Äspholmens ödegård

År 2003 då jag läste Sjuhäradsbygdens historia på Högskolan i Borås skrev jag detta arbete om Äspholmens ödegård i Sandhult.

Sammanfattning
Äspholmen nämns första gången i Skara Stifts kyrkliga jordebok år 1540. Gården är då ett helt prebendehemman. I början av 1600-talet uppges gården vara ½ kyrkohemman. År 1637 är Äspholmen enligt jordeböckerna ett helt kronohemman. I mitten av 1600-talet läggs Äspholmen till Hällereds gods och blir således ett helt frälsehemman.
Äspholmen har en historia som sträcker sig långt tillbaks i tiden. De tidigaste spåren är de tusentals röjningsrösen som går att hitta i området. Via spår i naturen, exempelvis band-parceller, åkerteraser m.m., samt kartbeskrivningar, skattelängder, domboksprotokoll m.m. kan man sedan följa gårdens historia fram till mitten av 1900-talet då en del av åkrarna plöjdes upp för att sedan planteras med skog. Hela området är nu skogbeväxt.
Gårdens åkrar undgick större delen av jordbruksrevolutionen. Några få åkrar tillkom mellan år 1700 och år 1900, mestadels tidigare mossmarker. Någon åker har stenröjts, men i det stora hela så hade åkrarna samma storlek och utseende i början av 1900-talet som de hade i slutet av 1600-talet.
I domböckerna kan man utläsa att boningshus och övriga byggnader på gården har brunnit vid ett flertal gånger. Äspholmen ligger nu helt öder efter att kvarvarande byggnader rivits någon gång runt år 1940.
År 1571 fanns på Äspholmen totalt 41 djur (undantaget fjäderfän). Ca 50 år senare har siffran ökat till 83 stycken.
Skogen runt Äspholmen nämns då och då i domböckerna, ofta när det gäller olovlig avverkning eller svedjor. Kolningen runt gården har varit ganska frekvent under en ca 60 år lång period i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet då Wolffenfors bruk fanns vid närbelägna Hälleredsån. Den bortglömda ödegården Äspholmen kan berätta myket om gångna tider.

Gör gärna ett besök!

Du kan ladda ner hela arbetet här.