sup och gott välbehag.
Sen hem till mor Britta som troget väntar mig,
till rådjur och kräftor hon säger aldrig nej.

Länsman blev kvar uti skogen mörk,
tog en sup, såg irrbloss och tjärnen mörk.
Han somna vid tjärnen och vakna dan därpå.
Mandus den sluge kan ingen rå på!

Östmarksmordet

Eller hur en återupptäckt gammal kaffekanna kom att leda fram till nåt helt annat...

Under mitt senaste besök i Värmland vandrade jag o min mor omkring invid Djupen, en liten skogstjärn nära Arnsjön i Östmark. Vi tyckte området såg ganska fint ut o funderade på om det möjligtvis hade funnits något torp i närheten. Invid en gammal stenmur råkade jag sparka till något metallföremål, vilket visade sig vara en sedan länge bortglömd kaffekanna. Strax hittade vi också en torpskylt där torpnamnet visade sig vara "Djupdammen". Jag plockade av någon anledning upp min mobil, sökte på Djupdammen och ramlade rakt in i ett mord!

Nämligen mordet på 20-åriga Elise Olsdotter från Maståsen, Åskogsberg, Östmarks socken.

Sökningen på ordet "Djupdammen" tog mig till sidan "Digitaliserade svenska dagstidningar" där en mängd äldre svenska tidningar finns inscannade. Torparen på torpet Djupdammen fanns vid något tillfälle med vid någon av rannsakningarna och det var alltså tack vare honom som jag ramlade på detta mord.

I de första tidningsnotiserna kan man läsa att Elises försvinnande den 5 september 1909 troligtvis handlade om ett självmord. Snart flyttas dock fokuset över till fästmannen Axel Olsson.

I ett stort antal tidningsartiklar kan man nu följa målets fortgång och de många rannsakningarna. Målet tog många vändningar och nådde så småningom både till hovrätten och Högsta Domstolen. De två tidningar som skrivit mest om målet är Dalpilen och Kalmar. Följ med på resan:

Kalmar 1910-07-23     Den försvunna Värmlandsflickan

Polisförhör har nu hållits med anledning af den amälan som hemmansägaren Olof Eriksson vid Maståsen, Östmark, gjort om att hans dotter Elise under mystiska omständigheter försvunnit den 5 september i fjol. Hvad som därvid framkommit är ingalunda ägnadt att styrka misstankarna mot flickans fästman, hvilken beskrifves som en ordentlig ung man, utan det ser i stället ut som om hypotesen om ett mord endast hvilade på ett underlag af vidskepelse. Flickans föräldrar ha nämligen vändt sig till en s.k. klok gubbe i Dalarne, och denne hade förklarat att flickan hade blifvit ihjälslagen med en hammare af fästmannen och en annan mansperson, hvilka sedermera skulle kastat kroppen i en skogstjärn.

Sannolikast är att ett själfmord föreligger. Ett yttrande som flickan haft innan hon försvann tyder därpå. Då modern nämligen förebrått henne för hennes hafvandeskap hade dottern svarat att föräldrarna icke skulle behöfva se henne med något oäkta barn.

 Kalmar 1910-07-25     Den försvunna Östmarksflickan

I fredags har inför Fryksdals öfre häradsrätt förhör hållits angående hemmansägaredottern Elise Olsson i Maståsen, Östmarks socken, som försvann den 5 september förlidet år.

Förhöret pågick i tre timmar. Därvid hördes den försvunnas föräldrar upplysningsvis och därpå på ed elfva personer, bland dem Elises fäsman 23årige Axel Olsson, Kapistorp. Föräldrarna berättade att de känt till dotterns förhållande till Axel Olsson och hennes hafvandeskap och att de aldrig förebrått henne något härför. Dottern hade varit glad till sinnes och aldrig i föräldrarnas närvaro visat tecken på lifsleda.

Axel Olsson vidgick sitt förhållande till Elise samt att han lofvat henne äktenskap. Sista gången han och Elise träffats, hade hon stuckit till honom ett bref, däri hon beklagade sig öfver att föräldarna voro elka mot henna och sade, att hon ville dö. Detta bref hade han emellertid bränt upp.

Ett af vittnena berättade, att han den dag, då Elise försvann, hade hört tvenne rop som af en kvinno- eller gossröst i riktning mot en damm, kallad Djupdammen. Af vittnesförhören i öfrigt framgick, att tre särskilda skallgångar efter den försvunna ordnats och att draggningar ägt rum i en del sjöar. I Djupdammen hade någon draggning likväl icke företagits. Flera af vittnena uppgåfvo, att Elise icke yttrat någon lifsleda.

För inhämtande af ytterligare upplysningar uppsköts förhöret till den 6 augusti.


Kalmar 1911-01-20     Upptäckt brott

Karlstad den 19. Den 5 september 1909 försvann tjänsteflickan Elise Olsson från Maståsen i Östmarks socken under en vandring till en syster som hon sagt sig skola besöka. Rykten började gå att flickan som befann sig i långt framskridet hafvandetillstånd mördats af sin fästman drängen Axel Olsson. Förhör hölls i saken och flera vittnen hördes men intet af vikt framkom. Skallgångar arrangerades men utan resultat.

I tisdags påträffade emellertid tvänne jägare i Östmarks skogar Elise Olssons lik doldt mellan två stenar och öfvertäckt med jord och mossa. Liket anträffades 3 kilometer från flickans hem och omkring 200 meter från den väg hon skulle gått till systern. Hennes fästman, drängen Olsson har nu häktats och införpassats till länsfängelset i Karlstad.
 

Kalmar 1911-01-25     Mordet i Östmark. Den döda flickans lik uppätet af räfvar.

Om det förfärliga fyndet i Östmarksskogen, hvarom ett telegram förut meddelat, berättas nu vidare:

De två jägare, af hvilka den ene var den mördade Elise Olssons broder, hade spårat upp en räf, och under det de förföljde denne till hans lya gjordes likfyndet. Ej långt från lyan fick brodern se några rester af en tröja, hvilken han genast igenkände vara systerns. I trasorna lågo en del benrester, som afgnagts af räfvarne. Efter en stunds ihärdigt letande upptäcktes slutligen liket mellan några stenar alldeles öfver räflyan. Det var öfvertäckt af stenar, på hvilka lagts mossa.

En hemsk syn mötte de både männen. Nästan allt kött på den dödas kropp hade bortslitits, och delar af skelettet hade förts bort. En sko hittades strax intill, och foten, som satt kvar i denna hade blifvit afbiten. Äfven den andra foten var afbiten, och hittades omkring en kilometer från platsen. I hufvudet, som var skildt från kroppen, märktes bakom ena örat ett hål efter något tillhytte eller möjligen af en kula.

Likdelarna ha tagits i förvar. Hufvudet skall underkastas rättsmedicinsk undersökning.

Det hemska mordet gjorde ungefär 2 kilometer från flickans hem och 150 meter från den väg hon gått.

Skäggared igen

Så kom då stunden när vattnet i Storsjön sjunkit såpass att man kunde gå ända fram till grunden av Skäggareds forna gård.

Det går åter att vandra grusvägen fram till Skäggareds gård.

 

Så hände då det som man knappt trodde skulle hinna hända:

Skäggareds åkrar grönskar igen!

Dock har all jord spolats bort och åkrarna består endast av grus.

 

I förgrunden gårdens trappsten.

I bakgrunden den nedrasade spismuren.

 

Under huset visade det sig finnas två relativt stora källare.

 

Spridda rester av en kakelugns innanmäte.

 

 

Kallebäcks kolerakyrkogård

Det mycket smittsamma tarmsjukdomen kolera nådde Sverige för första gången år 1834. Hur många liv den skördade i Sverige är inte klart, men det uppskattas att ca 1.500.000 europeer dog av koleran detta år.

Sedan dess har koleran återvänt till Sverige ett flertal gånger, bland annat år 1866 då denna kolerakyrkogård uppfördes. Sjukdomen ansågs såpass smittsam att de som avled av den inte fick begravas på de ordinarie kyrkogårdarna. I slutet av 1800-talet hade både hygien och avloppssystem förbättrats i Sverige, vilket gjorde att koleran så småningom försvann.

Tyvärr saknas dödböckerna för Örgryte socken under stora delar av 1860-talet, så någon helt säker uppgift på vilka som begravts här finns icke.

Dock nämner husförhörslängderna fyra personer från Kallebäck som avlidit år 1866, nämligen den inhyses arbetskarlen Olaus Smedberg (37 år gammal) från Kallebäck Mellomgården, hustrun Catharina Elisabeth Schelin från Gustafskälla, possessionaten Joh. Niclas Grönvall från Kallebäck Norgården samt dottern Ada Emilia Jönsson (4 år gammal) från Kallebäck Sörgården.
Några av dessa torde vara de som är begravda på Kallebäcks kolerakyrkogård.

Kolerakyrkogård, Kallebäck

 

 

Sommarväder

Apropå sommaråskoväder...

"Ohre Sockn i Kopparbergs Höfdingedöme, den 22 Julii.
Den 7:de nästledne om aftonen emellan klock. 6 och7, då Boskapen war från Skogen och betet hemdrefwen till Fäbod-stället Swartholsåsen, belägit 2 Mil ifrån Kyrkan Norr ut, slog åskan neder under et förfärligt ljungande och blicstrande och dödade 16 stora Boskaps Nöt samt wid pass 50 små Kreatur. Den ena tilstädes warande Pigan blef ej skadad widare, än att hon af Mull och Jord, som wid åskans nedslående upkastades, blef likasom öfwerhölgd. Af Boskaps-driften blefwo några oskadde, ehuru allesammans woro tilhopa innom et stängsel."

Ur Inrikes Tidningar 1761-08-06.


"Blixtens framfart
Häromaftonen slog åskan ned i ett boningshus i Töllinge i Helsingland. Blixten synes ha gått genom skorstenen, som jemte muren söndersprängdes i grund. Stenar och murbruk lågo kringströdd öfverallt omkring huset, genom hvars väggar blixten sökte sig väg ut, hvilket kunde synas af de bruna fläckar och större hål han lemnat efter sig. Golfvet blef alldeles upprifvet, alla fönster och dörrar sönderslogos och fönsterbågarne funnos liggande ända till 50 fot från stället. Husets ena yttervägg var flyttad 1 fot utåt, hwarvid takbjelkarne hade släppt och innertaket instörtat. Alla möbler och husgeråd äro splittrade ända till oigenkänlighet. När olyckan inträffade, befunno sig tre mindre barn, liggande i twenne sängar, i det större rummet i bygningen; alla barnen återfunnos oskadade, oaktadt blixten gått under den ena sängen, hvarest tvenne af barnen lågo, och ehuru taket instörtat och ramlat ned i den andra sängen, der ett tre års barn befann sig. En hund, fom var inne i rummet, när olyckan inträffade, synes oskadd, men är alldeles döf. Åskan har för öfrigt i dessa dagar flerestädes slagit ned i landet samt dels antändt dels dödat personer och djur. Ett af de mera märkliga åskslagen inträffade den 2 d:e i Gefle. Under ett häftigt åskväder, hvarvid åskan slog ned på många ställen i trakten, sågo personer vid egendomen Holmlund på södra sidan af Geflefjärden, huru en blixt likasom snuddade vid spetsen på flaggstången till hufvudbygnaden, men återstudsade från glaskulan på stångens spets samt fortsatte till en annan flaggstång, som med jernkrampor var fäst vid en bredvid stående mindre bygnad, i hvilken, utom en mängd sommargäster, statkarlen Pousette med familj har sin bostad. Här började blixten sitt förstörelseverk. I gafveln, mot hvilken stången var rest, finnas tre fönster, ett till vinden, ett till andra och ett till bottenvåningen. Rutorna till dessa krossades. Utefter stången, ur hvilken stora stycken sletos, gick blixten ned till första jernkrämpan, som satt vid vindsfönstret, följde denna in genom väggen till vinden, krossade der en bjelke samt kastade omkring den till fyllning använda torra sågspånen utan att dock tända densamma. En annan del af den elektriska gnistan följde stången ned till krämpan vid andra våningen slog sig ofvan fönstret in genom en hel stock samt följde taklisten i gafvelrummet efter tre väggar, till dess den kom till kakelugnsmuren. På andra sidan denna mur sitter i ett klädkontor en jernstång i muren. Till denna letade sig blixten väg. Letade är dock måhända ej rätta ordet, ty genom tjocka stenmuren slog han ett hål af ej fullt en half tums diameter, följde så jernstången ned till golfvet, genomborrade detta, inträngde genom muren på andra sidan förstugan till ett kök, som innehafves af ofvannämnde Pousette. Hvarför han tog sin väg här, förklaras deraf, att inne på köksspisens öfverbygnad stod ett strykjern och midt emot detta trängde blixten in genom muren. Nu gälde det väl att komma ned till fyrspisen af jern, men innan dess skulle gudalågan släcka en menniskas lifslåga. Invid spisen stod Pousettes 51-åriga hustru med en flicka vid sin sida. Modern störtade till golfvet, träffad af blixten, samt dog inom en kort stund, men flickan vardt alldeles oska- dad. Likasom det erhållna offret varit tillräckligt, upphörde här blixtens framfart.

Ur Wernamo Tidning 1883-07-14


"Ett häftigt åskväder
drog i lördags middag öfver hufvudstaden och trakten däromkring, bebådadt af af liknande oväder dagen förut i Södermanland och af de för dagen offentliggjorda väderleksutsikterna. Åskvädret medförde ovanligt skarpa blixtar och häftiga skrällar, och det strida ösregn, som föll i ett par timmars tid torde i våldsamhet söka sin like. Utefter gator och trottoarer strömmade vattenmassorna, rännstenarna svämmade öfver bäddarna och fotgängare och dragare gingo på sina ställen i vatten öfver fötterna.
Någon svårare olycka har åskan ej, åtminstone enligt hvad hittills är kändt, åstadkommit. I Allmänna telefonbolagets hus vid Malmskillnadsgatan tillstäldes dock åtskilligt virr-varr. Urladdningar förekommo i mängd under intensivt ljus. I aparatsalarna föllo klaffarna ned i massa, så att det under en stund blef omöjligt att uppehålla telefontrafiken. I kopplingssalarna smattrade det oafbrutet, men någon egentlig olycka blef ej följden af den elektriska urladdningen.
Samma dag lät åskan höra af sig äfven på flera andra ställen. Häftigare än i mannaminne gick åskan på Gotland. I Slite dödades en kvinna af blixten; i flera socknar hafva kreatur dödats. Till följd af starkt hagel har skörden tagit svår skada.
Under ett åskväder i torsdags förra veckan i Nora bergslag slog blixten ned vid Gamla Pershyttan, där en ko på bete dödades. Vid Gyttorp och Nora fingo resande, som bytte om tåg, armarna förlamade en stund, antagligen till följd af att den elektriska urladdningen följt järnvägsskenorna.
På torsdagen och fredagen i förra veckan gingo starka åskväder öfver Örebro län. Från Storåtrakten meddelas till Örebro Dagl., att åskan där på fredagen gått synnerligen häftigt. Elektriska ledningarna blefvo för tillfället oanvändbara, och hästar, med hvilka man körde på vägarna, föllo på knä vid de starka knallarna. På eftermiddagen gick åskan lindrigare, hvarvid dock så häftiga hagel- och regnskurar föllo, att lågt belägna åkrar med dåligt aflopp för en stund delvis stäldes under vatten och backiga vägar sönderskuros af de forsande vattenmassorna.
Hos bergsbruksidkaren Israel Persson i Skalhöjden, Järnboås, slog blixten ned i skorstenen, som ramponerades, slungade kärl, som stodo i spisen, ned på golfvet och gick ut genom ena knuten på byggningen, som gifvetvis också ramponerades; stuprören på byggningen kastades ut åt gården. Ingen antändning skedde och inga menniskor skadades.
Under åskvädret i fredags voro arbetare vid Sunds gård i Nora socken ute och höbärgade. Vid en åskknall snurrade en häst, förspänd en släpa, rundt, en annan häst, förspänd en hästräfsa, föll i sken, men hejdades snart, och en tredje förspänd en tigerräfsa, sprang midt igenom en höhässja, hvilket aflopp så, att hästen kom fram med skalmarna afbrutna och räfsan, som ej kunde följa med genom hässjan, gick - med hjul och allt - i kras.
Å Norrby egendom i Fellingsbro slog åskan ned i en stor lönn och splittrade densamma, och gick strålen därifrån in i den strax bredvid varande ladugården och dödade en oxe."

Ur Östgötaposten 1902-07-25


Mängder av äldre digitaliserade dagstidningar finns att läsa på Digitaliserade svenska dagstidningar

Begravningsmat i Tämta socken

"I dag skall Martin i jorden, se på de dukade borden,
ack vilken glädje och ack vilken fröjd.
Och får vi int’ peppar och kringlor, så har vi väl brännvin och semlor,
det gör detsamma, blott själen är nöjd."

Så låter en mycket (i mitt tycke) makaber begravningspolska från Gotland. I texten nämns några av de "rätter" som intogs på begravningen.

Några få av de bouppteckningar jag läst igenom (från Vedens härad) har tagit upp kostnaden för den förtäring som inköpts till begravningen. Tack vare detta kan vi få en liten inblick i vad som åts till begravningarna här i trakten.

Från januari 1842 finns en bouppteckning bevarad efter "inhuses enkan Kattarina Svensdotter i Malrud af Tämta socken". Den mat som nämns under rubriken begravningskostnad är: 1 skäppa råg, 6 kannor brännvin samt därutöver kött, smör, fisk och ost.

I bouppteckningen efter "gamle avskedade soldaten Lars Jerskräck" på Stavabacke, även detta i Tämta socken, finns följande antecknat under begravningskostnader: 3 kannor brännvin, 1 halv skäppa råg, 1 fjärding ärtor, 1 fjärding malt, 6 marker ost, 2 marker smör, 2 marker fisk samt kött och fläsk för 32 skilling. Lars Jerskräcks bouppteckning är från september 1843.

Furtenbachs kryddor

Sent på hösten år 1809 avled "Fru Häradshöfdingskan" Anna Sophia Furtenbach född Wedenberg i Karlgård, Skellefteå.
Bouppteckningsförfarandet blev långt och utdraget, delvis på grund av makens, häradshövdingen Carl Fredric Furtenbach, "trägna embetsgjöromål". Bland alla bouppteckningshandlingar finns bl.a. en intressant liten lista över de kryddor m.m. som fanns i hushållet. Denna lista är dock upprättad redan år 1805, och jag vet egentligen inte vad den har med bouppteckningen att göra. Intressant är den dock!

1 skålpund bondbönor
½ skålpund romerskt spenat-frö
3 lod morotfrö
2 lod palsternackefrö
1 lod rotpersiljefrö
2 lod bladpersiljefrö
2 lod rödlöksfrö
1 lod mejramsfrö
½ lod hufvudsalat
1 lod rödbetefrön
1 lod dillfrön
2 lod kålrotsfrön
½ lod goda rofwefrön
1 lod radicefrön
1 lod vinterrättikefrön
½ lod blomkålsfrön
½ lod hvitkålsfrön
½ lod blåkålsfrön
1 lod spansk syre-frö eller patientia

Alle desse frön åtstundas säkre til utsäde samt af godh slag.