Furtenbachs kryddor

Sent på hösten år 1809 avled "Fru Häradshöfdingskan" Anna Sophia Furtenbach född Wedenberg i Karlgård, Skellefteå.
Bouppteckningsförfarandet blev långt och utdraget, delvis på grund av makens, häradshövdingen Carl Fredric Furtenbach, "trägna embetsgjöromål". Bland alla bouppteckningshandlingar finns bl.a. en intressant liten lista över de kryddor m.m. som fanns i hushållet. Denna lista är dock upprättad redan år 1805, och jag vet egentligen inte vad den har med bouppteckningen att göra. Intressant är den dock!

1 skålpund bondbönor
½ skålpund romerskt spenat-frö
3 lod morotfrö
2 lod palsternackefrö
1 lod rotpersiljefrö
2 lod bladpersiljefrö
2 lod rödlöksfrö
1 lod mejramsfrö
½ lod hufvudsalat
1 lod rödbetefrön
1 lod dillfrön
2 lod kålrotsfrön
½ lod goda rofwefrön
1 lod radicefrön
1 lod vinterrättikefrön
½ lod blomkålsfrön
½ lod hvitkålsfrön
½ lod blåkålsfrön
1 lod spansk syre-frö eller patientia

Alle desse frön åtstundas säkre til utsäde samt af godh slag.

Skäggared revisited

Någon gång under de allra första åren på 1900-talet kom Rydboholmsbolaget i Viskafors fram till att de behövde mer kraft till sina fabriker.

Sedan nästan 100 år tillbaks fanns fastigheten Skäggared i Seglora i bolagets ägo. På fastigheten fanns ett stort område som bl.a. bestod av 7 små sjöar som man bestämde sig för att dämma upp och därefter alltså leda vattnet ned mot fabrikerna i Viskafors.

Runt år 1908/1909 hade man byggt klart dammfästet och de små sjöarna "Yxxasiön, Hällegrimmen, Lillasiön, Booa- eller Skiäggaresiön, Jupasiön (senare kallad Mörkasjön), Hangesiön" samt en mindre tjärn på gården Självareds utmark blev nu en enda stor sjö, sedermera kallad Storsjön.

I och med detta försvann gården Skäggared samt några torpställen ner under Storsjöns yta.

Under sommaren 2012 skall bl.a. dammfästet renoveras och Storsjön sänks nu sakta. Än så länge är den sänkt med ca 3-4 meter men skall fram emot juni vara sänkt med hela 7 meter!

Och sakta, sakta håller nu gårdens Skäggareds åkrar på att åter ta sig upp över vattenytan!

Gården Skäggareds åkrar börjar nu smyga sig upp ovanför vattenytan!

Kan man hoppas på att åkrarna får ligga kvar över ytan

såpass länge  att de åter börjar grönska?

En ruin med tydlig stenfot syns i kanten av åkern.

Skäggareds boningshus skall enligt uppgift ha flyttats ned till

Rydboholm strax innan sjöarna dämdes upp.

Ett odlingsröse ser dagens ljus för första gången på mycket länge...

 

Tegel funnet längs en av de gamla stigarna.

Norr om gården finns lämningar av en järnframställningsplats.

På flera ställen runtom gården finns små slagghögar.

Det går nu åter att vandra på den gamla vägen

mellan gårdarna Lida och Skäggared.

Den äldsta bevarade kartan över gården Skäggared är från år 1700. Här berättas bl.a. att åkrarna består av mager sandjord som "under tårckåhr gifwer stoor misswäxt". Det anges också att man varit tvungen att lägga igen flera av sina åkrar då man inte haft gödsel nog till dem alla. Som positivt får dock nämnas att "på dätta hemmanet hafwer en lång tÿdd warit flitiga åboer".

Mantalslängden från denna tid visar att de tre åboerna, d.v.s. ägarna, hette Anders, Anders och .... Anders!

Skäggareds gård anno 1700. De rosafärgade 

(No. 2) områdena är de brukade åkrarna.

De gröna (No. 3) är ödelagda åkrar, ödelagda p.g.a. gödselbrist.

År 1814 ritades en ny karta över Skäggared. Detta gjordes i samband med att det blev en ny ägare, brukspatron Lindberg från Viskafors, till gården.

Vid denna tid är tonen något negativare. Här skrivs att "husen äro förfallne så i Man- som Ladugården". Vidare "åkern består av moe och grusjord, mycket tårr och hård". Ängen, d.v.s. all den mark där man slog hö till vinterfoder åt djuren var mossig och överväxt med ljung och bärris. De 12 små fåren man hade fick vinterfödas enbart med ljung och löv.

Vägen till gården anges vara "swåraste skogs- eller bygdeväg".

I denna karttext berättas också hur de tidigare ägarna betalt sina "Kronoutskylder" och skatter, nämligen mestadels genom att tillverka kol till "Wiskaforss Bruk och Manufacturvärk". "Qvinfolken" tillverkade linnevävnader.

Då patron Lindberg köpte gården fick de gamla ägarna bo kvar som landtbor, d.v.s en form av arrendatorer. De två gamla ägarna hette Anders Jansson och Hindrick Danielsson. Hindrick Danielsson väljer dock ganska omgående att flytta till Värmland och Anders Jansson får endast vara arrendator på gården några få år innan patron Lindberg bestämmer sig för att bruka gården själv med hjälp av drängen Andreas Persson Lås med familj samt pigan Johanna Andersdotter. Anders Jansson med familj bor sedan kvar som undantagsfolk på gården.

Skäggared anno 1814. Kanske förleds man att tro att arrendatorerna

bodde vackert och pittoreskt intill stranden av Skäggaredssjön.

Karttexterna berättar dock att både hus och ladugård vid denna tid är förfallna.

Åkrarna är torra och hårda och ängarna överväxta med ljung och bärris.

Häradskartan ritades i våra trakter mellan åren 1890 och 1897. Vid denna tid brukas gården av arrendatorn Lars Petersson med familj. Efter Lars död år 1902 tar sonen Linus över arrendet. Linus gifter sig med torpardottern Augusta Charlotta Andersdotter född och uppväxt på torpet Holmen tvärs över den lilla Skäggaredssjön. Linus och Augusta Charlotta blir också de sista arrendatorerna på Skäggareds gård. De bor kvar med sina barn fram till den 21 november år 1906 då de flyttar till Wiskarhult Lillegården i Kinnarumma.

En kort tid på hösten 1907, från 20 augusti till 13 december bor stenarbetaren Carl Oskar Andersson från Gerdhem med familj på Skäggared. Kanske var han med och byggde upp dammfästet till den stora dammen som strax efteråt gjorde att Skäggareds gård försvann ned under vattenytan? Som nämnts tidigare flyttades boningshuset på gården ned till Rydboholm efter att alla avflyttat.

Häradskartan från år 1890-97

Måste ni kolla på fornlämningar heeeela tiden???

Vaaaa???

Jaja...

Brev från kriget

Min farfar Artur och farmor Inga-Lisa träffades precis före 2:a världskriget. Större delen av kriget tillbringade Artur bl.a. vid gränsen till Norge. Under alla dessa år skickade de båda hundratals, ja kanske tusentals med brev till varann. Breven berättar både om livet i fält för Artur samt livet på hemmaplan för Inga-Lisa.

Här kommer några utdrag ur några (ganska många) av breven. Här finns även fler brevskrivare med såsom Arturs bröder Gustav, Edvard och Einar samt hans mor och far, Alma och David. Erik Andersson är en kamrat till Artur. Gösta är Inga-Lisas bror och Irma Söderberg är en vännina.

Artur Vpl. 494 Carlsson 12/9 1937, Strängnäs

”Kära” Inga-Lisa!

Det är ju hela fjorton dar sedan vi träffades, så det är väl inte för mycket med ett brev just nu. Nu har jag ju varit här så länge att man börgar känna sej hemmastadd. Jag har blivit en aning förkyld, annars så mår jag finfint, fast nog käns det trist när man inte har träffat dej på så länge. Jag har längtat efter dej varenda dag hoppas att dina tankar har varit hos mej också. På söndagen var jag med på tävlingarna i Valla, men vi åkte inte vägen över Flen, varför jag ej blev i tillfälle hälsa till din syster. Igår kom vi hem från en nattövning som började på fredagsmårron så du förstår att man känner sej lite vissen. Annars så har vi det riktigt bra här, inte
klagar jag åtminstone. Om söndag reser vi på manöver till Uppland över fem dagar. Du kanske tycker jag har dröjt länge med att skriva men meningen var ju att se om vi kunde undvara varann, därför har jag dröjt så länge. Hoppas du mår bra, och att du har haft det roligt. Nu kommer jag att vänta svar från dej varenda dag, och slutar härmed för den här gången.

Många kära hälsningar från din Artur

Inga-Lisa 14/9 1937 Oden 1

Kära Artur!

Ja skall nu skriva med det samma så du slipper vänta för länge. Om du visste vad det var roligt att få höra något ifrån dig hoppas du tycker det samma när du får mitt brev. Det var ju bra att du inte är sjuk ja ville höra om du levde kommer du ihåg att ja sa de innan du reste. Du har tydligen längtat lika mycket som ja de var ju roligt att höra. Det har inte gått en dag utan att jag har tänkt på dej. Men du har ej långt kvar så man får väl försöka att låta bli att längta efter dej tills du kommer hem. Jag mår bra fast humöret är lite nedstämt just nu men de ändrar sig så småningom ska du se. Ja var ej till Kjulaås om det kan glädja dej att höra. Jag låt hemma
och sov både lördagen och söndagen så du ser att ja kan vara inne om ja vill. Ja tyckte att ja lika bra kunde ligge inne när inte du var hemma. Men i lördags var jag i Stockholm alla tiders roligt. På lördagen var vi på Gröna Lund och dansa du ska se vad folk det var. På söndagen var vi litet överallt. Vi kom inte hem förrän kl. 3 på måndagsmorgonen. Så det var rätt svårt att hålla ögonen öppna tills klockan blev 10 så ja fick gå hem. Ja tycker visst inte att du har dröjt för länge med att skriva men bättre sent än aldrig heter det ju. Du skall väl inte förkyla dej riktigt nu när du skall ut på manöver var rädd om din hosta. När kommer du hem egentligen
är du hemma till nästa lördag? Dagmar hon bara frågar. Har du inte hört något från Artur. Nej säger ja. Är ni osams säger hon. Nej visst inte säger ja men ja vet ej vad ja skall svara snart. Det är svårt att låta trovärdig för hon bara undrar varför du ej skriver eller ringer. Hon trodde ja var litet tokig som låg inne en lördag men ja hoppas att ja var klok tycker du det? Nej nu måste ja sluta snart skall ja börja jobba.
Slutar nu med många kära hälsningar från din Inga-Lisa

Artur 17/9 1937, Strängnäs

Kära Inga Lisa!

Tack för brevet jag fick av dej. Om du visste vad det var roligt att få höra något ifrån dej. Det var ju roligt att höra att du har tänkt på mej ibland, det gläder mej mer än du kan ana. Det gläder mej också att du inte var till Kjulaås, det är ju roligt att veta du är sådan. Men det förstog jag ju förut, jag har alltid litat på dej. Jag sade visst att jag skulle komma hem till nästa lördag, men vi får inte resa härifrån förrän på måndagen. Så det dröjer ju ganska länge än innan vi träffas men det blir väl så mycket roligare när vi ses en gång. I onsdags störtade ett flygplan här i Strängnäs, vi stod och såg när det hände, det såg ruskigt ut. Den här veckan har jag inte varit ute en enda kväll. Så du kan förstå att det blir ganska långsamt att gå här. Men det är ju bara nio dagar kvar så den tiden går väl snart. Manövern blir visst i Stockholmstrakten, det kan ju vara roligt att komma dit upp ett tag. Dom håller på och spelar in en film här i Strängnäs, Kamrat i vapenrocken heter den. Det skall bli roligt att se om man känner igen mycket av den. Jag ringer väl när jag kommer hem, men jag vet inte när du är hemma från jobbet. Ja, nu har jag inte tid att skriva mer i kväll, får väl sluta nu för den här gången.
Många hälsningar o kyssar från din Artur

Inga-Lisa Rosenqvist 9/5 1938, Lilla Nyby, Eskilstuna

Hejsan lilla Ungen!

Nu skall ja väl skriva till dej som jag lovade annars blir det väl inte bra. Men ja kommer ej med några glädjande nyheter må du tro. Birgit har frågat värden om du skulle få bo här men han sade att du skulle bara få bo tills du fick något annat rum. Nu har Birgit och ja resonerat om de här och vit tycker du kan bo här tills midsommar eller så länge ja är kvar menar vi. Det blir ju en och en halv månad så det blir en liten tid i alla fall som vi får vara tillsammans. Det är som ja brukar säga åt dej att oss unnar de ingenting. Även i det här fallet måste vi ge oss. Hur många gånger som det har varit vet jag ej. Du skall ej bli ledsen för de ordnar sig nog ska du se. Det är så trist idag. Här regnar de och kallt är de så man kan frysa ihjäl. Men det mest trista de är att inte du är här. Nog kunde du vara här hos mej istället för att bo så långt bort. Men du måste lova mej att komma in om onsdag kväll så att ja får tala vid dej. Du kan ju hämta fackföreningsboken på samma gång eller hur? Idag har ja varit in i Sandahls Bokhandel och köpt portfölj. Du ska se att ja är glad 8.75 kosta den. Det var dyrt men de kan inte hjälpas. Sen har ja börjat med stenografi så i morgon börjar jag kl. 8. Det blir att gå och lägga sig tidigt varje kväll. Då är väl du nöjd. Då vet du ju vad ja gör om kvällarna. Men någon kväll måste ja gå ut så ja inte blir möglig. I morgon tisdag är ja bjuden till faster. Ja, Birgit och Artur är också bjudna så vi skall gå dit. När du åkte hem var du allt bra ledsen eller hur? Men inte var ja glad heller precis. Hur dags åkte pappa och mamma hem? Du är väl inte sjuk? Min lilla Unge får ej vara sjuk för då kan du ej komma in till mej om onsdag. Nej nu skall ja väl slut skriva. Ja har läxor i stenografi tills i morgon. Slutar nu med tusen hälsningar kyssar och kramar från din Solöga

Hälsa till samtliga närvarande

Birgit hälsar

Artur 16/5 1938, Öster-Kolsta

Jag skulle ju skriva om onsdag, men jag är tvungen att skriva ikväll och tala om för dej att jag får börja jobba om torsdag. Du kan inte tro vad jag blev glad när Erik tala om de för mej: Byggmästaren sa åt Ivar att jag skulle få börja på samma ställe som han, så skulle Ivar få undervisa mej.

Artur 6/9 1938, Strängnäs

Jag måste nu skynda mej att skriva för vi skall ut på nattövning. I dag har vi haft flyglarm tre gånger, en femton flygmaskiner anföll på en gång.

Inga-Lisa Rosenqvist 14/9 1938 Drottninggatan 13

Du får lov att åka till Kungsör om lördag när du kommer hem. Jag åker på fredag em. Du förstår de skall röka i hela huset för att utrota vägglöss. Ingen i hela huset får vara där på 3 nätter. Ja har haft ledigt från skolan idag. Sen ... gick ja till Faster och åt middag. Ja har ringt hem idag. Mamma blev så glad när hon fick höra att vi skulle komma hem.

Inga-Lisa  24/9 1938

Nu vet ja ju att du inte kommer hem om tisdag heller. De har stått i tidningen och på löpsedlar att ni blir kvarhållna för den där Hitlers skull. Jag skulle kunna strypa honom. Sen gick jag ut ett tag idag de var på eftermiddan då träffa jag farbror Bertil. Jag glömde tala om att faster och farbror var här i tisdags också.

Inga-Lisa Karlsson 23/1 1940 Öster-Kolsta

Jag sitter och skriver vid ett ljus så du får ursäkta om det inte blir mitt på raden jag skriver. Det fladdrar hit och dit. Vi har ingen ström idag. Jag har varit ute hela eftermiddagen och åkt skidor. Einar har tagit bort gärdesgården och gjort en backe som vi åker i, alla tiders ska du se. Sedan har jag varit ända till Årby-Lund och åkt också. I morgon onsdag skall Einar och jag in till staden och elda. Vi ligger där över natten sen åker vi med Åhlin från Folkesta. Jag hörde av Birgit att vattenledningen var frusen. Bohlin har också ringt om ledningen. Han eldar och försöker tina upp den men vet ej hur det går. Få se hur det går om den tinar upp sig när vi kommer hem. Jag kan ju inte hjälpa om den fryser eller hur! Idag har de pratat om älgjakten du var med på för en 4 år sedan. Karl-Gustav ligger sjuk men de kanske du vet. Merit är i Kungsör. Farbror har varit ute och huggit en säck björkvved som vi skall ha med i morgon.

Inga-Lisa 5/2 1940, Öster-Kolsta

Vi skulle gå till Engsberg idag men vi är insnöade igen, så vi kommer inte ner till vägen. Det är stora drivor hela vägen. Vi får gå bort en annan dag om det blir bättre. Så nu vete gudarna hur det blir med veden. Vi får väl frysa, om det inte kan bli bättre till nästa vecka. Du vet byggmästare Gustav Pettersson, han har köpt ved av din pappa, men han ville vara skyldig till 1 april. Alla byggmästare ha det dåligt tror jag. Farbror har ringt till upplysningsbyrån. Han skulle få svar idag om Pettersson var en trovärdig köpare. Erik inbilla i honom att det var en riktig spelevink, så farbror vart riktigt rädd. Han har sålt 30 m asp och 20 m björk till en gjuteriägare i Eskilstuna. Det vart en 700 kr. Han fick 14:- för björken. De hugger timmer idag. Ljusbergen han skjutsar läroverkspojkar till och från Elgmyra, för de skall lära sig att hugga ved. Har du hört på maken?

I morse körde Ivar på skaren rakt fram ner till vägen. Erik var med och hjälpte honom över diket. Du skall se att det gick fint. Det går ej att åka på vägen.

Inga-Lisa 13/2 1940, Öster-Kolsta

Det är så mycket snö här så du kan aldrig tro. Det har varit yrväder här både igår och idag. Vägen har yrt igen så det står en till knäna om man skall gå. De håller på och snöplogar för fullt, men de får visst ingen ordning på vägen. Alla får köra ut mjölken till vägen: Det är värst för Fridhems, de har så långt att köra. Einar skall till Fridhem med semlor idag. Han är springpojke i handeln. På tisdagarna åker han överallt med semlor.

Jag har funderat ut, att du och jag skulle åka släde ner till Edvard och Ingrid om söndag morgon. Ja vill så gärna, men du vill väl inte följa med. Du vet hur tokig jag är i att åka släde: Du kan inte neka mig det ungen min. Vi åker på morgonen och sen kommer vi hem innan det blir mörkt. Det skulle vara alla tiders.

Gustav har fått utryckningsorder. Han skall till Åkersnäs den 15 mars. Sen får de jobbigt här hemma.

Jag måste tala om att farbror åkte skidor till Lilla Hult igår. Du skulle sett när det bar iväg. Det såg alla tiders ut.

Inga-Lisa 21/2 1940, Kungsör

Ja är alldeles sjuk, för att ja inte har mina skidor här så jag kunde få åka ett tag. När jag kommer tillbaka till Kolsta då skall jag ränna skidor och se på aktion vid Årby-Lund. Du vet den blir om måndag.Pappa ville köpa kortleken av mig så jag har sålt den. Om du vill kan du köpa en till, men vi gör ju inte så mycket med en kortlek.

Artur 27/2 1940, Strängnäs

Jag skall nu skriva några rader så du får höra hur jag har det. Ja, dom  här dagarna har jag haft det riktigt bra skall du se. Igår var jag ute och sköt med pistol, det var roligt skall du se, det gick fint skall du se. Idag  går jag korridorpost, jag började igår kväll klockan 7 och gick till tio, så jag har fått från 4 i natt till kl. 7, men så slipper jag vara ute på hela dan idag så jag har det fint som du hör.

Gölingstorp Norrgården

Byggnaden flyttades till sin nuvarande plats någon gång efter laga skiftet år 1841.

Vi, de drunknade...

Den 16 augusti 1807 avled båtmakaren Eric Olsson och hans hustru Maja Axelsdotter från Grönhufvud i Västermo socken. Enligt husförhörslängden drunknade de båda i "Hjelmare-graf", troligtvis detsamma som Hjälmare kanal.

Erik var 47 år gammal vid olyckan och hustrun Maja 32 år gammal. Erik hade tre hemmaboende barn från ett tidigare äktenskap och tillsammans hade de ytterligare två barn. Eriks barn var vid olyckan tillräckligt gamla för att reda sig själva och flyttade snart ut till olika gårdar i socknen där de blev pigor och drängar.
Yngste sonen Eric, 3 år vid olyckan, lämnades bort till torparen Olof Olsson (kanske en släkting till fadern Eric?) och hans hustru Maja Larsdotter i Häggbergshagen. Flickan Anna Lisa, född i mars 1807, och alltså endast ett halvt år gammal vid olyckan, stannade kvar på Grönhufvud och blev fosterdotter till sin 23 år äldre syster Kerstin som två år tidigare flyttat tillbaks till Grönhufvud med sin make Olof Larsson.

Vad det var som hände den 16 augusti 1807 vet jag tyvärr inte. Jag hade en förhoppning om att få reda på om det var fler inblandade i denna olycka, men då dödböcker saknas för denna period i Västermo, så blev det projektet något svårare. Dock satte jag mig en dag och bläddrade igenom hela husförhörslängden från första till sista sida och kom så småningom fram till att de båda verkade vara de enda från Västermo som drunknat i Hjälmare kanal denna dag.

Under detta sökande hitta jag dock ett flertal drunknade i Hjälmaren, både från Västermo och andra kringliggande socknar:

Den 11 mars 1802 drunknade bonden Jan Olsson från Vi Södragården, Västermo. Han angavs vara "drunknad under isen". Han blev 42 år gammal.

Från Vi Södragården kom också makarna Pehr Olsson och hustrun Kerstin Pärsdotter, 55 respektive 33 år gamla, som 19 juni 1807 drunknade i Hjälmaren. De båda var relativt nygifta. År 1804 dog Pehrs första hustru, Brita Larsdotter, och året efter kom så Kerstin till gården.

Den 27 november 1803 drunknade färjekarlen Olof Schöfding från "Hjelmaresunds norra Färjestad" i Öja socken. Även han uppgavs ha drunknat under isen. Olof blev 47 år gammal.

"Unge Pehr Larsson" i Kärrstugan, Öja drunknade "vid öppen sjö uti Hjelmaren" 8 september 1804. Unge Pehr blev 14 år gammal.

"I öppen sjö" drunknade även Olof Pehrsson från Tallkrogen i Öja. Han dog 28 augusti 1811 och blev 57 år gammal.

Från Götlunda socken kan bl.a. nämnas drängen Hans Norrman från Södra Lunger som drunknade under isen 27 november 1803, 24 år gammal samt den unge Anders Andersson från Södra Järnäs som "drunknade i Hjelmaren" 15 augusti 1807, endast 15 år gammal.

Tre män från Julita socken avled den 12 april 1809. Torparen Anders Nilsson från Brogtorp, 63 år gammal, torparen Lars Larsson från Holmen, 38 år gammal samt soldaten Johan Kast från Pepparkällan, 22 år gammal. Samtliga anges ha drunknat. I husförhörslängden står nämnt att åtminstone Anders Nilsson drunknat vid Hjelmarsund, troligtvis gällde detta dock för alla tre.

I Österåker dör två män den 1 maj 1804 efter att har färdats på en ekstock. Drängen Per Persson från Nederhulla Afradsgården, 24 år samt Lars Larsson, även han från Nederhulla Afradsgården, 18 år uppges båda ha "drunknat på en sjunken Ekstock".

Den 27/12 druknade fyra män i en råk på Hjälmaren. Det var skräddaren Eric Ersson i Klockartorp, Österåker "tillika med en Broder och en Svåger från Wingåker" samt bonden Olof Mårtensson från Blomsterhult, Österåker. De anges ha drunknat "vid en gemensam resa från Blomsterhult till Läppe". Eric va 36 år och Olof 41 år.

Dagtorparen Carl Carlsson från Lilla Gräflinge, Almby socken, "drunknade då han skulle gå öfwer Hjelmaren till Esplunda att göra dagswerke" 17 november 1804. Carl blev 44 år gammal. Vid samma tillfälle dog också drängen Isac Jansson från Stenstorp, 19 år gammal.

Anmärkningsvärt är att de flesta av de druknade är män i sin bästa ålder. Men Hjälmaren är dock känd för att kunna blåsa upp fort och för sitt stormiga vatten. Själva ordet Hjälmaren kommer från ett fornsvenskt ord som betyder ungefär buller eller stoj.

Källare, Bäckaryd

Bilder från den lilla, men fantastiska källaren i Bäckaryd. En källare med inbyggd sprithylla!

   

   

   

Västindien vid Viskan

För några år sedan såg jag platsen Västindien nämnd i någon husförhörslängd från Borås, men hade då inte en aning om vart detta skulle ha legat. Någon gång i vintras hade Borås Tidning en artikel om industriområdet Simonsland som nu ska göras om till textilmuseum, textilhögskola m.m.

I artikeln berättades att Västindien var en del av det område vi idag kallar Simonsland.

Tanken var att Västindien skulle bli en del av detta nya textila centrum, men efter undersökningar framkom att huset var alltför "inpregnerat" av olika gifter, bl.a. asbest och kvicksilver, för att kunna renoveras och sparas.

När jag skriver detta i början av oktober år 2011 har grävskopan precis tagit sitt första bett av Västindien...

När husets historia tager sin början är oklart. Ada Damm berättar dock i sin bok "Borås och Sjuhäradsbygden" att Västindien i mitten av 1800-talet var en "liten, rödmålad byggnad".

                Sedermera byggdes det stenhus som fram till oktober 2011 legat ungefär mittemot gamla järnvägsstationen Borås Övre.
  

Trots att en stor del av området varit fabriksområde har det faktiskt bott en ganska stor skara människor där.  Mellan åren 1830 till 1910 har ca 400 människor bott på Västindien. Drygt hälften av dessa har varit i arbetsför ålder, och de allra flesta har troligen arbetet på någon av alla fabriker i området. Troligtvis fick även deras barn tidigt hjälpa till i arbetet vid fabrikerna.  I de fabriksårsberättelser som finns sparade för Borås stad finns en kolumn för "arbetare under 18 år".