Jämmerdalen finns...

Jämmerdalen finns... Eller åtminstone fanns. På en karta från 1862 över Fagerhult Nolgården i Kinnarumma återfinns Jämmerdalen i kartbeskrivningen. Platsen ligger dock där Rv. 41 sedermera drogs fram så idag är som tur är Jämmerdalen utraderad.

Speleman David Karlsson

Min farfars far, David Karlsson från Råby-Rekarne i Sörmland, var en välkänd fiolspelare i bygden. Även hustrun Alma och tre av hans söner spelade fiol. En av sönerna var dessutom fiolbyggare och en av hans fioler hänger på väggen här hemma.

Sörmlands musikarkiv har tillgång till uppteckningar efter ca 700 spelemän i Sörmland. En av dessa är min farfars far.

En av valserna som jag själv lärt mig att spela är Vals från Gillberga:

Samtliga uppteckningar av David Karlsson kan du hitta på Sörmlands musikarkivs hemsida.

Från samma hemsida hämtas följande minnesord om David Karlsson:

"David Karlssons namn och gärning är fast förknippat med hemsocknens kommunala och kyrkliga liv.
Bland mängden av kommunala och kyrkliga förtroendeuppdrag som under årens lopp lades på hans axlar kan nämnas ordf. i konununalnämnden, ordf. i fattigvårdsstyrelsen, ordf. i barnavårdsnämnden och pensionsnämnden, led. av skolrådet och taxeringsnämnden m.m.
Den kyrkliga verksamheten och församlingslivet låg honom även varmt om hjärtat. Sålunda var han sedan tjugotalet år tillbaka ordf. i Råby-Rekarne församlings kyrkostämma. Uppdraget som kyrkvärd föll även på hans lott vid faderns frånfälle för närmare tre årtionden sedan.
Hans mångsidiga intressen räckte även till för ungdomen och idrottsrörelsen i hemsocknen. När Rekarne GoIF bildades var han med i den första styrelsen och har under årens lopp tillhört föreningens stödjande krafter i olika avseenden.
Under sin krafts dagar uppehöll han i c:a tjugo år tjänsten som fjärdingsman i socknen, en befattning som han med stor heder skildes från när denna tjänst på grund av omorganisationen upphörde på 1930-talet.
Hans gagnande gärning i det allmännas tjänst uppmärksammades även på högre ort och vid kommunsammanslagningen 1951, då han av åldersskäl lämnade sina kommunala uppdrag, erhöll han den kungliga guldmedaljen i femte storleken med inskriptionen "För medborgerlig förtjänst".
David Karlsson var en färgstark personlighet och något av socknens klockarfar. Han var den som allt ordnade. Hans öppna och redbara väsen, hans oräddhet och stora hjälpsamhet grundlade det goda anseende som hans mångåriga oegennyttiga gärning bland bygdens folk alltmera befäste. Med sitt skarpa intellekt, parad med en hjärtegod humor hade han mindre svårigheter än de flesta att övervinna hindren. Hans slagfärdighet och utomordentliga minnesgodhet gjorde honom till en fruktad debattör. Han var den genuina bondebygdens representant, måhända den borne lokalpatrioten, men känslan för hembygden gjorde honom aldrig till egoist. Han respekterade andras synpunkter och positionen som socknens främste talesman steg honom icke åt huvudet. Han förblev den enkle lantmannen och hans rättspatos och medkänsla för nödlidande medmänniskor förskaffade honom den obestridliga popularitet som han med rätta åtnjöt i alla läger.
David Karlsson var född i Råby-Rekarne socken den 26 juni 1882."

Once upon a time... fanns det ett litet sommarstugeområde

I en sluttning ned mot en större sjö utanför Borås ligger ett litet sommarstuguområde på knappt tio stycken små sommarstugor. Här var säkerligen fantastisk utsikt när husen byggdes. Men det var för kanske 50-60 år sedan och idag ligger sommarstugorna mitt inne i en risig storskog. Nästan alla stugorna är övergivna och förfallna. Inga vägar leder fram till de små husen, enbart mindre skogsstigar.

Visst är det fantastiska färgkulörer på dassdörrn?



.

Livländarna vid Långsjön

I det som kallades Sjöstugan i Råby bodde i slutet av 1800-talet de två livländarna Matths Michaelsson och Thomas Mattson. Matts var född år 1816 och Thomas år 1800. Matts uppges ha varit torpare och Thomas hans dräng. Både anges har varit födda i "Regs socken, Lifland". Reg torde väl vara detsamma som Riga.

Hur de både hamnade i Sverige och av vilken orsak är oklart. Matths flyttade till Sjöstugan år 1857 från Bånkestad där han tjänt som dräng under ett år. Vart han kom ifrån innan dess är inte angivet. Även Thomas kom 1857 till Sjöstugan, men tyvärr har texten i husförhörslängderna bleknat så att det inte går att se varifrån han då kommer. Livland lydde under denna tid under Ryssland.

Sjöstugan fick sitt namn av att det tidigare låg i kanten av Långsjön. Enligt en karta från år 1865 är sjön
redan då utdikad och har istället blivit en del av torpets ängsmark.

Efter att Thomas avlidit år 1880 och Matts år 1882 revs torpet och flyttades till Ängsberg i Råby.

Nutidshistoria från Ramnaslätt

Stenvägen i Risa

En av de mest sevärda platserna i Sandhults socken är stenvägen i Risa, Hedared som byggdes av bonden John Claesson i Risa. Stenvägen utgår från en av gårdarna i Risa och går sedan vidare rakt ut i skogen. Den är drygt en kilometer lång och är byggd enbart för att ta ut skog. Vägen är bred och längs kanterna kan man fortfarande hitta ståltråd som spänts upp för att få helt raka kanter på vägen. Här finns också en hel del annat materiel, såsom spadar och hinkar.

John föddes 1908 i Risa och började runt sitt tjugonde år att bygga på vägen som kom att bli ett helt livsverk. Han fortsatte byggandet i ca 50-60 år. Större delen av vägen är byggd helt för hand, dock hade han en traktor till hjälp de sista åren. Att kalla John för bonde är kanske fel, han jobbade med ett otal saker. Förutom vägbyggandet jobbade han en hel del på gården, med sådd, skörd m.m. Han hade hand om potatisförsäljningen som skedde på torget i Borås dit han tog sin traktor med potatisen på släp. Han renoverade hus och ladugård, målade, skötte djuren m.m. långt upp i åren. Det sägs att, när han sent om sider hamnade på hemmet, önskade sig ännu ett liv så att han kunde bygga klart sin väg.

Jag har hört ryktas att delar av vägen har förstörts då man avverkat skog, men jag har faktiskt inte velat åka dit för att se efter...

Denna lilla stuga står där John Claessons väg börjar.

Hulebo år 1859

Akvarell över Hulebo by, såsom det såg ut vid tiden för laga skifte år 1859.