Östmarksmordet

Eller hur en återupptäckt gammal kaffekanna kom att leda fram till nåt helt annat...

Under mitt senaste besök i Värmland vandrade jag o min mor omkring invid Djupen, en liten skogstjärn nära Arnsjön i Östmark. Vi tyckte området såg ganska fint ut o funderade på om det möjligtvis hade funnits något torp i närheten. Invid en gammal stenmur råkade jag sparka till något metallföremål, vilket visade sig vara en sedan länge bortglömd kaffekanna. Strax hittade vi också en torpskylt där torpnamnet visade sig vara "Djupdammen". Jag plockade av någon anledning upp min mobil, sökte på Djupdammen och ramlade rakt in i ett mord!

Nämligen mordet på 20-åriga Elise Olsdotter från Maståsen, Åskogsberg, Östmarks socken.

Sökningen på ordet "Djupdammen" tog mig till sidan "Digitaliserade svenska dagstidningar" där en mängd äldre svenska tidningar finns inscannade. Torparen på torpet Djupdammen fanns vid något tillfälle med vid någon av rannsakningarna och det var alltså tack vare honom som jag ramlade på detta mord.

I de första tidningsnotiserna kan man läsa att Elises försvinnande den 5 september 1909 troligtvis handlade om ett självmord. Snart flyttas dock fokuset över till fästmannen Axel Olsson.

I ett stort antal tidningsartiklar kan man nu följa målets fortgång och de många rannsakningarna. Målet tog många vändningar och nådde så småningom både till hovrätten och Högsta Domstolen. De två tidningar som skrivit mest om målet är Dalpilen och Kalmar. Följ med på resan:

Kalmar 1910-07-23     Den försvunna Värmlandsflickan

Polisförhör har nu hållits med anledning af den amälan som hemmansägaren Olof Eriksson vid Maståsen, Östmark, gjort om att hans dotter Elise under mystiska omständigheter försvunnit den 5 september i fjol. Hvad som därvid framkommit är ingalunda ägnadt att styrka misstankarna mot flickans fästman, hvilken beskrifves som en ordentlig ung man, utan det ser i stället ut som om hypotesen om ett mord endast hvilade på ett underlag af vidskepelse. Flickans föräldrar ha nämligen vändt sig till en s.k. klok gubbe i Dalarne, och denne hade förklarat att flickan hade blifvit ihjälslagen med en hammare af fästmannen och en annan mansperson, hvilka sedermera skulle kastat kroppen i en skogstjärn.

Sannolikast är att ett själfmord föreligger. Ett yttrande som flickan haft innan hon försvann tyder därpå. Då modern nämligen förebrått henne för hennes hafvandeskap hade dottern svarat att föräldrarna icke skulle behöfva se henne med något oäkta barn.

 Kalmar 1910-07-25     Den försvunna Östmarksflickan

I fredags har inför Fryksdals öfre häradsrätt förhör hållits angående hemmansägaredottern Elise Olsson i Maståsen, Östmarks socken, som försvann den 5 september förlidet år.

Förhöret pågick i tre timmar. Därvid hördes den försvunnas föräldrar upplysningsvis och därpå på ed elfva personer, bland dem Elises fäsman 23årige Axel Olsson, Kapistorp. Föräldrarna berättade att de känt till dotterns förhållande till Axel Olsson och hennes hafvandeskap och att de aldrig förebrått henne något härför. Dottern hade varit glad till sinnes och aldrig i föräldrarnas närvaro visat tecken på lifsleda.

Axel Olsson vidgick sitt förhållande till Elise samt att han lofvat henne äktenskap. Sista gången han och Elise träffats, hade hon stuckit till honom ett bref, däri hon beklagade sig öfver att föräldarna voro elka mot henna och sade, att hon ville dö. Detta bref hade han emellertid bränt upp.

Ett af vittnena berättade, att han den dag, då Elise försvann, hade hört tvenne rop som af en kvinno- eller gossröst i riktning mot en damm, kallad Djupdammen. Af vittnesförhören i öfrigt framgick, att tre särskilda skallgångar efter den försvunna ordnats och att draggningar ägt rum i en del sjöar. I Djupdammen hade någon draggning likväl icke företagits. Flera af vittnena uppgåfvo, att Elise icke yttrat någon lifsleda.

För inhämtande af ytterligare upplysningar uppsköts förhöret till den 6 augusti.


Kalmar 1911-01-20     Upptäckt brott

Karlstad den 19. Den 5 september 1909 försvann tjänsteflickan Elise Olsson från Maståsen i Östmarks socken under en vandring till en syster som hon sagt sig skola besöka. Rykten började gå att flickan som befann sig i långt framskridet hafvandetillstånd mördats af sin fästman drängen Axel Olsson. Förhör hölls i saken och flera vittnen hördes men intet af vikt framkom. Skallgångar arrangerades men utan resultat.

I tisdags påträffade emellertid tvänne jägare i Östmarks skogar Elise Olssons lik doldt mellan två stenar och öfvertäckt med jord och mossa. Liket anträffades 3 kilometer från flickans hem och omkring 200 meter från den väg hon skulle gått till systern. Hennes fästman, drängen Olsson har nu häktats och införpassats till länsfängelset i Karlstad.
 

Kalmar 1911-01-25     Mordet i Östmark. Den döda flickans lik uppätet af räfvar.

Om det förfärliga fyndet i Östmarksskogen, hvarom ett telegram förut meddelat, berättas nu vidare:

De två jägare, af hvilka den ene var den mördade Elise Olssons broder, hade spårat upp en räf, och under det de förföljde denne till hans lya gjordes likfyndet. Ej långt från lyan fick brodern se några rester af en tröja, hvilken han genast igenkände vara systerns. I trasorna lågo en del benrester, som afgnagts af räfvarne. Efter en stunds ihärdigt letande upptäcktes slutligen liket mellan några stenar alldeles öfver räflyan. Det var öfvertäckt af stenar, på hvilka lagts mossa.

En hemsk syn mötte de både männen. Nästan allt kött på den dödas kropp hade bortslitits, och delar af skelettet hade förts bort. En sko hittades strax intill, och foten, som satt kvar i denna hade blifvit afbiten. Äfven den andra foten var afbiten, och hittades omkring en kilometer från platsen. I hufvudet, som var skildt från kroppen, märktes bakom ena örat ett hål efter något tillhytte eller möjligen af en kula.

Likdelarna ha tagits i förvar. Hufvudet skall underkastas rättsmedicinsk undersökning.

Det hemska mordet gjorde ungefär 2 kilometer från flickans hem och 150 meter från den väg hon gått.

Dalpilen 1911-02-17     Mordet i Östmark

I tisdags hölls inför Fryksdals tingslags häradsrätt i Värmland förnyad ransakning med den för mord å sin fästekvinna Elise Olsson häktade torparesonen Ax. Olsson från Kapistorp i Östmarks socken. Ransakningen pågick denna gång 4 timmar.

Först föredrogs provinsialläkare Ossbahrs utlåtande angående obduktionen af Elise Olssons lik. Af utlåtandet framgick, att döden förorsakats af skottskador bakom vänstra örat. Vissa företeelser vid obduktionen ge dessutom vid handen, att liket förvarats antingen i vatten på på vattensjuk mark.

Då den döda kroppen återfanns låg den i en bergsskrefva. På grund af vissa omständigheter antar man, att liket efter mordet kastats i sjön, men senare möjligen vid islossningen påföljande vår upptagits och dolts i en bergsskrefva.

Den häktade nekade nu som förut ihärdigt, men förmådde dock icke på ett tillfredsställande sätt visa, hvar han uppehållit sig morddagen.

Sju vittnen hördes. En del syntes ej vilja omtala allt hvad de visste i saken, men det oaktadt framkommo flera för den häktade besvärande indicier.

På åklagarens begäran uppsköts målet för vidare utredning.

Dalpilen 1911-06-13     Östmarksmordet

Vid förnyad ransakning i fredags i Karlstad, i det bekanta Östmarksmålet afgafs ett mycket graverande vittnesmål af en yngling, som hittills tydligen ej vågat yttrat sig af fruktan för de åtalade. Han berättade, att han vid ett tillfälle hört Mårten Mårtensson yttra till Axel Olsson, syftande på den mördande Elise Olsson, att det vore bäst att Axel Olsson gjorde sig af med kvinnan. Axel Olsson hade instämt däri ochsagt, att det blefve väl bäst ”ta henne” då hon vore på väg till Sandsjöberg. Det var på denna väg Elise Olsson sedan mördades.

Vid vittnesmålet brast Axel Olsson i gråt, men nekade ihärdigt liksom äfven Mårtensson.

Målet uppsköts till den 26 dennes.
 

Kalmar 1911-09-11     Ny  häktning för Östmarksmordet. Norrman lejd för mordet på torpardottern?

På begäran af allmänne åklagaren i Frykdals tingslag häktade i onsdags kväll i Mora norske undersåten ståltrådsarbetaren Frans Oskar Carlsson som misstänkt för delaktighet i mordet på torpardottern Elise Olsson i Östmark. Ett vittne hade under rannsakningen med den häktade flickans fästman Axel Olsson uppgifvit, att Carlsson för honom omtalat, att han på anmodan af fästmannen mördat Elise Olsson för en summa af 50 kr. Sjelf nekar Carlsson till all delaktighet i dramat, men besvärande omständigheter föreligga mot honom. Carlsson har införpassats till straffängelset i Falun för vidare transport till Torsby.
 

Dalpilen 1911-09-12     Östmarksmordet i Värmland

På begäran af allmänna åklagaren i Frykdals tingslag häktades i onsdags kväll i Mora norske undersåten ståltrådsarbetaren Frans Oscar Karlsson såsom misstänkt för delaktighet i mordet på torparedottern Elise Olsson i Östmark. Ett vittne har under rannsakningen med den mördade flickans fästman Axel Olsson uppgifvit, att Karlsson för honom omtalat, att han på anmodan af fästmannen mördat Elise Olsson för en summa af 50 kr. Själf nekar Karlsson till all delaktighet i dramat, men besvärande indicier föreligga mot honom.

Karlsson har förpassats till straffängelset i Falun för vidare transport till Torsby i Värmland, där ny rannsakning hålles på måndag.

Dalpilen 1911-09-15      Ny rannsakning i Östmarks-mordet

Vid måndagens rannsakning rörande Östmarksmordet rannsakades äfven som misstänkt för att ha begått mordet i förra veckan i Mora häktade tattaren F.O. Karlsson. Han skulle strax efter mordet ha sagt till en person, att han på uppdrag af Axel Olsson mördat dennes fästmö, Elise Olsson, och därför i ersättning fått  50 kr. Karlsson förnekade nu, att han fällt detta yttrande. Han påstod, att han vid tiden för mordet befann sig i Helsingland. Tre vittnen intygade dock, att Karlsson vid denna tid vistats i Östmark. De häktade, Axel Olsson och Martin Mårtensson, begärde att bli satta på fri fot, hvilket af rätten afslogs. Målet uppsköts till den 2 oktober.

Dalpilen 1911-10-06     Ingen klarhet i Östmarksmordet

Fjortonde ransakningen i Östmarksmordet hölls i måndags i Torsby. De häktade nekade fortfarande. Efter förhandlingarna höll rätten enskild öfverläggning och resolverade att de häktade A. Olsson, M. Mårtensson och tattaren Fr. Karlsson skulle frigifvas och deras sak ställas på framtiden.

M. Olsson i Djupdammen och hans hushållerska Greta Mårtensson tilltalade för mened, frikändes.

Dalpilen 1915-06-08     Östmarksmålet

Den med stort intresse motsedda, fortsatta rannsakningen i Östmarksmålet hålls på fredagen i tingshuset i Torsby. Rättens ordförande var äfven nu hofrättsrådet von Sydow. Axel Olsson biträddes som förut af häradshöfding Axel Carlsson. Flera vittnen hördes, men intet af afgörande betydelse framkom. På båda sidor stå fortfarande vittnen mot vittnen.

Åklagaren begärde uppskof för att bemöta hvad som anförts från svarandesidan. Häradshöfding Carlsson hemställde om förelägande för åklagaren att förete slutlig bevisning vid nästa rannsakning samt yrkade, att Axel Olsson måtte försättas på fri fot. Efter en längre öfverläggning meddelade rätten, att målet skulle åter förekomma den 21 juli och att Axel Olsson fortfarande skall hållas häktad.

Dalpilen 1915-06-25     Östmarksmålet

Det tredje rannsakningen i det nya Östmarksmålet företogs den 21 juni i tingshuset i Torsby under stor tillslutning af åhörare.

Vid början av rannsakningen vände sig domhafvanden, hofrättsrådet von Sydow, till Axel Olsson med frågan, om han hade några upplysningar att lämna, hvilka kunde lända till klarhet i målet. Axel Olsson svarade:

” Jag har misstänkt, att Elise bragts om lifvet i sitt hem”.
Domaren:  ”Hvarför tror Axel Olsson det?”
Axel Olsson: ”Jag har hört, att hennes fader misshandlat sina barn.”
På närmare fråga fortsatte han: ”Jag vet ingenting annat därom än att jag hört, att flickans sängtäcke varit söndertrasadt. Men sedermera har jag hört, att täcket användts vid en målskjutning.”

Häradshöfding Carlsson bestred, att Olof Ersson i Maståsen hade rätt att föra talan i detta mål. Efter öfverläggning förklarade rätten, att Olof Ersson icke kunde förvägras att i målet föra ersättnignstalan.

Sedan åklagaren gjort en af herr Carlsson tillbakavisad anmärkning om kommisarie Freedners objektivitet, vidtog förhöret med omkring 25 för dagen inkallade vittnen, af hvilka dock ett par på grund af släktskap endast fingo höras upplysningsvis.

Af de hörda vittnenas berättelser framgick intet egentligt nytt utöfver hvad förut meddelats.

Ett par kusiner till Elise, hvilka hördes upplysningsvis, berättade att de hört Elise fälla ytranden tydande på, att hon gick i själfmordstankar.

Sedan vittnesförhören afslutats, begärde åklagaren uppskof i afvaktan på medicinalstyrelsens utlåtande samt för vidare utredning. Häradshöfding Carlsson motsatte sig yrkandet, och målet utsattes att åter förekomma den 8 juli.

Axel Olsson skulle under tiden kvarstanna i häktet.

Dalpilen 1915-07-13     Ny rannsakning i Östmarksmålet

Östmarksmålet förevar i torsdags ånyo inför Frykdals öfre tingslags häradsrätt. Hvarken häradshöfding Carlsson eller målsägarens biträde, advokaten Ekström, voro närvarande.

Sedan det meddelats, att medicinalstyrelsens utlåtande öfver undersökningen af Elise Olsdotters hufvudskål ännu icke afgifvits, hördes på begäran af Axel Olssons syster Ottilia ett antal vittnen, hvilka dock i själfva saken icke hade nått att meddela.

Rätten beslöt uppskjuta målet i afvakten på medicinalstyrelsens utlåtande samt att i en skrifvelse till medicinalstyrelsen erinra om att intet annat numera hindrar målets afgörande.

Dalpilen 1915-07-16     Östmarksmålet

Åklagaren i Östmarksmålet har i skrifvelse till justitiekanslern bringat målets nuvarande läge till hans kännedom. Detta sker under motiveringen ”för den händelse några ytterligare åtgärder skulle befinnas för ärendets påskyndande erforderliga.”

Åklagaren påpekar dessutom att frågan är af utomordentlig vikt för det allmänna och särskildt för den  häktade Axel Olsson.

  
Dalpilen 1915-09-14     Axel Olsson skall kvarstanna i häkte

Högsta domsolen har nu behandlat den för mordet på Elise Olsdotter i Östmark häktade Axel Olssons besvär öfver hofrättens och häradsrättens utslag, hvarigenom hans begäran att bli försatt på fri fot afslagits. Högsta domstolen har ej funnit skäl till ändring af underrätternas beslut.

Dalpilen 1915-09-28     Östmarksmordet

Ny rannsakning rörande detta dunkla morddrama hölls i lördags. Sedan rannsakningen afslutats, fällde häradsrätten fullständigt samma dom som den förut fällt 1911.

Axel Olsson har ej kunnat fällas till ansvar för mordet på Elise Olsdotter, men på grund af hvad som förekommit emot honom blef han ej heller frikänd, utan saken ställdes på framtiden, då den kan uppenbar varada, och Axel Olsson skall förbli i häkte, till dess utslaget vinner laga kraft eller hofrätten annorlunda förordnar.

Kalmar 1915-10-02     Rent frikännande eller dödsstraff?

Ingen af parterna är nöjd med häradsrätens utslag i Östmarksmålet, enligt hvilket Axel Olssons sak ställdes på framtiden.

På förfrågan har häradshöfding Carlsson förklarat, att han ämnar öfverklaga utslaget i dess helhet, alltså icke endast i hvad det rör hans klients kvarhållande i häkte.

Det finns, menar herr Carlsson, icke något annat skäl till det domslut, hvartill häradsrätten kommit, än att det skulle bli ett alltför häftigt språng mellan frilännande och lifstids straffarbete. Men sådanda hänsyn få, framhåller han, icke spela in, när det gäller så mycket, och Axel Olssons försvarare är viss om, att hofrätten efter det söndertrasande af åklagarens beviskedja, som herr Carlsson anser sig ha åstadkommit, icke skall finna anledning att förvägra Axel Olsson det rena frikännandet han länge väntat på.

För att öfverklaga häradsrättens beslut måste herr Carlsson nu först ha tillgång till utslaget, men som han vid rättegångens afslutning på lördagen blef afbruten af domaren, då han skulle begära protokoll, ämnar han göra framställning härom genom justitiekanslern.

Herr Carlsson förbereder äfven en vädjan till justitieombudsmannen med anledning af det långa dröjsmålet med medicinalstyrelsens utlåtande.

Icke heller åklagaren, länsman Johansson ämnar nu ge tappt, ehuru han enligt egen utsago är trött på Östmarksmålet. Han kommer troligen att i hofrätten yrka dödsstraff, har han förklarat, och finner det gifvet, att utom den omständigheten att brottet begicks på en söndag, att flickan var mördarens fästmö och att han samtidigt dödade sitt ofödda barn, det äfven måste räknas honom til last såsom synnerligen försvårande omständighet att han så ihärdigt nekar för sitt hemska brott. Genom resningsansökningen, försöket att vältra skulden på flickans fader, osv. har han enligt åklagarens mening visat en förhärdelse som väl kan motivera lagens strängaste straff.

Till en intervjuare har häradshördning Carlsson yttrat om målets utgång:

”Felet är”, fortfor häradshöfding Carlsson, ”att vi ha en så föråldrad processordning i brottsmål. Ett sådant mål borde icke handläggas af samma domstol, som första gången hade det under behandling. I utlandet skulle ett dylikt mål ha remitterats till en domstol i en annan landsända. Flerstädes utomlands är man så noga om att ingen, som har med det att göra, skall ha en förutfattad mening, att man låter åklagaren och juryn aflägga ed på att de förut stå alldeles främmande för målet.

Emellertid har jag ju godt hopp om en annan utgång i hofrätten. Ännu har jag inte fått protokollen, men så fort de komma, skall jag ta itu med saken.”
”Hur tog Axel Olsson utgången?”
”Med fullkomligt lugn. Vi visste på förhand hur det skulle gå. Så att Axel Olsson var beredd. Efter utslaget var länsman Johansson inne hos honom i cellen och sade, att han tyckte, att Axel Olsson hade fetnat af välmåga, under det att länsmannen hade magrat 11 kilo.
Då svarade Axel Olsson:
”Det beror väl på hvars och ens samvete!” Det var ju inte vacker sagt, men… !”
”När väntas hofrättens utslag?”
”Om sex veckor, förmodar jag.”

Dalpilen 1915-10-05     Östmarksdomaren anmäles för J.O.

Häradshöfding Carlsson har hos justitieombudsmannen anmält domaren i Östmarksmålet, hofrättsrådet Ernst von Sydow. Anmälan afser det replikskifte mellan herr Carlsson och domaren, som uppstod efter utslagets uppläsning. Herr Carlsson finner, att herr von Sydow inte ”talat saktmodeligen med dem som komma för rätten”, såsom det enligt Olaus Petri höfvas.

Herr Carlsson vill vara nöjd med en ursäkt.

Kalmar 1915-10-15     Östmarksmålet inför hofrätten. Försvarsadvokaten yrkar rent frikännande. Framlägger Axel Olssons teori om hur Elin Olsdotter dött.

På tisdagen ingaf, enligt hvad Svenska Dagbladet erfarit, v. häradshöfding Axel Carlsson till Svea hofrätt Axel Olssons besvär öfver häradsrättens utslag i Östmarksmålet. Besvären omfatta icke endast häradsrättens beslut, hvarigenom saken ställdes på framtiden, utan också de beslut, genom hvilka Axel Olsson nekats förebringa bevisning om de mot honom hörda vittnenas trovärdighet. V. häradshöfding Carlsson yrkar bifall till alla svarandens hos häradsrätten framställda yrkanden och Axel Olssons omedelbara lösgifvande ur häktet utan afvaktande af hofrättens slutliga utslag i målet.

Beträffande ”Maståsgubbens” uppträdande som målsägare framhåller försvarsadvokaten bl.a. att hans målsägarerätt upphört samtidigt med dotterns död. Häradsrättens förklaring, att han icke kunde förvägras för ersättningtalan för hennes klädespersedlar faller redan på det faktum, att Olof Eriksson icke genom laga arfskifte efter Elise Olsdotter och denna aflidna mor styrkt att ifrågavarande klädespersedlar blifvit tilldelade honom. Hvad beträffar vägran att låta folkskollärare Eklund uppträda som försvarsadvokat yrkar herr Carlsson på ett principuttalande icke minst af det skäl, att det ”ingalunda är uteslutet att målet varder till häradsrätten återförvisadt”.

Efter att utförligt ha beslyt en del förhållanden i samband med frågan om vittnenas trovärdighet sysselsätter sig herr Carlsson särskildt med vittnet Hilmer Jakobsson. Dennes vittnesmål har – säger försvarsadvokaten – undergått så många förändringar att det verkar ren parodi. Hilmer Jakobsson har vid förhören icke yttrat ett ord mer än ”jag” och ”nej”, hvilka ord han emellertid ofta anbragt på oriktig plats, och det oaktadt har åklagaren funnit hans vittnesmål ”synnerligen redigt”. Lagens stadgande att ”är vittne i sin utsago ostadigt, ändå att rätten gifver det rådrum att sig väl betänka och säger nu ett, nu ett annat, nu jakar och nu nekar detsamma, det bör ej gälla”, torde sällan passa bättre in än på Hilmer Jakobsson. Herr Carlsson yrkar alltså fortfarande, att Hilmer Jakobssons utago måtte frånkännas all verkan af laga bevis.

I fråga om domsmotiven framhåller herr Carlsson, att det vid första påseende kan förefalla som om häradsrätten funnit nu föreliggande bevisning mot Axel Olsson fullständigare än då häradsrätten förra gången företog målet ill afgörande. Då talades nämligen om mer än half bevisning under det häradsrätten nu värdesättter bevisningen såsom nära fullständig. En närmare granskning visar emellertid att ett dylikt antagande beror på en oriktig utgångpunkt. Den bevisning som häradsrätten förra gången ansåg mer än half, hafva hofrätten och k. m:t värdesatt såsom fullständig och, då det ej lider något tvifvel att häradsrätten följaktligen, om samma eller likvärdig bevisning mot Axel Olsson nu förelegat, funnit sig tvingad att fälla honom till ansvar för mord. Då häradsrätten icke kunnat fälla Axel Olsson, så innebär detta att häradsrätten funnit bevisningen reducerad från fällande till icke-fällande – alltså ett viktigt steg på vägen till Axel Olssons rehabiliterande.

Vid granskning af de särskilda domsmotiven gör herr Carlsson gällande, att det ingelunda är styrkt hvar, när eller hur Elise Olsdotter ljutit döden. Hennes föräldrars utsago om tiden då hon skulle lämnat hemmet och ändamålet med hennes vandring förtjäna desto mindre tilltro som uppgifterna varit betydligt varierande. Lika litet tilltro förtjänar den för mordförsök efterlyste Axel Hanssons uppgift att han den 4 september besökt Maståsen och sett Elise, en uppgift som vederlägges af andra vittnesmål.

Teorin om likets nedsänkande i Amalamp föranleder herr Carlsson till den anmärkningen, att dr Ossbahr desavuerat sig själf och blifvit ytterligare desavuerad af dr Vestberg och medicinalstyrelsen, att dr Vestberg i sin ordning blifvit särskildt i fråga om Amalamp desavuerad af häradsrätten, men att ”dr” Karl Petersson i Grangärde icke blifvit desavuerad. Hand ande sväfvar fortfarande öfver Amalamps vatten.

I fortsättningen af sin inlaga framlägger försvarsadvokaten  Axel Olssons teori om att Elise ljutit döden hemma i Maståsen. Enligt denna relation tro dock Axel Olsson icke att det är fråga om mord utan om ett vådadråk eller vållande. Det vore verkligen frestande – säger herr Carlsson – att för att visa hvart man kan komma med indiciebevisning och fri bevispröfning uppställa en parallell mellan häradsrättens utslag angående Axel Olsson och ett utslag där t.ex. Olof Eriksson varit svarande. Den upplysta omständigheten att Olof Eriksson några få dagar före Elise Olsdotters försvinnande hotat att ”klyfva hennes skalle med en yxa”, skulle då uppställas såsom motsvarighet mot Hilmer Jakobssons berättelse.

Herr Carlsson slutar sålunda: ”Åklagaren och rätten ha efter tillsammans tjugoen rannsakningar icke i realiteten kommit till större klarhet än man var den dag då Elise Olsdotters lik uppgräfdes. Man vet, hvad som aldrig blifvit bestridt, att liket blifvit af annan person dolt i räflyan, men därutöfver vet man med visshet absolut intet; och i det läge, hvari saken nu befinner sig, framställer sig osökt den frågan: Om Elise Olsdotter verkligen blifvit mördad, hvad tänker i såfall den verkligen mördaren i detta ögonblick om utredningen?

Kalmar 1915-10-16     Nya akter i Östmarks-målet. Åklagaren anser Axel Olsson öfverbevisad.

Till Svea hofrätt inkom på torsdagen de från åklagaren i Östmarks-målet länsman A. E. Johansson väntade besvären öfver häradsrättens utslag i rättegången mot Axel Olsson i Kapistorp.

Efter att ha erinrat om, att hofrätten tidigare fällt Axel Olsson till ansvar för mord gör åklagaren gällande, att den vid under under första rättegången förebragta utredningen nu kompletterats med en hel del fakta, hvilka bl.a. styrka vittnet Hilmer Jakobssons trovärdighet, samt att Elise Olsdotter den 4 september på aftonen befunnit sig i sitt hem, äfvenså att Axel Olsson kort tid före hennes försvinnande sökt förbindelse med en annan kvinna. Åklagaren åberopar vidare utredningen angående den dödas skalle, om afstånds- och ljudförhållandena på mordtrakten, om beskaffenheten af marken vid Amalamp m.m. och finner därigenom bevisningen om den häktades skuld blifvit ännu starka än då målet förut var under hofrättens pröfning. I fråga om de anmärkningar, som från svarandesidan framställts mot medicinalstyrelsens slutsatser, påpekar åklagaren, att häradsrätten icke synes ha i sitt utslag tillmätt dessa invändningar någon betydelse. Häradsrätten har funnit utredningen om Axel Olssons skuld i Elises dödande innefatta ”nästan fullt bevis”, dock inte tillräckligt för hans fällande. Att Elise Olsdotter dödats af en annan person och att detta icke skett af våda, äfvensom om den ungefärliga tiden och platsen för mordet, därom har häradsrätten ansett bevisningen fullt bindande. Då åklagaren anser Axel Olsson lagligen förvunnen att ha brage Elise Olsdotter om lifvet, yrkar han, att hofrätten med ändring af häradsrättens utslag måtte bifalla åklagarens mot Olsson förda talan.

Domaren kontra försvarsadvokaten. Påstår, att herr Carlsson sökt ta ledningen af rättegången.

Med anledning af vice häradshöfding Axel Carlssons klagomål hos J.O. mot f. hofrättsrådet E. von Sydow har denne nu inkommit med förklaring,  hvari han först framhåller att herr Carlssons missnöjesanmälning inför rätten mot dess utslag voro ett oberhörigt klander, som måste väcka och troligen var afsedt att väcka uppmärksamhet hos åhörarna. Herr von Sydow anser sig ha haft lagigt skäl att afbryta herr Carlssons anförande med den anmärkningen att missnöjesanmälan var onödig för bevakande af rätt till talan mot utslaget. Lagen föreskrifver intet om sättet, på hvilket berättigade tillsägelser skola af häradsrätts ordförande uttalas. De böra emellertid, säger herr von Sydow, framsägas på sådant sätt att de åtlydas. Att i förevarande fall tillsägelsen icke varit för sträng torde framgå af att den behöft upprepas.

I förklaringen framhålles vidare att vice häradshöfding Carlsson under rannsakningen såsom Axel Olssons rättegångsbiträde uppträdt såsom om han ansett att det tillkomme honom att leda förhandlingarna. Dessutom hade han yttrat sig om och till åklagaren stötande, nästan föraktfullt. I en vid rättegångstillfället den 4 sistlidne juni inlämnad skrift hade Carlsson satt sig till doms öfver häradsrättens ordförande, hvilket vore otillbörligt. Under rannsakningen hade i talrika tidningsuppsatser tagits parti för och emot Axel Olsson, alldeles som om frågan om denne skuld eller oskuld vore av politisk natur. Dessa tidningsuppsatser hade varit ägnade att betydligt försvåra rannsakningen. Om herr Carlsson varit främmande för dem visste icke herr von Sydow. Det borde, heter det slutligen i förklaringen, ha varit tydligt för herr Carlsson att Axel Olssons försättande på fri fot före rannsakningens slut var en juridisk omöjlighet. Det oaktadt hade Carlsson ifrigt yrkan Olssons frigifvande under pågående rannsakning. Denna Carlssons ifver kunde, säger herr von Sydow, föranleda den tydningen att somliga af nämnda tidningsuppsatser haft till ändamål att påverka, om ej rent af skrämma häradsrätten, främst dess ordförande, att frigifva Axel Olsson. Herr von Sydow hemställer att J. O. måtte lämna klagoskriften utan afseende.
 

Kalmar 1915-10-18     Östmarksdomaren dementerar

Allmänne åklagaren i Östmarksmålet har anhållit om införande i pressen af nedanstående: ”I en del av pressen finnes i dessa dagar återgifven häradshöfding Carlssons besvärsskrifvelse till hofrätten i Östmarksmålet. Bl.a. förekommer där en uppgift att jag genom min hustru skulle vara släkt med Maståsfolket, hvilket ger herr Carlsson anledning till åtskilliga insinuationer. Jag har ansett det vara nödvändigt att härigenom dementera denna uppgift om släktskapen med Maståsfolket såsom fullkomligt osann.”

Kalmar 1915-10-20     Östmarksmålet inför hofrätten

Svea hofrätt har på måndagen behandlat den för mord på Elise Olsdotter häktade Axel Olssons yrkande att omedelbart, dvs innan hofrätten behandlat häradsrättens utslag, bli försatt på fri fot. Hofrätten har icke funnit skäl bifalla denna framställning.

Kalmar 1915-11-17     En ny häktning i Östmarksmålet.

Oskar Hansson i Nedre Kapistorp har häktats av kronolänsman Johansson, misstänkt för mened i Östmarksmordet.

Oskar Hansson var av åklagaren inkallad som vittne vid rannsakningen i  Torsby den 4 juni och hans utsago var ägnad att reducera värdet af den berättelse om mordplatsen s avlyssnande som huvudvittnet mot Axel Olsson, Hilmer Jakobsson, tidigare lämnat.

Kalmar 1915-11-22     Menedaren i Östmarksmålet bekänner

Den för mened i Östmarksmålet häktade arbetaren Oskar Hansson i Nedre Kapistorp har nu undergått polisförhör inför kronolänsman Johansson, varvid han avlade fullständig bekännelse. Hansson säger, att han möjligen missförstått domarens frågor, men att han i alla fall funnit det bekvämare och föranleda minsta bråk att han vittnat såsom han blivit ombedd och tillrådd. Någon ersättning i pengar eller på annat sätt för vittnesutsagan hade Hansson icke fått eller ens erbjudits annat än vittnesersättning, som utdömts av rätten.

Dalpilen 1915-11-23     Menedaren i Östmarksmålet

Protokollet från polisförhöret med den för mened i Östmarksmålet häktade arbetaren Oskar Hansson i Nedre Kapistorp föreligger nu. Af detsamma framgår, att Hansson efter ett dryckesgille underskrifvit ett af skolläraren Eklund formuleradt intyg utan att ens genomläsa det. Axel Olssons anhöriga hade sedan tubbat Hansson att vidhålla intyget, trots att det stred mot sanningen.

Kalmar 1915-11-29     Skall hofrätten fälla Axel Olsson?

I Östmarksmålet har Svea hovrätt nu beslutat att utställa åklagarens besvär till yttrande av den anklagade.

Om den vanliga beräkningsgrunden visar sig riktig, skulle detta tyda på att ett bakslag nu vore att vänta i hovrätten för Axel Olsson. När besvär av hovrätten kommuniceras en av parterna i ett mål innebär nämligen detta i vanliga fall att hovrätten är benägen att biträda motpartens talan, men dessförinnan vill övertyga sig om vilka ytterligare invändningar som kunna göras mot dennes senaste påståenden.

Åklagaren i Östmarksmålet kronolänsman A. E. Johansson har hos J. K. begärt åtal mot tidnignarna Dagens Nyheter, Aftontidnignen och Frykdalsbygden för trakasserier mot Johansson i samband med utpräglat partitagande för Axel Olsson.

Kalmar 1915-12-01     Meneden i Östmarksmålet. Bröderna Hansson dömda till straffarbete och fängelse.

Karlstad, tisdag.

Inför Fryksdals övre tingslags häradsrätt hölls idag rannsakning med bröderna O. och E. Hansson från Nedre Kapistorp, åtalade för mened i Östmarksmålet. Rätten dömde O. Hansson för mened under förmildrande omständigheter till två års straffarbete och ständig vanfrejd. V. Hansson dömdes för falskt vittnesmål, som han senare återtagit, till två månaders fängelse.

Dalpilen 1916-02-04     Hofrättens utslag i Östmarksmålet. Axel Olsson åter fälld.

Svea hofrätt har på tisdagen afkunnat utslag i Östmarksmålet.

I utslaget heter det, att Axel Olsson måste, efter hvad i målet förekommit, mot sitt nekande anses vara öfvertygad att ha gjort sig skyldig antingen till mord på Elise Olsdotter eller till sådan delaktighet i gärningen, att han skall därför straffas, som om han själf vore gärningsmannen. Hofrätten har därför med ändring af häradsrättens utslag den 25 september i fjol dömt Axel Olsson att hållas till straffarbete under sin återstående lifstid samt vara medborgerligt förtroende förlustig för alltid.

Dalpilen 1916-06-02     Högsta domstolens utslag i Östmarksmålet

Högsta domstolen har upphäft hofrättens beslut och fastställt häradsrättens utslag i Östmarksmålet,  hvarigenom Axel Olssons sak ställes på framtiden.

Underrätternas fällande utslag mot vittnet Oskar Hansson har likaså upphäfts.

Östmarksmålet har sålunda i högsta instans fått den utgång, att Axel Olsson kommer att försättas på fri fot.

Dalpilen 1916-06-06     Högsta domstolens utslag i Östmarksmålet. Axel Olsson frigifven.

Högsta domstolen har upphäft horfättens beslut och fastställt häradsrättens utslag i Östmarksmålet, hvarigenom Axel Olssons sak ställes på framtiden.

Östmarksmålet har sålunda i högsta instans fått den utgång, att Axel Olsson kommer att försättas på fri fot.

Beslutet fattades med 6 röster mot 1, i det att justitierådet Svedelius anmälde skiljaktig mening och ville döma Axel Olsson till lifstids straffarbete. De öfriga i handläddnignen deltagande voro justitieråden Lindbäck, Silfverstolpe, Skarstedt, Améen, Wedborg och Molin.

Likaså har högsta domstolen enhällight upphäft underrätternas fällande utslag i menedsmålet mot Oskar Hansson, ett af vittnena i rättegången.

Underrättelsen om Axel Olssons frigifvande kom till fängelset i Karlstad kl. 10 på onsdagskvällen. Kl.  7 på torsdagsmorgonen fingo Olsson och Hansson meddelande om frigifningen. Kl. 3 frigåfvos de och reste omedelbart till Östmark.


Axel Olsson blev alltså till slut friad och slog sig så småningom ner vid den lilla gården Dammen i Arnsjön.

Kaffekannan...