Den här fantastiska dikten finns införd i en av Dan Korns många böcker som handlar om människors levnadsöden runtom i skogarna i västsverige. Dikten är skriven är Inger Dahlberg, Berghem.
Vad ska folk säga?
Måste alla stöpas i samma form
efter av andra bestämd standardnorm?
"Vad ska folk säga?", många sig frågar
och därför inget förändra vågar.
Får "vad ska folk säga?" styra vårt liv,
bli hinder för egna initiativ?
Få oss att sitta bakom stängda fönster
utan att våga bryta invant mönster.
Är det "vad ska folk säga?" som tyngst väger
när det endast är ett liv vi äger?
Ett liv så dyrbart men alltför kort
där dag, månad och år flyger bort.
"Vad ska folk säga?" är väl inte det mått
som får förstöra det enda liv vi fått?
Varför inte våga leva själv,
våga gå mot strömmen i livets älv?
Våga pröva något alldeles nytt
fånga en möjlighet innan den flytt.
Ta vara på nuet som livet har,
den gåvan har vi inte alltid kvar.
Utan att skada, på olika sätt,
försöka att göra det som är rätt.
Att våga räcka en hjälpande hand,
att orka leva föraktad ibland.
Om fler människor vågade leva så,
kanske alla rikare liv kunde få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar