För ett halvår sedan visste jag inte att det fanns några slott i Alingsås överhuvudtaget. Nu vet jag att det funnits tre! (Dock, jag kände till Nolhaga, men hade inte riktigt uppfattat det som ett slott...)
Idag finns två av slotten kvar, Nolhaga och Bryngenäs.
Av en slump fick jag på facebook se foton på ett slott kallat Ellensdal, ett slott jag aldrig hört talas om tidigare. Och jag är verkligen en kulturhistorienörd, så det förvånade mig lite att jag aldrig hört talas om det.
Fotot är en skärmdump från Tradera
Ellensdal, också kallat Vikaryd eller Veckaryd byggdes omkring 1880 af Axel Edvin Dickson, bror till James Fredrik Dickson på Tjolöholm. I Göteborgs Weckoblad från hösten 1891 kan man läsa att det "snarare är en medeltida riddarborg än en hufvudbyggnad på ett landtgods, som herr Dickson låtit uppföra åt sig". I bouppteckningen efter Axel Edvin kan vi utläsa vilka rum som fanns i slottet: Stora ingången, arbetsrummet, nedre hallen med trappan och korridoren, salongen, stora matsalen, lilla matsalen, öfre hallen, öfre korridoren, biblioteket, öfre förmaket, biljardsalen, stora sängkammaren, fruns sängkammare, toalettrum, badrum, barnkammare, lekrum, skolrum, 5 gästrum och 1 gästkammare, strykrum, tjänarerummet, ungkarlsrum och bönsal.
Axel Edvin Dickson bodde här tillsammans med hustru Ellen Nancy Maria Bratt och barnen James Iwan Axel, Olof Elis, Eleonore Elise Beatrice och Harald Axel Engelbert.
Axel Edvin Dickson var medlem i Blåbandsföreningen och startade bland annat en egen Blåbandsförening på Ellensdal. I tidningarna kan man utläsa att han var en ivrigt föreläsare och att han faktiskt höll föreläsningar på slottet för bland annat olika Blåbandsföreningar, Medodistförsamlingar, Epworthföreningen, Frälsningsarmén, Missionsföreningar och Godtemplarloger.
Jag hittade slottet på en gammal karta från cirka 1890 och jag och min mor bestämde oss för att åka och titta på ruinerna. Väl där insåg vi varför slottet och dess ruiner kanske inte så kända. Bilvägen dit är uppskyltad med infart förbjuden och någon "kringel"-skylt finns inte heller utmed den stora bilvägen. Vi fick traska någon kilometer för att komma fram till platsen för slottet.
Men, väl framme, insåg man snabbt att slottet har legat fantastiskt vackert med utsikt över Mjörn! Ett litet lusthus och en badstuga fanns kvar, men i övrigt var allt lagt i ruiner. På vägen dit träffade vi på en äldre dam som berättade att slottet rivits på 1940-talet, då det var dåligt byggt och svårt att värma upp och underhålla.
I Svenska Dagbladets årsbok från 1946 hittade jag dock ytterligare en anledning till slottets rivning: Hembiträdesbristen! Jag har aldrig tidigare hört talas om att en byggnad rivits på grund av svårigheter att hitta bra hembiträden, men det fick mig iallafall att dra på smilbanden. Den korta texten i årsboken lyder som följer: "Västgötaslott skrotades ned. Hembiträdesbristen och de höga skatterna var bidragande orsak till att änkefru Nancy Dickson beslöt att för rivning sälja Vikaryds slott, som hennes make byggt på 1880-talet. För lösöret fick hon 80.000 kronor och för slottet, som beräknades innehålla 500.000 tegelstenar, betalades på ett bräde 50.000 kronor. Rivningen skulle vara klar och tomten avröjd senast den 1 juni 1848.
Bilderna får tala för sig själva! Platsen är väl värd ett besök och som ni ser är utsikten och omgivningarna också mycket vackra!
